Ingen har väl missat succéerna Cirkeln och Eld. Dom som väntar på tredje delen, Nyckeln, kan nu lindra sin väntan en aning med seriealbumet Berättelser från Engelsfors.
Här har Cirkeln författarna Sara och Mats sammarbetat med serietecknarna Kim W. Andersson (som gjort serieromanen Alena och albumet Love hurts), Karl Johansson (som gjort Mara från Ulthar) och Lina Neidestam (som skrivit Zelda som jag bloggat om här och Maran som Liza skrivit lite om här).
Det är 8 stycken berättelser, baserade på/döpta efter åtta stycken tarotkort. Några av korten/berättelserna handlar om det förflutna (5 st om tiden innan Cirkeln), en i nutiden (efter Eld men innan Nyckeln tror jag) och två i framtiden (sägs vara smakprov från handlingen i Nyckeln).
För den som inte läst Cirkeln och Eld kan det nog vara lite svårförståeligt då berättelserna är korta och man ibland nog behöver en del förkunskaper för att riktigt hänga med. Men kanske får man ett sug efter att läsa böckerna...
En sak som är säker är att de som läst Cirkeln och Eld inte kommer bli besvikna på detta seriealbum.
Inte helt oväntat så är det snyggt tecknat, där varje serietecknares stil är klart urskiljbar från de andra. Hela albumet är i färg.
torsdag 28 mars 2013
onsdag 27 mars 2013
Grafisk Lovecraft
Skräckförfattaren HP Lovecraft är idag, nästan exakt 76 år
efter sin död, populärare än någonsin.
Med sin så kallade kosmiska skräck blev hans under sin livstid
geniförklarad inom en smal krets skräckentusiaster, men var i övrigt väldigt
okänd. Lovecraft blev dock en viktig inspirationskälla för flera viktiga
skräckskapare såsom Stephen King, Neil Gaiman, Clive Barker och konstnären
bakom det berömda monstret från Alienfilmerna, HR Giger. Det är genom dem han
har kommit ut ur doldisgarderoben och blivit erkänd som den skräckmästare han
är. Idag finns en uppsjö dator- och sällskapsspel med Lovecrafttema, liksom
nyutgivna novellsamlingar och mängder av fanproducerat material på Youtube.
Lovecraft är en intressant författare eftersom hans berättelser
sällan har någon särskilt intressant eller viktig huvudperson. Allt handlar om
att bygga upp det fruktansvärda universumet där mörka kosmiska krafter finns
bakom varje hörn och där människan bara är ett obetydligt vittne till en skräck
som är bortom tid och rum.
Ett klart intressant bidrag till skräckmästarens arv är
seriealbumet ”Neonomicon” från 2011 av författaren Alan Moore och tecknaren
Jacen Burrows. Titeln är en syftning på ”Necronomicon” – en slags ohelig bibel
med omslag av människohud som förekommer titt och tätt i Lovecrafts noveller (och
som även är inlånad i Evil Dead-trilogin), men ordet ”Neo” istället för ”Necro”
pekar på att detta är något nytt. Albumet är ett försök att uppdatera
Lovecrafts värld till nutid.
Berättelsen kretsar kring en grupp FBI-agenter som utreder
ett antal bestialiska mord, som bortsett från utförandet och att mördarna haft
samma drog i blodet, inte verkar ha någon koppling till varandra. Utredningen
leder till en märklig rockklubb där en märklig maskerad figur bedriver handel
med sinnesutvidgande droger och vidare till en härva av mörk magi, perverterade
sexkulter och ond bråd död.
Till skillnad från i Lovecrafts noveller förekommer det
mängder av grafiskt sex och utstuderat våld i ”Neonomicon”, vilket på sätt och
vis förstör den krypande, kalla känslan som finns i de gamla berättelserna och
bitvis blir det tyvärr ganska problematiskt. Men samtidigt är det imponerande att
Jacen Burrows lyckats så bra med att få Lovecrafts sinnessjuka universum på
bild, utan att begränsa läsarens fantasi.
För den som har god kontakt med sin makabra sida är detta
ett utmärkt seriealbum. För den som är mer intresserad av det mytiska och
hisnande skräcken som är så utmärkande för HP Lovecrafts skapelser så har
albumet en del schysta sidor men är ändå underlägsen originalet.
Till sist vill jag tipsa om den grymt snygga stumfilm som några amerikanska
Lovecraftentusiaster skapade 2005, i samma stil som film såg ut under HP
Lovecrafts egen tid.Tyvärr finns den inte på biblioteket men här kan ni se trailern på Youtube:
söndag 24 mars 2013
MenDuRå!
En bok för tonåringar om hur man kan hantera sina föräldrar. Av Christina Stielli.
Det finns en mängd litteratur om hur föräldrar ska och kan hantera sin tonårsbarn. Men inte lika mycket är skrivet om hur tonåringar ska hantera sina föräldrar. Här är ett undantag. Christina Stielli har skrivit en handbok i föräldraskap för tonåringen. Hur du kan hantera jobbiga föräldrar och situationer. Att få förståelse för det märkliga släkte som föräldrarna utgör.
Det är bara att inse: De flesta föräldrar gör så gott de kan, men de fick inte med sig någon instruktionsbok från BB vilket de naturligtvis hade behövt. Så vad de behöver är en förstående tonåringar som kan guida dem igenom sina barns tonår. Utan förmycket hinder. I boken finns det bland annat en anti-tjat-plan, råd till hur man handskas med föräldrar som bråkar, är orimligt oroliga, inte lyssnar m.m.
Varje kapitel avslutas med en lista med smarta tips. Förutom föräldrar diskuteras även jobbiga lärare och syskonrelationer.
Jag trillade verkligen över den här boken av en slump. Och det är jag glad för. Den är verkligen toppen och jag kan varmt rekommendera den till alla tonåringar eller till alla som någon gång varit tonåring. Igenkänningsfaktorn är hög och det finns faktiskt väldigt många bra tips. Det slutade med att vi hade högläsning hemma ur denna mycket smarta, seriösa och tidvis roliga bok (trots en del svåra ämnen). Det som är bäst med den är att den verkligen riktar sig till dig som är tonåring!
Låna den och kolla in själva!
Det finns en mängd litteratur om hur föräldrar ska och kan hantera sin tonårsbarn. Men inte lika mycket är skrivet om hur tonåringar ska hantera sina föräldrar. Här är ett undantag. Christina Stielli har skrivit en handbok i föräldraskap för tonåringen. Hur du kan hantera jobbiga föräldrar och situationer. Att få förståelse för det märkliga släkte som föräldrarna utgör.
Det är bara att inse: De flesta föräldrar gör så gott de kan, men de fick inte med sig någon instruktionsbok från BB vilket de naturligtvis hade behövt. Så vad de behöver är en förstående tonåringar som kan guida dem igenom sina barns tonår. Utan förmycket hinder. I boken finns det bland annat en anti-tjat-plan, råd till hur man handskas med föräldrar som bråkar, är orimligt oroliga, inte lyssnar m.m.
Varje kapitel avslutas med en lista med smarta tips. Förutom föräldrar diskuteras även jobbiga lärare och syskonrelationer.
Jag trillade verkligen över den här boken av en slump. Och det är jag glad för. Den är verkligen toppen och jag kan varmt rekommendera den till alla tonåringar eller till alla som någon gång varit tonåring. Igenkänningsfaktorn är hög och det finns faktiskt väldigt många bra tips. Det slutade med att vi hade högläsning hemma ur denna mycket smarta, seriösa och tidvis roliga bok (trots en del svåra ämnen). Det som är bäst med den är att den verkligen riktar sig till dig som är tonåring!
Låna den och kolla in själva!
måndag 18 mars 2013
Intervju med Patrik Stigsson
Library Ninjas var nyfikna på författaren till fantasyboken Cirkoli, så vi ställde några frågor till honom. Här kommer intervjun:
Hej, Patrik, och grattis till nomineringen av bästa svenska science fiction-roman 2012! Vill du kort berätta för bloggläsarna vad din fantastiska bok Cirkoli handlar om?
Phillip Pullman, som skrev den fina fantasy-trilogin Den Mörka Materian, brukar när han får den här frågan säga att han köper sina idéer på Ideas ’r ’Us. Jag har letat efter den butiken men har inte hittat den.
Jag tror att vi alla är unika individer med olika personlighet och egenskaper. När jag skrev dök Sofia upp och jag lärde känna henne som en stark tjej. Eller rättare sagt hon blev stark när hon ställdes inför och var tvungen att klara av de svåra uppgifterna som finns i boken.
Min erfarenhet är annars att skillnaden mellan tjejer och killar eller män och kvinnor inte är så stor som man ibland tror. Längtan, drivkrafter och drömmar är likartade.
Vilken/vilka ungdomsböcker är så bra att man bara måste läsa den/dem (förutom din egen så klart)?
Böckerna om Mumintrollet av Tove Jansson är fulla av värme, underfundig humor, filosofiska funderingar, livsvisdom och sann mänsklighet. De är lika fängslande för vuxna som för barn och ungdomar.
Till sist, har du någon ny bok på gång och kan du i så fall avslöja vad den kommer att handla om?
Jag har börjat skriva en bok som skall heta Davvad
Grybbings Eskapader.
Tack för intervjun, Patrik!
Cirkoli lånar ni här. Gör det! Och kolla, boken har en egen hemsida också!
Hej, Patrik, och grattis till nomineringen av bästa svenska science fiction-roman 2012! Vill du kort berätta för bloggläsarna vad din fantastiska bok Cirkoli handlar om?
Hej själv och tack. Cirkoli utspelar sig i en
parallell-värld där fantasier, tankar och drömmar kan bli levande. Boken börjar
med att Gusten och Sofia flyger med Filko över den ogrsässkog som trollkarlen
Foulazi för länge sedan sådde och som omgärdar deras stad. På andra sida hittar
de ett jättestort gammalt övergivet cirkusområde. Efter det besöket dyker två
mystiska män upp i Gustens rum och frågar ut honom. Det visar sig att Gusten
och Sofia kommit något på spåren som vissa varelser till varje pris vill
hemlighålla.
När jag läser boken är det nästan som om
du har varit på en annan planet och hämtat inspiration. Hur kom du på alla
märkliga karaktärer i boken?
Musik är en av mina största inspirationskällor. Jag
lyssnar hela tiden medan jag skriver. Jag väljer olika sorters musik för vad
jag vill beskriva. Viss musik stimulerar monster och hemska kräk. Annan kan
hjälp till att ta fram snälla figurer eller ljuva landskapsbilder. Långa
skogspromenader sätter också i gång min fantasi.
Det är svårt att riktigt veta varifrån idéerna kommer.
De tycks flyta upp från en källa nånstans djupt inne i mitt omedvetna. Ibland
drömmer jag om figurer som sedan hamnar i min bok.Phillip Pullman, som skrev den fina fantasy-trilogin Den Mörka Materian, brukar när han får den här frågan säga att han köper sina idéer på Ideas ’r ’Us. Jag har letat efter den butiken men har inte hittat den.
Sofia, bokens hjältinna, är ju en
otroligt stark, driven och modig tjej som inte backar för någonting. Hade du
något medvetet genustänk när du skapade karaktären?
Faktiskt inte. Det är först i efterhand när läsare
påpekat detta som det stått klart för mig. Jag läste Cirkoli medan jag skrev
den för min dotter Ester, som nu är 11, och det kan ha varit så att jag
omedvetet ville visa henne att tjejer kan vara starka, modiga och
handlingskraftiga. Jag tror att vi alla är unika individer med olika personlighet och egenskaper. När jag skrev dök Sofia upp och jag lärde känna henne som en stark tjej. Eller rättare sagt hon blev stark när hon ställdes inför och var tvungen att klara av de svåra uppgifterna som finns i boken.
Min erfarenhet är annars att skillnaden mellan tjejer och killar eller män och kvinnor inte är så stor som man ibland tror. Längtan, drivkrafter och drömmar är likartade.
Vilken avdelning går du först till när
du besöker biblioteket?
Jag går till nyhetshyllan. Det är alltid kul att se
vad som kommit in sedan sist. Inte minst är det intressant att följa trenderna
när det gäller omslagsbilder och formgivning. Sedan går jag till tidskrifterna.
Och därefter till fantasy och science-fiction hyllorna, eftersom det är den
sortens litteratur som ligger mig varmast om hjärtat. Sedan strosar jag runt
planlöst och bara njuter av atmosfären. Jag blir alltid harmonisk när jag är i
närheten av böcker. Vilken/vilka ungdomsböcker är så bra att man bara måste läsa den/dem (förutom din egen så klart)?
Böckerna om Mumintrollet av Tove Jansson är fulla av värme, underfundig humor, filosofiska funderingar, livsvisdom och sann mänsklighet. De är lika fängslande för vuxna som för barn och ungdomar.
Holländaren Marten Toonder har i serie-böckerna om Tom Puss skapat en mycket
egensinnig fabel-värld. Katten Tom Puss och hans björn-vän Oliver B Bumble dras
in i otroliga äventyr.
Trollkarlen Från Oz av L. Frank Baum kan jag också rekommendera. Den första
boken är en klassiker, både som bok och film. Vad de flesta missar är att Baum
skrev ytterligare tretton böcker om Dorothy och landet Oz som är fulla med
märkliga varelser, storslagen fantasi och magi. Baum bygger upp en rik sagomiljö med
massor av oväntade infall och fantastiska karaktärer.
Tidigare nämnda Den Mörka Materian av Phili Pullman är bra, och Ursula le
Guins böcker om Övärlden, och Otherland av Tad
Williams och… hjälp jag kan inte sluta!
Till sist, har du någon ny bok på gång och kan du i så fall avslöja vad den kommer att handla om?
Grybbingarna är en sorts pysslingar med krulligt,
pastellfärgat hår, pipskägg, mustascher och polisonger. De bor i Grybbingdalen.
De äter bara frukt, som växer på väggarna i lövtornen som de bor i.
Davvad och hans flöjtspelande vän Polp råkar ut för en
hel del mysterier som de tvingas lösa. I första delen måste de rädda prinsessan
Ja som sitter inlåst i slottet Ulinor.
Jag hoppas att det kan bli en serie böcker om Davvad
och Grybbingarna.Tack för intervjun, Patrik!
Cirkoli lånar ni här. Gör det! Och kolla, boken har en egen hemsida också!
fredag 15 mars 2013
Fördelarna med att vara panelhöna
Som läsare blir man mottagare av en mängd brev från en främling som är boken The Perks of Beinga Wallflowers huvudperson Charlie. Genom breven lär man känna en mycket speciell sextonåring som precis skall börja första året i high school men är livrädd eftersom han helt saknar vänner. Likt pusselbitar ger breven oss information om Charlies tidigare liv samtidigt som de presenterar oss för nyfunna vänner, bandet the Smiths och den stora kärleken.
Boken är förlösande i den mån att den utmanar den traditionella ungdomsgenren från USA genom sättet den beskriver sexualitet och svåra ämnen som abort, droger och depression på. Utan några som helst moraliska pekpinnar men istället med ett lugnt, och sympatiskt, konstaterande kring dess existens - vilket är skitbra!
The Perks of Being a Wallflower skrevs 1999 men har nu blivit högaktuell här i Sverige då den precis blivit nuytgiven på svenska, Wallflower, och filmatiseringen getts ut på DVD (den visades aldrig på bio här, konstigt nog). Själv läste jag boken på engelska - jag har hört skiftande omdömen kring den svenska översättningen - och rekommenderar originalspråket varmt då det är lättläst, underfundigt och mycket målande.
Jag såg filmen igår och tycker att det är en bra adaption även om det som alltid innebär en förlust av djup och utveckling av de fantastiska karaktärerna. I filmen vävs den viktiga musiken in på ett väldigt snyggt sätt och stundtals är det ett helt fantastiskt foto.
Vad skall man säga? Berika din dag och se eller läs den!
Etiketter:
bok som film,
depression,
identitet,
kärlek,
relationer,
unga
måndag 11 mars 2013
Bättre än Hungerspelen?
När en bok blir succé kommer snart liknande böcker på samma eller liknande tema. Ta till exempel Twilight. Det var ganska tomt på vampyrfronten fram tills den kom. När den blivit succé så fanns det helt plötsligt en mängd olika böcker, filmer, serier på vampyr/varulvstemat. (Nu senast är väl Teenage Wolf på MTV).
Sedan kom Hungerspelen. Ny i sitt slag även om dystopiska framtidsböcker även funnits tidigare – så var den här något nytt. Det var bara att vänta att liknande böcker skulle dyka upp. Och det har det.
Divergent av Monica Roth.
Upplägget i boken liknar Hungerspelen, men ändå inte.
I framtida Chicago, USA bor människorna i fem olika områden (falanger) uppdelade efter vilka karaktärsdrag man har. Genom att bo och leva tillsammans med likasinnade och gemensamt arbeta för en bra stad undviker de krig och fattigdom.
När man fyller 16 år måste man välja vilken falang man vill tillhöra resten av livet. De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla eller De lärda. Genom att genomgå lämplighetstest så får man ett förslag på vilken falang som passar. Men valet är fritt – den fria viljan finns.
Beatrice Pryor (bokens huvudperson) tillhör de osjälviska men eftersom hon nu har blivit 16 är det dags att välja falang. Det självklara valet för henne hade varit att välja de osjälviska, den falang hon föddes i. Men är det hennes sanna natur? Hennes val förvånar många och hennes beslut får konsekvenser.
När man har valt falang sker en hård initieringsfas där Beatrice väljer namnet Tris. Initieringen tar veckor och från att ha varit 20 är det bara 10 aspiranter som till slut blir upptagna i falangen. Det är ett spel på liv och död där de olika momenten i initieringen är extremt fysiskt och psykiskt krävande. Tris blir tvungen att avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vem hon själv är och vill vara. Allt medan hon dessutom måste försöka förstå sina känslor för sin instruktör Four. Är han mer än bara instruktör för henne?
Hela historien liknar till viss del Hungerspelen men ändå inte. I Divergent är det mer kärlek. Om du gillade Hungerspelen så kommer du helt klart att gilla Divergent. Själv tycker jag den är toppen och har redan läst den två gånger. Nu väntar jag bara på att nummer två och tre i serien ska komma.
Låna den – Läs den! Du kommer inte bli besviken.
(ps. och den är även super som ljudbok!)
Sedan kom Hungerspelen. Ny i sitt slag även om dystopiska framtidsböcker även funnits tidigare – så var den här något nytt. Det var bara att vänta att liknande böcker skulle dyka upp. Och det har det.
Divergent av Monica Roth.
Upplägget i boken liknar Hungerspelen, men ändå inte.
I framtida Chicago, USA bor människorna i fem olika områden (falanger) uppdelade efter vilka karaktärsdrag man har. Genom att bo och leva tillsammans med likasinnade och gemensamt arbeta för en bra stad undviker de krig och fattigdom.
När man fyller 16 år måste man välja vilken falang man vill tillhöra resten av livet. De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla eller De lärda. Genom att genomgå lämplighetstest så får man ett förslag på vilken falang som passar. Men valet är fritt – den fria viljan finns.
Beatrice Pryor (bokens huvudperson) tillhör de osjälviska men eftersom hon nu har blivit 16 är det dags att välja falang. Det självklara valet för henne hade varit att välja de osjälviska, den falang hon föddes i. Men är det hennes sanna natur? Hennes val förvånar många och hennes beslut får konsekvenser.
När man har valt falang sker en hård initieringsfas där Beatrice väljer namnet Tris. Initieringen tar veckor och från att ha varit 20 är det bara 10 aspiranter som till slut blir upptagna i falangen. Det är ett spel på liv och död där de olika momenten i initieringen är extremt fysiskt och psykiskt krävande. Tris blir tvungen att avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vem hon själv är och vill vara. Allt medan hon dessutom måste försöka förstå sina känslor för sin instruktör Four. Är han mer än bara instruktör för henne?
