
I en strukturerad, inrutad och ångestfylld värld följer vi
Minna genom hennes uppväxt – från tidiga tonår till hon är drygt trettio. Vi får
läsa om hur hennes tvångstankar och syndrom går i vågor och skiftar genom
uppväxten, ibland mår hon bättre, ibland sämre. Jag bara tvingar mig lite är en
gripande bok om hur det är att leva med tvångstankar, manier och kontrollbehov
på en nivå där det genomsyrar hela ditt liv. Boken om Minna är delvis byggd på
författarens egna erfarenheter, och det märks för den känns väldigt äkta i
detaljerna och i sin okonstlade framställning. Inte minst blir det uppenbart
hur fruktansvärt mycket tid och energi det tar i anspråk att upprätthålla en
fasad gentemot alla andra, att få alla att tro att man mår bra.
Jag fastnade helt i den här boken, och rekommenderar den
starkt. Dock utfärdar jag en ”triggervarning”; det kan vara inspirerande och
positivt att läsa den om man har liknande problem själv, men det kan också vara
väldigt jobbigt om man jämför sig med ”Minna”, och man kan behöva känna och
tänka efter under bokens gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar