Ramona / Marta Söderberg

Det tog mig flera försök att ta mig in i den här boken. Att stå där i bokens början med Ramona 16 år och nyss hemkommen efter flera år på olika behandlingshem och psykiatriska avdelningar var bara för tungt.

Slutligen - efter en dag lite lagom sjuk (så där så att man orka läsa) läste jag och läste. Och det här är ingen mörk bok på det sättet som jag först trodde. Boken handlar om Ramona och hennes försök att hitta en väg i förhållande till vänner, kärlek, föräldrar och till sig själv.

Vi får följa med i hennes vardag, det är väldigt mycket vardag i boken och det är det som är så bra! Det finns inga dramatiska vändningar som i ett slag förändrar allt.

I tillbakablickar får vi glimtar från år med rakblad, glasskärvor eller vad som finns tillgängligt att skada sig med, överdoser och omöjliga institutioner.


Kanske måste man inte veta och kanske är det svåraste att glömma. Den finns inte några färdiga svar utan många nyanser, framsteg och bakslag. Boken handlar om ett mörker som kan vara svårt att förstå och om en helt vanlig tjej.

 Kapitlen är korta det går att streckläsa eller att ta en sida i taget.

Jag tyckte mycket om den här boken. Bläddrar i den igen när jag skriver det här och letar efter ett citat men det finns så mycket så jag inte kan bestämma mig.

Ramona kan du låna här

Röd som blod / Salla Simukka

När jag första gången ser omslaget på den här boken så tänker jag direkt på vampyrer av nån anledning. Kanske är det den svartvita bilden med blodsdroppar på som gör att associationerna väcks. Plus att titeln ”Röd som blod”. Blod - vampyrer osv. Ja, ni fattar….

Men det visar sig att det här inte har något alls med vampyrer att göra. ”Röd som blod” är en riktigt spännande deckare/thriller.

Huvudperson är Lumikki, vilket betyder Snövit på finska. Men Lumikki är inte särskilt lik någon sagoprinsessa, utan snarare som en yngre variant av Lisbeth Salander. Hon har under nästan hela sin skoltid blivit utsatt för riktig brutal mobbning vilket gör att hon håller sig undan för folk och mest vill vara för sig själv. Men det har också gjort att hon för att överleva har lärt sig att observerar saker runt om sig på ett sätt som inte andra gör. Att tillexempel kunna känna doften av ett särskilt schampo innan hon går in i ett rum har betytt att hon den dagen kunnat undvika att bli misshandlad. Hon har också blivit något av en expert på att själv inte bli igenkänd eller hittad.

 När boken börjar har hon flyttat från sin hemstad och går på gymnasiet i Tammerfors där hon också bor själv i en egen lägenhet. I sin gymnasieskola är hon inte mobbad, men har inte heller några direkta vänner. Hon håller sig på sin kant. En morgon smiter hon in i mörkrummet som finns i skolan för att få vara ifred en stund. Just den här morgonen är det inte fotografier som hänger på tork där utan fullt av 500-eurosedlar som någon har försökt tvätta bort blod från. När Lumikki senare ser en av sina klasskompisar komma ut därifrån med en ryggsäck på ryggen kan hon inte låta bli att följa efter honom. Hon upptäcks och blir indragen i en härva med rysk maffia och knarkförsäljning. Och trots att hon från början inte har något att göra med de upphittade pengarna så är Lumikki snart den som blir jagad genom ett snöfyllt och iskallt Tammerfors. Och om nu någon försöker ha ihjäl henne så vill hon veta varför.

Delar av boken är fruktansvärt spännande. Jag sträckläste den under en dag. Ibland kan jag väl tycka att logiken brast en aning. Knarkbossen som styrde det hela var tillexempel en ganska osannolik karaktär. Lumikki är nästan övernaturligt bra på grejer och dessutom så löste sig vissa saker på slutet utan att man riktigt fick reda på hur det gick till. Men, men, det kan jag ha överseende med.  Samtidigt gillar jag verkligen Lumikki och man får veta mer och mer av hennes bakgrund. Jag gillar också att man får också se delar av historien ur andra personers perspektiv, bland annat ur de "ondas" perspektiv. Och så är jag väldigt förtjust i Salla Simukkas språk när hon beskriver det vinterkalla Tammerfors och bygger upp spänningen i handlingen.

Röd som blod kan du låna här.  Det finns dessutom en boktrailer på Youtube som du  kan du kolla in här.

Under våren 2015 kommer andra delen, "Vit som snö",  i det som ska bli en triologi om Lumikki. Den ser i alla fall jag fram emot.

Flygbiljett säljes, pris: högt

Ellen är 19 år och gör sin första stora Resa. Hon lämna Europa, landar i Colombia, och tanken är att hon och hennes pojkvän ska ”göra Sydamerika” tillsammans. Nio månader har de på sig innan deras biljetter kräver att de åker hem.

De hamnar på ett sunkigt hostel i Bogotá, och Ellens pojkvän vill direkt dra därifrån; han vill till de vackra, turistvälkomnande och Äkta delarna av Sydamerika. Ellen vill inte resa med, hon har funnit Lila, som hon kallar för sin colombianska syster. För Ellen handlar resan plötsligt inte längre så mycket om att se och göra Allt Som Man Borde, utan att umgås och lära känna Lila, att skapa sig en vardag i Bogotá, och kanske hjälpa Lila att uppfylla sin dröm att åka till Europa.

För det inser Ellen efter ett tag – att medan hennes förberedelser för att ta sig till Colombia var att växla pengar och packa väskan, är Lilas väg att komma till Europa precis lika lång i avstånd mätt, men så otroligt mycket längre på alla andra sätt. Vart ska pengarna komma från, med en skyhög arbetslöshet och en familj som kan behöva prioriteras över flygbiljett till Paris, vem ska hon låtsas känna så att hon har en anledning att komma till Europa, att spara ihop inte bara till reskassan utan tillräckligt med pengar så att någon annan anser att hon kan klara sig själv under vistelsen, och framförallt – bygga upp en historia som visar att hon inte är intresserad av något annat än att vara turist, inte planerar att försöka söka uppehållstillstånd i Europa, inte på något villkor tro att hon skulle få stanna där så länge hon vill.

Varför kom du hit? är en av de bästa romaner jag läst på teman rasism, turism och socialt och globalt ansvar. Vad har vi för rättigheter och skyldigheter när vi reser? Vad innebär det att tillhöra en grupp som kan resa jorden över (vars nationalitet, visum och pass är välkomna överallt), vilka förutfattade meningar och fördomar luftar vi kring de personer och grupper vi så lätt och lustigt reser till för att plocka russinen ur kakan, och tycka att ”att ha lite pengar” innebär att resa mellan lågstandardhotell kors och tvärs på andra sidan jorden.

Utöver det är det en jäkligt intressant berättelse som suger mig fast också, jag kan inte sluta läsa och både spänningen och den svidande satiren och kritiken gör både att jag skrattar ibland och blir eftertänksam än oftare. Rekommenderas!

Att bara tvinga sig lite

När Minna är tolv tvättar hon händerna och duschar till huden spricker. Hon vet inte hur han ska lyckas kunna känna sig ren. När hon är drygt tjugo räknar hon points och kalorier och tränar hämningslöst i jakten på att bli smal och perfekt. Och när vi träffar henne i nutid jobbar hon på att sluta tänka på de sakerna, sluta låta ”reglerna” hon satt upp för sig själv styra hennes liv och stänga henne ute från att skapa beständiga kontakter och vänner (hon hinner inte träffa kompisar för hon måste städa lägenheten, duscha länge, besöka tre nya caféer varje vecka och gå 60 minuter långa promenader varje dag!). Men det är inte lätt. Det finns kanske ingenting som är så svårt som att våga göra saker på ett annat sätt än det hon alltid brukar, det hon har bestämt är Rätt. För vad händer om hon gör Fel?

I en strukturerad, inrutad och ångestfylld värld följer vi Minna genom hennes uppväxt – från tidiga tonår till hon är drygt trettio. Vi får läsa om hur hennes tvångstankar och syndrom går i vågor och skiftar genom uppväxten, ibland mår hon bättre, ibland sämre. Jag bara tvingar mig lite är en gripande bok om hur det är att leva med tvångstankar, manier och kontrollbehov på en nivå där det genomsyrar hela ditt liv. Boken om Minna är delvis byggd på författarens egna erfarenheter, och det märks för den känns väldigt äkta i detaljerna och i sin okonstlade framställning. Inte minst blir det uppenbart hur fruktansvärt mycket tid och energi det tar i anspråk att upprätthålla en fasad gentemot alla andra, att få alla att tro att man mår bra.

Jag fastnade helt i den här boken, och rekommenderar den starkt. Dock utfärdar jag en ”triggervarning”; det kan vara inspirerande och positivt att läsa den om man har liknande problem själv, men det kan också vara väldigt jobbigt om man jämför sig med ”Minna”, och man kan behöva känna och tänka efter under bokens gång.

Att växa upp i ett fångläger

Shin Dong-huyk föddes i något som kallas för ”Läger 14” i Nordkorea. Det är ett fångläger dit den nordkoreanska regeringen skickar personer som de anser vara politiska motståndare, tjuvar, spioner, eller på andra sätt ”farliga” eller ”dåliga” personer för det nordkoreanska samhället. 

Nordkorea är en av världens hårdaste diktaturer, där folket är hårt kontrollerat och alla ska dyrka och avguda ledaren, som för tillfället är Kim Jong-Un, son till Kim Jong-Il och barnbarn till Kim Il Sung (som fast han är död fortfarande omnämns som ”den evige presidenten”). Fast det här visste Shin inte mycket om. För till det läger han föddes kom det inte in någon information från omvärlden. Ingen tog sig någonsin ut från Läger 14. Och de som kom in ville oftast inte prata om livet utanför, för om man pratade för länge med någon, eller skrattade, eller började skaffa sig en vän, så blev man bestraffad av vakterna.

När Shin var 6 år fick han se en flicka i sin klass bli dödad av läraren - för att hon hade stulit några majskorn. Några år senare fick han se sin mamma och sin bror bli avrättade för att de hade försökt fly. Och ingen av dessa saker, berättar Shin, gjorde honom särskilt ledsen eller upprörd, för han visste inte hur man var ledsen eller upprörd.

Men. Tillslut skaffar Shin en vän. En vän som kommer från utsidan. Som berättar om att det finns platser där man inte behöver vara rädd hela tiden, där man kan få vara ledig från arbete, och där det inte finns vakter som övervakar en hela tiden. Men mest vill Shin höra om maten. Han är fascinerad över hur mycket mat det verkar finns på ”utsidan”, och att man verkar kunna äta så mycket man vill.

Shin bestämmer sig för att försöka fly. Och det här är boken om hur Shin blev den förste fånge någonsin att lyckas fly från Läger 14. Om hur det är att komma ut i friheten för första gången (Shin tycker först att bara att vara utanför lägret, i Nordkorea, är frihet!), att försöka överleva i en värld man inte vet någonting om, och att försöka anpassa sig till ett samhälle där du får – och måste – bestämma själv hela tiden. Det är en väldigt intressant berättelse om hur mycket en människa kan klara av. Och vad för saker som kan vara oerhört svåra att klara av – vad händer med en människa som aldrig har fått bestämma något själv och sedan plötsligt ska välja mellan 25 olika tandkrämer, 30 sorters chips, 40 sorters tvättmedel – och överhuvudtaget välja varje morgon att gå upp ur sängen och gå till jobbet.

Flykten  från läger 14 är en sann berättelse. En jobbig, intressant, fruktansvärt obehaglig och samtidigt fascinerande inblick i Nordkorea, det mänskliga psyket och konstrasterna mellan en värld av underskott och en värld av överflöd.

Seriestrippar i gräll pastell

Att läsa på stranden eller i någon park kan vara något av det bästa som finns. Men hur lätt är det att koncentrera sig på en komplicerad intrig när solen gassar, småbarn skvätter sand och glada bollamatörer gör att det känns som att en boll när som helst kan komma flygande och hamna på just dig? Då är det perfekt att läsa serier - och gärna den sorten där handlingen inte rör sig över mer än några rutor. Ett sånt seriealbum är Ellen Ekmans nya Lilla Berlin - so last year som du kanske känner igen från gratistidningen Metro. Grejen med Ellen Ekman är att hon lyckas fånga situationer på fyra rutor - och gör det med med bravur. Det är alltid på pricken och alltid roligt. Hon sparkar konsekvent uppåt och driver med det mesta som är trendigt bland medelklassfolk som bor i storstad - alltifrån retrotatueringar och surdegsbak till träningsvanor och ölsmak. Mellan stripparna huserar framsidans mops på bilder iklädd diverse fantasifulla utstyrslar, den ena mer absurd än den andra.

PS 1. Kul också att läsa Ellen Ekmans blogg och se hur serierna blir till: http://ellenekman.blogspot.se/.

PS 2. I september kommer uppföljaren - Lilla Berlin 2.

Som om ingenting

”Som om ingenting” av Katarina von Bredow är en spännande kärlekberättelse där 19åriga Elin blir totalt förälskad i Paul. Dock så är Paul hennes bästa väns pappa, vilket inte får hända. Genom boken utvecklar de sin kärlek för varandra och det blir allt mer komplicerat och svårt att dölja förhållandet. Förbjuden kärlek är ett populärt tema för ungdomar, speciellt eftersom de känner igen sig själv i boken - och kanske även varit med om en rörig romans själva. Personligen så fastnar jag för de detaljerat beskrivna känslorna i boken och den förbjudna kärleken som är så svår att hantera!
 

/Sandra, Ung Helg

Förr eller senare exploderar jag ...

... heter en bok av John Green, som jag sträckläste.

Sextonåriga Hazel är tjejen som mot alla odds klamrar sej kvar i livet, trots den obotliga lungcancern (som till allas förvåning hålls i schack av mirakelmedicin). Hazel är "sjuk på heltid" och lever ett stillsamt liv hemmavid med sina föräldrar. Och så träffar hon cancerstödgruppen en gång i veckan.

Det är där hon möter den karismatiske, spännande och snygge Augustus, som har blivit fri från sjukdomen men amputerat ena benet på kuppen. Det klickar mellan dem med en gång, på fler än ett sätt. De dras till varandra och upptäcker snart att de har samma svarta humor och cyniska inställning till livet i allmänhet och cancerhelvetet i synnerhet.

Tillsammans spyr Hazel och Augustus galla över föreställningen att svårt sjuka människor per automatik blir goda människor. Den som drabbats av cancer får positiv särbehandling och blir lite helgonförklarad på köpet. Som alla signerade basketprylar som Augustus fått (trots att han egentligen inte är speciellt intresserad av basket längre) och som många skulle ge vad som helst för. Det är "cancerförmåner" som han inte ens hade kommit i närheten av om han inte drabbats av en svår sjukdom. Deras sätt att skämta om det som är tabu och som man egentligen inte får säga högt, känns både pricksäkert och befriande.

Den här boken rymmer så mycket: pricksäkra iakttagelser, existentiella funderingar kring livet och döden, smarta ordvrängningar, kloka insikter, intelligent dialog, svart humor, ångest, galenskap, pirrig kärlek, oväntade vändningar och den allra mörkaste sorg. Att vara ung och kär och känna sej som en tidsinställd bomb som ska explodera när som helst och förstöra alltihop.

En, trots det tunga ämnet, rolig bok, samtidigt som den är väldigt gripande. I vanlig ordning grät jag när jag läste. Okej, inte hela tiden, men flera gånger. Och obs inte storgrät utan mer som fällde en stilla tår pga berörd.

Bara omslaget är en anledning att lägga vantarna på den här boken. Låna här. Och kolla, här finns den engelska originalversionen också. Läs hörni!

Femtio nyanser bättre

Denna, den senaste boken jag läst, absorberande mig fullständigt i sin värld och gav mig en sällsynt läsupplevelse! 

Karolina Ramqvist har i boken Alltings början (2012) lyckats blåsa liv i det klassiska och ganska uttjatade temat ung-kvinna-förförs-av-äldre-man, som bland annat dragits till sin föga djuplodande spets i den erotiska kassasuccén Femtio nyanser av honom av E.L. James. 

I Alltings början problematiseras den delvis fåfänga och ytligt orienterade relationen med ett politiskt engagemang då författaren anlägger ett feministiskt perspektiv – med en hjältinna som tar för sig och är sexuellt, kulturellt och intellektuellt utmanande.   

Det är en berättelse om vuxenblivande i nittiotalets Stockholm och beskriver Sagas utveckling från brådmogen femtonåring i början av årtiondet, till självklar ung mediaröst vid dess slut. Utvecklingen förs framåt av förälskelsen i den nonchalante festfixaren Victor Schantz och kantas av såväl klassisk feministisk litteratur som lyriska beskrivningar av Stureplans intensiva uteliv. Språket har ett bra driv och är med målande populärkulturella referenser både underhållande och träffsäkert. Ramqvist har lyckats med att levandegöra nittiotalet på ett förtjänstfullt sätt och har med Alltings början skapat en verklig generationsroman för den "ironiska generationen".

Mirakel av Renate Nedregård

Rakel är en helt vanlig norsk 17-årig tjej från Bergen med halvtaskigt självförtroende. Hon gillar att umgås med kompisar, går i skolan och har en hemlig förälskelse i killen som leder kören Ten-Sing som hon är med i. Hennes mycket vanliga och normala liv ändras drastiskt när hon blir headhuntad till tv-programmet Idol. Hon går från att vara ingen – till att bli berömd över en natt.

Fem år senare är Rakel eller Miracle som hon kallar sig en stor internationell stjärna, med tv-framträdande i Skavlan ena dagen och presskonferens i Japan nästa. Hon är inte längre den hon var för fem år sedan när allt drog igång. Men vem är hon? Gillar hon den hon har blivit?

Boken alternerar mellan nutid (Miracle 21 år) och dåtid (Rakel 17 år). Vi får följa hennes väg mot berömelse som inte bara är glamoröst utan också mycket hårt, ensamt slit med uppoffringar. Rakel och hennes situation porträtteras på ett naturtroget sätt men det blir aldrig riktigt engagerande. Början av boken upplever jag som lite rörig men har man bara läst de första 20 sidorna så flyter storyn på bra. Och den är lättläst – och visst vill man veta hur det går för henne. Därför känns slutet lite avkortat. Frågan som kommer när man har läst färdigt är: Men vad hände sen då?

Det är i alla fall kul att det kommer en nutidsorienterad bok och man undrar ju om dagens stjärnor upplever sin livssituation så som Rakel? Hur är det i verkligheten? Och är vår jakt på berömelse och bekräftelse värt priset?

Ja, boken finns på biblioteket – skulle vara kul att höra vad ni tycker? Är den bra eller dålig? Verklig eller overklig?

Utan Facebook i ett halvår

Har du någon gång funderat på hur det skulle vara att leva utan Internet? Utan dator över huvudtaget, utan iPhone eller annan mobil, utan MP3-spelare, till och med utan micro och spis?

Jag håller just på att läsa en bok som heter Nedkopplad. En familj. Ett experiment. Ett liv utan teknik., som handlar om en familj som bestämde sig för att göra allt det. Eller tja, mamman i familjen bestämde att de skulle göra det. Och nej, de flyttade inte ut i djungeln eller något sådant, utan de slog av strömmen i sitt hem. Och plockade ur alla batterier ur telefoner. Och det här är en bok som baseras på en verklig händelse, och alltså inte bara någon berättelse.

Stearinljus, böcker, anteckningsblock och kallvatten blev kvar. Och sällskapsspel. Att umgås med varandra och med kompisarna. Efter två veckor slog de på strömmen igen men ingen fick ändå använda Internet, dator, telefon, MP3-spelare och liknande på ett halvår. Jag tror det kan vara svårt att förstå vilken omställning det verkligen är innan man försöker sig på det själv, och det är grymt intressant att läsa om.

Jag gillar inte riktigt stilen boken är skriven i, den är lite för ”klämkäck” och har en fånig ton, och mamman i familjen– som är den som skriver boken – verkar förfasas över sina barns Internet- och datorvanor lite för mycket. Men det är en kittlande tanke att våga försöka sig på något sådant här själv. Jag vet inte om jag gör det. Läs du med, och avgör om du skulle våga!

Hora-madonna-komplex

Den här veckan har jag läst ett seriealbum som Liza valt åt mig, Zelda, med motiveringen: "Handlar om en helt jävla galen feministbrud. Tycker någon som inte är en helt jävla galen feministbrud själv att serien är bra/rolig/intressant?"

Jag kan börja med att svara: JA, jag tycker den är "bra/rolig/intressant".

Lina Neidestam heter författaren/serietecknaren och albumet [LÅNA HÄR!] är en samling av seriestrippar i färg, som har publicerats i olika dagstidningar (tror jag). För tillfället publiceras den i serietidningen Nemi.

Zelda är en arbetslös slacker som inte kan hålla käft när hon träffar på sexistiska snubbar eller när andra kvinnor inte är lika mycket feminist som hon själv är (iaf enligt Zelda) . Själv kan hon dock göra lite som hon vill när det passar, vilket ger serien självdistans och humoristisk dubbelmoral vilket jag gillar stark och som känns som en av grundpelarna i serien.

Ganska vardagliga saker, typ gå på krogen, blir roligt när Zelda gör det och ballar ur lite. Roligt är det också att följa Zelda i hennes försök att fuska sig fram, ljuga sig in på skolor, ljuga om sin bakgrund för att försöka få sin ihopljugna roman såld (en rip off på Pojken som kallades det, Zeldas egna version heter Tjejen som kallades hon) med mera. Och jo, Zelda är ganska galen och går ofta för långt, men det är ju bara kul.

Och hon har ju för det mesta rätt, eller?

Sammanfattningsvis: Zelda är en väldigt rolig, vettig och bra tecknad serie.
En del sex, alkhohol och galna upptåg utlovas. Gillar man inte det så kanske man inte skall läsa.

Kolla in Linas blogg.

Augustpriset 2011

Boken som fick årets Augustpris i kategorin "årets ungdomsbok" var Jessica Schiefauers Pojkarna. Kim, Momo och Bella är inte skolans häftiga tjejer. Tvärtom håller de sig mycket för sig själva. I skolan får de, som alla andra tjejer, utstå trakasserier, glåpord, tafsningar och annat skitäckligt från killarnas sida. Killarna, tonårskillar, som får och tar sig så otroligt mycket makt. Som syns, hörs och bestämmer över andra, framförallt tjejerna.

 

På kvällarna leker tjejerna. De klär ut sig, låtsas vara andra, låtsas som att de inte är tre 16-åriga tjejer som är fast i kroppar som alltid ska bedömas och dömas av andra. Och plötsligt är det ingen lek längre.

På nätterna förvandlas Kim, Momo och Bella till killar. Plötsligt står de på trappsteget till ett helt annat liv. De kan röra sig fritt ute utan att vara rädda, utan att vare sig killarnas eller vuxnas blickar vandrar över dem, utan att känna sig begränsade i ord eller handling.

Kim är lyrisk över sin nya ”deltidskropp” och sitt nya alias Leo – och hon hänger sig alltmer åt den delen av henne som är Leo – och männen Leo möter i sitt nya umgänge. Men samtidigt försvinner Bella och Momo alltmer in i periferin av Kims/Leos liv, och det uppstår problem även med de nya kompisarna. Vad innebär det att vara kille egentligen? Hur beter sig killar mot varandra, och vilka negativa delar av manlighet ska Kim/Leo behöva gå med på för att få tillhöra grabbgängen?

Det här är en bok som gör bryt mot många andra ungdomsböcker. Personligen har jag svårt för de ”magiska” inslagen i den, förvandlingarna, eftersom jag är ett stort fan av socialrealism (”verkligheten”). Och även mot den inte sällan stereotypa skildringen av tjejer och killar. Men den bör läsas ändå. Den behandlar viktiga frågor som manlighet, kvinnlighet, köns- och identitetsfrågor (vad gör man när allt känns fel? Vad gör man åt att man känner att man hamnat i fel kropp?). Vid sidan av att det är en kärleksberättelse, framförallt mellan vänner.

Idag har jag haft förmånen att få sitta och lyssna på författare och illustratörer. De har berättat om sina arbeten. Hur det går till när de skriver sina böcker och hittar på sina berättelser. Jätteintressant och kul!

Bland annat så pratade Hanna Jedvik om sin bok: "Snart är jag borta" som kom förra året. Skrev genast upp den på min: "måste läsas"-lista.

Boken handlar om kompisarna Maja och Lina. Och om att längta bort (därav titeln). Bort från sin vardag, skolan man går på, stan man lever i. Till något nytt. En längtan som jag tror det flesta har känt någon gång. I alla fall - helt klart en bok jag vill läsa. Får återkomma med mer om boken när jag läst den. Är det någon som redan läst den? Var den lika bra som den verkar?

Kan ju också passa på att tipsa om en ny gratistidskrift. Den heter Book och finns på tågen runt om i Sverige. Book innehåller massa goa fakta/recensioner om olika författare och böcker. Fick tag på första nr som kom ut i september - ser riktigt lovande ut. Så alla ni som gillar böcker och litteratur - håll ögonen öppna för detta magasin om ni är ute och reser.

Trevlig helg!

Känslan som aldrig kommer

I den nya brutala ungdomsromanen Affektion (av Martin Jern) finner vi Kate och Ali, som varit bästa kompisar ända sedan mellanstadiet. De gör allt tillsammans under åren när de växer upp – från att leka till att tjuvröka, ta första klunken öl och ragga på killar. Killar som får tjejerna att tävla om deras uppmärksamhet, som inte bryr sig, som skadar dem - både känslomässigt och fysiskt. Lägg för Kates del till en känslomässigt frånvarande mamma, och en pappa som inte orkar mer och flyttar redan när hon är 12, och du har Kates liv.

Kate känner själv att det går ganska så mycket åt helvete. Hon är 16 år och livet känns över, gjort. Men vad spelar det för roll? Vad skulle ha hänt annars, vad skulle hon ha gjort annars, vad är alternativet? Hon vänder sig inåt, stenhård yta utåt och hon och Ali lever hårdare än någonsin, allt i jakten på känslomässiga kickar och för att lyckas pressa fram något som känns äkta, något som känns värt.

Men det kommer aldrig. Vad finns kvar att göra då? 
Boken beskriver något som är kallt, rått, hårt och precis så illa som det kan vara när man vill ha saker (uppskattning, värme, kärlek) man vet att man antagligen aldrig kommer att få.

Torg, korg, eko

Dagens poesitips står vår praktikant Emma, på Hisingens bibliotek, för:

Tänk dig att en utomjording eller en tidsresenär skulle landa i en ödslig jordisk stad från 2000-talet. Hur skulle det låta när denne söker bland spår och lämningar för att försöka förklara meningen med den mänskliga aktivitet som utspelats här? Ja, kanske lite som i Sara Hallströms diktsamling Torg, korg, eko.

Titelns tre ord går att läsa som boken tre huvudteman – det offentliga, det privata, historiska avtryck. Dikterna är betraktelser av saker och ting som går att hitta på helt vanliga platser i en stad. Men den främmande rösten i Torg, korg, eko vrider och vänder noggrant på varje ting den utforskar. Och då kan de plötsligt få en annorlunda betydelse. Som tillexempel skulpturen på torget - det historiska avtrycket på den allmänna platsen:

Skulpturer som det inte ska gå att bryta av något från,

vässa något emot, inte gå att måla något på, pissa på,

fräta bort delar av. Som det inte går att bygga in

något i, välta, bära med sig, rulla undan, låna, dela

upp, spela på, ha sex med, under, i, genom eller mot.

Nej, historiska monument på allmänna platser är inte gjorda för att vem som helst i allmänhet ska kunna sätta sina avtryck på dem, noterar rösten. Men den berättar även för mig om andra vägar:

Gå gatan ner till delen där det snart rivs

och där dammet tjocknar över fönstren

Det går att sticka handen i det och skriva

Grå hand, glas, ju tjockare damm, ju

tjockare text, ju fläckigare röst, smulad i zoner

och trådar Var en karta

över i natten i någon stad Var en fråga

om det som saknas kan försvinna en gång till

Om platser bevaras när de inte är

Nedtecknade men tecknade i

Torg, korg, eko är ingen lättsmält diktsamling. Varje kompakt formulerad rad sväller av mångtydlighet, och lämnar mig som läsare med många intressanta frågor om varför staden egentligen ser ut som den gör.

Du kan läsa Torg, korg, eko som e-bok eller beställ den till ditt bibliotek genom gotlib.

Nu på lördag den 29/10 har du även chansen att vara med i workshopen UngPoesi med Sara Hallström på Lagerhuset vid Järntorget!

Att vara ung på en hård arbetsmarknad

Det första bidraget till våra poesiveckor är Jenny Wrangborgs Kallskänken. Den kom ut förra året, och är en så nutida och samtida diktsamling för ungdomar som det bara går att få ihop.

Den handlar om dig. Om dina kompisar. Om dina kusiner, och alla andra ungdomar du känner som är tvungna att stå ut med att jobba timvik utan att kunna förvänta dig att bli inringd dagen efter, än mindre veckan efter, sketna arbetsköparavtal, arbetsplatser där du måste be om lov får att få ta en rast lång nog att gå och kissa, och att aldrig någonsin kunna förvänta dig någon form av anställningstrygghet eller stabilitet. Inte heller att känna att du är värd något annat än din arbetskraft.

Jenny har jobbat på ett café i centrala Göteborg, och vet om precis hur det ser ut. Hur det känns att veta att man är mindre värd och inte har någonting att säga till om. Att inte våga säga emot sin chef av rädsla för att bli utbytt (för hon har sett det hända med andra). Hon beskriver sina upplevelser kort, hårt och osentimentalt – men samtidigt på ett väldigt känslostarkt sätt. Och det är lätt att känna igen sig i det hon skriver:

vi var unga
skulle bara jobba lite extra
blonda idioter
klarade oss bäst själva
facket kostade bara pengar
ingen var intresserad ändå
hade fullt upp med annat
skulle snart slå igenom


vi var alltid på väg någon annanstans
utomlands
tv-studios
studier


nästa år skulle
vi slippa
torka bord
bre mackor
och ta skit i kassan


(Ur Fördomar)


Men det finns även en tro i Jennys dikter. På att saker kan förändras, att de kan bli bättre och att vi är starka tillsammans:


när deras system gick in i en ny kris och
de försökte ta vårt arbete ifrån oss
gav vi varandra ett löfte
vi ställde oss bredvid varandra
ställde krav på varandra


tillsammans
tillsammans


om vi var fyrahundratusen blev vi starka som fyra miljoner
om vi var fyra miljoner blev vi starka som åtta miljarder
så fungerar solidariteten
det finns inga formler för den
men när den växer
växer vi
okontrollerbart
(Ur ”Tillsammans”)


Helt underbar, låna och läs!

Kulturkalas!

Precis har stadsfestivalen Way out West slutat, så glider vi rakt in i nästa göteborgsfest - för nu startar Kulturkalaset!

Det är en blandning av musik, dans, uppvisningar, sport med mera, och förhoppningsvis kan du hitta något som du tycker verkar vara roligt. Hela programmet hittar du här, men jag har plockat ut några små tips under veckan, som jag tycker verkar vara roliga och värda att spana in:


TISDAG 
* Göra: egna vykort med Posten: "ta ett kort på dig själv på en sandstrand med tillhörande rekvisita, och skicka med Posten". Det skickas iväg elektroniskt, men skriv sedan ut och hamnar i brevlådan hos den du vill!
Bältesspännarparken, kl. 12-20.
 * Lyssna: Loop Troop Rockers, härlig up-beat svenk hiphop från Västerås, numer med ganska många elektroniska och poppiga influenser.
Götaplatsen, kl. 20.15-21.15


ONSDAG
* Göra: Ungdomsfullmäktige är på plats och anordnar tävling i en hinderbana. Du får pröva dig själv både fysiskt och mentalt.
Kanaltorget, kl. 14-20
* Skratta: Skrattfest med några av Sveriges bästa ståuppare, bland andra Magnus Betnér och Marika Carlsson.
Kungstorget, kl. 19.15-21.


TORSDAG
* Göra: Möt dina fördomar - träffa en av "dom andra". Världskulturmuséet anordnar spännande möten mellan människor. Kom och få dina fördomar utmanade!
kanaltorget, kl. 15-16.
* Lyssna: Litteraturcafé med Textival - att lyssna på ljudböcker tillsamman i grupp, fast samtidigt enskilt med hörlurar, kan ge en speciell upplevelse - värd att pröva.
Stora teatern, kl. 19-22.

FREDAG
* Göra: Pröva på akrobatik med Cirkus Cirkör! 2 timmars lektion som utgår ifrån gruppens förkunskaper - det vill säga att du kan både ha provat på lite gymnastik och akrobatik tidigare, så väl som att vara helt nybörjare.
Trädgårdsföreningen, för åldern 13+ kl. 17.15-19.15.
* Titta: Onci, en algerisk dans- och musikgrupp som består av ungdomar, ger ett fartfyllt och häftigt uppträdande i traditionella dräkter till toner av flöjter och trummor.
Kungstorget, kl. 14.30-15.30


LÖRDAG
* Titta: Dansgruppen Electric Bogaloos ger en grym uppvisning av arten poppin'. De är kända för att inte minst ha koreograferat och coachat Michael Jackson!
Kungstorget, kl. 21-30-21.45
* Göra: Upp! arbetar med att inspirera ungdomar att drömma, och nå sina mål. Kom, inspireras, känn att det du vill göra är möjligt!
kanaltorget, kl. 14-20


SÖNDAG
* Göra: Hammarkullekarnevalen gästar Avenyn - kom och dansa loss.
Avenyn, kl. 14-16
* Mer göra: Twisted Feet: streetdance-tävling där flera av världens bästa streetdansare gör upp om att bli vinnare i Twisted Feet Gbg City jam.
Bältesspännarparken, kl. 12-18.


Och, som om inte det var nog, händer det även en massa kul grejer på Stadsbiblioteket under kulturkalaset-veckan. Kolla in hela deras schema här, så ses vi på stan!

Någon som sa sommarmatte?

Få ord går så dåligt ihop enligt mig som sommarlov/semester och matematik. Men det finns ett undantag. Jag har nyss fått händerna på den galnaste matematikboken ever. Jag vet inte om det verkligen är matte eller om det är en skämtbok, men visst, räkneexempel är det. Fast sådana som du definitivt aldrig kommer få av din lärare. Boken Östberga Komvux – matte för vuxna med särskilda behov, av Ebrahim Isaacs och Joel Uhr får vi ta del av vad man kanske kan kalla för ”kontroversiell matematik”. Här är exempel på två matteuppgifter ur boken:

1. Doris är en lurig fan. Hon har kommit på att hon får studentrabatt på SL och Eriksdalsbadet om hon anmäler sig på nån skitkurs på univeristetet och får kårleg. Ett terminskort på SL kostar 3.000 kr utan rabatt och 1.500 kr med. Träningskortet kostar 2.400 kr/termin utan rabatt och 1.200 kr med. Kåravgiften är på 150 kr. Hur mycket tjänar Doris på sin klurighet?

2. Conny, Ronny och Sonny delar cell på Kumla. De är även stolta föräldrar till Kevin, Liam, Eddie, Sebbe och Robin. Alla har minst en son och Conny har dubbelt så många söner som Ronny. Hur många söner har:

a)      Conny

b)      Ronny

c)      Sonny

Och nu tog jag två väldigt snälla exempel av de uppgifter som finns i boken…! Varning för överanvändande av ord som speed, tjack, gräs och kåken. Boken är även illustrerad, om man känner att uppgifterna i sig inte är tillräckligt bildstarka.

Som sagt, detta är inte matteboken du visar upp för din lärare, eller kanske för någon alls. Fast riktigt rolig att läsa är den, även för oss som inte är matte-fans.

MoNsTeR!

Vem tycker inte om monster? Jag tycker i alla fall grymt bra om dem – inte bara för att det är spännande och roligt att läsa om, utan också för att jag blir så imponerad över alla konstiga, vidriga och fullständigt ologiska spektakel som människor kommit på att rita och skriva om! Hur man försökt förklara sådant som man varit rädd för men inte vetat vad det var eller hur det såg ut, och vilka varelser man förr i världen trodde bodde i andra, ”mindre civiliserade”, världsdelar… Här är två härliga böcker för dig som vill läsa mer om monster:

Monsters: a bestiary of the bizarre, av Christopher Dell. Den här boken är späckad med snygga, grymma, äckliga, konstiga och fantastiska bilder av olika sorters monster genom tiderna. Bilderna berättar både om vad människan varit rädd för olika perioder i historien och vilka olika typer av monster som finns. Den är på engelska, men det är ganska lite text och den är inte särskilt svår, så det är inga problem. Det är ändå bilderna som står främst i den här boken.

Boken Bestiarium: en medeltida djurbok, av Bo Eriksson, är mer faktamässigt upplagd med mycket mer text och information om olika monster, främst ifrån medeltiden, och förklaringar till varför man beskrev eller trodde att vissa djur var monster. Här har vi inte alls lika många bilder, men desto mer fakta och om fler monster. Därför kompletterar de båda böckerna varandra väldigt bra. En läser man, den andra använder man till att titta på bilderna. Jag satt med de här båda böckerna samtidigt och njöt.

Monsterfrossa!