Hela historien liknar till viss del Hungerspelen men ändå inte. I Divergent är det mer kärlek. Om du gillade Hungerspelen så kommer du helt klart att gilla Divergent. Själv tycker jag den är toppen och har redan läst den två gånger. Nu väntar jag bara på att nummer två och tre i serien ska komma.
Låna den – Läs den! Du kommer inte bli besviken.
(ps. och den är även super som ljudbok!)
Etiketter:
action,
böcker,
dystopi,
etik och moral,
identitet,
kärlek,
relationer,
samhällsskildring,
vänskap,
överlevnad
fredag 8 mars 2013
Varje dag - en kvinnodag!
Idag är det Internationella kvinnodagen och imorgon fortsätter firandet på Frilagret då "Crew Scumrask välkomnar er alla till en kväll då vi gemensamt ylar ut både vår ilska, kamplust och glädje i ett gemensamt rus, till fantastiska toner av fantastiska personer!"
Crew Scumrask goes kvinnodagen anordnas av ett gäng vänner som skapar feministiska arrangemang för att bryta mot de patriarkala strukturerna, framförallt inom musikscenen, och öppna upp för att kvinnor/transpersoner/queers skall få minst lika mycket utrymme.
Bra initiativ! Hoppas att vi ses där!
OBS! Missa inte att det tidigare på dagen också arrangeras Fira internationella kvinnodagen på Frilagret!
Crew Scumrask goes kvinnodagen anordnas av ett gäng vänner som skapar feministiska arrangemang för att bryta mot de patriarkala strukturerna, framförallt inom musikscenen, och öppna upp för att kvinnor/transpersoner/queers skall få minst lika mycket utrymme.
Bra initiativ! Hoppas att vi ses där!
OBS! Missa inte att det tidigare på dagen också arrangeras Fira internationella kvinnodagen på Frilagret!
torsdag 7 mars 2013
Knasnyheter - nu som bok
Vill tipsa om en bok som kom ut för ett tag sen med den lååånga titeln Fantasinyheter 2001-2012, fabricerade nyheter - fritt ur fantasin. Det är David Sundin som skrivit boken och för er som inte känner till honom har han under många år jobbat med flera så kallade "humorgäng", främst bakom kulisserna som manusförfattare.
För att ni ska få en bättre känsla för upplägget kommer här ett exempel hämtat ur boken (Fantasinyheter, s 50):
Flams förbjuds
Moderaterna har redan börjat städa upp i konungariket Sverige. Ett krafttag bland många är att man helt tar bort flams.
- Nu får det vara slutflamsat, säger en moderat. Det är flams av typen att man inte kan sluta fnittra, att man kittlar den andre fast någon säger till och att man inte sitter still och är tyst som nu förbjuds.
- Det är inte olagligt med flams men vi har förbjudit det. Anledningen att det inte är olagligt är att det är så likt trams. (...) Men, men tekniken går ju framåt så det här ska nog snart vara löst, fortsätter moderaten.
Denna nyhet och många fler, som "Facebook äger dina specerivaror" och "Fångarna på fortet frisläppta", hittar du i Fantasinyheter. Låna gärna här. Gör det! Nu!
I den här boken samlar han nu många av alla de påhittade nyheter han skrivit för olika humorsajter genom åren.
Vad då påhittade nyheter, tänker ni kanske nu. Exakt hur kul låter det? Jag vet, det låter faktiskt inte särskilt kul, men det är det. Det roliga ligger i att berätta en väldigt oseriös/fånig sak på ett torrt, korrekt nyhetsspråk.
För att ni ska få en bättre känsla för upplägget kommer här ett exempel hämtat ur boken (Fantasinyheter, s 50):
Flams förbjuds
Moderaterna har redan börjat städa upp i konungariket Sverige. Ett krafttag bland många är att man helt tar bort flams.
- Nu får det vara slutflamsat, säger en moderat. Det är flams av typen att man inte kan sluta fnittra, att man kittlar den andre fast någon säger till och att man inte sitter still och är tyst som nu förbjuds.
- Det är inte olagligt med flams men vi har förbjudit det. Anledningen att det inte är olagligt är att det är så likt trams. (...) Men, men tekniken går ju framåt så det här ska nog snart vara löst, fortsätter moderaten.
Denna nyhet och många fler, som "Facebook äger dina specerivaror" och "Fångarna på fortet frisläppta", hittar du i Fantasinyheter. Låna gärna här. Gör det! Nu!
Himmel över Hassela
Viveka Sjögrens Himmel över Hassela handlar om Kalle/Santos (hans riktiga namn är Santos, men han kallar sig för Kalle) som sitter inlåst någonstans. Var eller varför framgår inte i början av boken. Men kalle skriver ner sitt liv och vad som hänt fram tills hans frihetsberövande. Det här är hans berättelse och ett sätt att förstå och bearbeta det som hänt. Som terapi.
Kalle är en orolig kille, stökig och bråkig. Hans pappa dog när han var liten och när han är åtta år flyttar familjen (hans mamma, två halvsystrar och mammans nya kille Anders) från Stockholm till den lilla staden Hassela. Mammans förhållande med Anders tar fort slut men de stannar kvar i Hassela.
I Hassela har han svårt att komma in i gemenskapen. Det är inte så att Kalle blir mobbad och hackad på för att han är den nya killen i skolan. Det är snarare så att Kalle slår andra barn för att förekomma eventuell mobbing. Dessutom är det inte svårt att skrämma dom andra barnen, för att vara från Stockholm och dessutom med en pappa från Bolivia gör att de redan har en bild av honom som en stökig kille från en farlig förort. Och Kalle gör dom inte besvikna. Han har svårt med relationer (till sin mamma och sina syskon, till lärare, andra barn och till sig själv…), han har lättare att slåss än att prata. Det gör det inte lätt att få vänner, han praktiskt taget skrämmer bort alla och är allmänt stökig. Låter det kliché? Stökig kille med frånvarande pappa? Tro mig, det är det inte. Saker är inte så enkla.
Kalle är en smart kille, läser mycket och är allmänbildad, är bra på att läsa människor och situationer. Kanske för bra, för han kan lura i kuratorer, föräldrar och andra ungdomar det mesta.
Han får en typ kompis i Josef som flyttar till Hassela från tyskland. De umgås mest för att de båda är udda och utanför. Josef är en porrskadad och obehaglig typ och Kalle tycker väl inte om honom så mycket egentligen. Men någon måste man ju umgås med ibland.
Den enda som han verkar funka någorlunda ihop med och som är hans vän på riktigt är Heidi som han träffar i väntrummet hos kuratorn (Kalle är ofta hos kuratorer, så ofta att han vet vad de kommer säga redan innan de sagt något..). Sakta byggs en vänskap fram. Men dom är båda kantstötta på olika vis, något som för dom både närmre varandra och längre ifrån varandra. Dom har båda svårt med relationerna till andra personer…
Kalle, Heidis och Josefs öden vävs, på ett obehagligt sätt ihop under bokens gång. Och man sugs in och vill veta mer om vad som hänt, hur vänskapen med heidi utvecklas och hur det kommer sig att kalle sitter inspärrad.
Jag tycker att Viveka Sjögren är så sjukt bra. Språket, personbeskrivningarna, och hela historien är så bra. Den går rakt in. Slutet är så oväntat och så tankevärt.
Precis som Torvi i Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan så finns Kalle kvar i mina tankar, dyker upp och jag undrar hur det gått med honom och blir lite orolig. Sen kommer jag på att det är en påhittad berättelse och jag kan andas ut lite. Så bra är det, så trovärdigt. Läs nu!
Kalle är en orolig kille, stökig och bråkig. Hans pappa dog när han var liten och när han är åtta år flyttar familjen (hans mamma, två halvsystrar och mammans nya kille Anders) från Stockholm till den lilla staden Hassela. Mammans förhållande med Anders tar fort slut men de stannar kvar i Hassela.
I Hassela har han svårt att komma in i gemenskapen. Det är inte så att Kalle blir mobbad och hackad på för att han är den nya killen i skolan. Det är snarare så att Kalle slår andra barn för att förekomma eventuell mobbing. Dessutom är det inte svårt att skrämma dom andra barnen, för att vara från Stockholm och dessutom med en pappa från Bolivia gör att de redan har en bild av honom som en stökig kille från en farlig förort. Och Kalle gör dom inte besvikna. Han har svårt med relationer (till sin mamma och sina syskon, till lärare, andra barn och till sig själv…), han har lättare att slåss än att prata. Det gör det inte lätt att få vänner, han praktiskt taget skrämmer bort alla och är allmänt stökig. Låter det kliché? Stökig kille med frånvarande pappa? Tro mig, det är det inte. Saker är inte så enkla.
Kalle är en smart kille, läser mycket och är allmänbildad, är bra på att läsa människor och situationer. Kanske för bra, för han kan lura i kuratorer, föräldrar och andra ungdomar det mesta.
Han får en typ kompis i Josef som flyttar till Hassela från tyskland. De umgås mest för att de båda är udda och utanför. Josef är en porrskadad och obehaglig typ och Kalle tycker väl inte om honom så mycket egentligen. Men någon måste man ju umgås med ibland.
Den enda som han verkar funka någorlunda ihop med och som är hans vän på riktigt är Heidi som han träffar i väntrummet hos kuratorn (Kalle är ofta hos kuratorer, så ofta att han vet vad de kommer säga redan innan de sagt något..). Sakta byggs en vänskap fram. Men dom är båda kantstötta på olika vis, något som för dom både närmre varandra och längre ifrån varandra. Dom har båda svårt med relationerna till andra personer…
Kalle, Heidis och Josefs öden vävs, på ett obehagligt sätt ihop under bokens gång. Och man sugs in och vill veta mer om vad som hänt, hur vänskapen med heidi utvecklas och hur det kommer sig att kalle sitter inspärrad.
Jag tycker att Viveka Sjögren är så sjukt bra. Språket, personbeskrivningarna, och hela historien är så bra. Den går rakt in. Slutet är så oväntat och så tankevärt.
Precis som Torvi i Viveka Sjögrens I den tysta minuten mellan så finns Kalle kvar i mina tankar, dyker upp och jag undrar hur det gått med honom och blir lite orolig. Sen kommer jag på att det är en påhittad berättelse och jag kan andas ut lite. Så bra är det, så trovärdigt. Läs nu!
Etiketter:
identitet,
relationer,
samhällsskildring,
vänskap
söndag 3 mars 2013
Your Foulness
Jag utfärdar härmed en fet varning för fantasykomedin YourHighness!
Första gången jag lånade filmen tröttnade jag efter tjugo minuter och hundra
dåliga skämt. Inför detta inlägg tvingade jag mig dock igenom hela för att
åtminstone kunna säga att jag gett den en ärlig chans.
Med skådespelare som Natalie Portman, Zooey Deschanel och
Toby Jones tänkte jag att detta, trots det smaklösa omslaget, skulle kunna vara
en underhållande historia (jag gillar ju äventyrsgenren). Men man inser redan
under de första minuterna att så inte är fallet.
Den djärve och populäre prins Fabious ger sig ut för att rädda
sin gemål från att bli befruktad av den onde och perverterade trollkarlen
Leezar. Med på uppdraget är hans oduglige bror och filmens antihjälte prins
Thadeous (Danny McBride). Under äventyrets gång har manusförfattaren slängt in de
flesta klassiska fantasyschablonerna utan någon större finess. Vi möter Natalie
Portman i avslöjande läderrustning, nymfer som visar brösten och en minotaur
som hjälten hugger penis av och bär som trofé. Und so weiter, und so weiter…
Your Highness är i bästa fall bitvis rolig i sin absurditet,
men mestadels är det en rörig soppa av anakronism, pubertal vulgohumor och kackiga
effekter. Inget skämt är för lågt för den här filmen - det mesta handlar om
drift med homosexualitet, kvinnor och knark.
Hur är det möjligt att såpass bra skådespelare är med i någonting
så här uselt? Låt oss åtminstone hoppas att de hade roligt under inspelningen…
(Den verkar faktiskt ganska rolig när man ser trailern - men det är bara ljug)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)