måndag 29 juli 2013
Bästa sommarläsningen -Jellicoe Road!
torsdag 20 juni 2013
Sommardepp och vänskap.
Det sista av sommaren handlar om Jana (13 år) och Louise (17 år). De känner inte varandra i bokens början men de bor i samma lilla Tyska stad. Det är sommar och de är båda kvar i stan och de har båda få (eller snarare inga) vänner.
Louise sommarjobbar på två ställen, delar ut tidningar och jobbar på ett bageri. Dessutom passar hon sin bortresta mormors hund, Bonnie. Dessa tre saker lyckas hon kombinera bra (dela ut tidningar, gå med hund, jobba bageri). Däremot misslyckas hon med att ta sitt körkort.
Jana är också kvar i stan. Hennes skilda föräldrar ser henne knappt längre och om de gör det så är det bara för att säga till henne att hälsa på sin bror Tom. Tom som ligger i koma på sjukhuset efter att ha hoppat från en bro. Hennes föräldrar är så upptagna med brodern och sin oro att de nästan helt glömmer bort att Jana finns.
Louise föräldrar som bara jobbar (på sjukhuset där Janas bror ligger) har inte heller nån koll på sin dotter, var hon är och hur hon mår.
Jana och Louise möts när Louise är ute och går med Bonnie. Eller möts o möts, Jana skäller på Louise som inte plockar upp Bonnies skit (glömt att ta med sig bajspåse). Där och då börjar sakta, och från Louise sida ganska motvilligt i början, en vänskap växa fram mellan dom två.
Kanske växer vänskap fram extra starkt när man båda är ensamma och har föräldrar som inte märker att man är borta hela natten.
Och när ens bortresta mormor har en bil stående på uppfarten och man vet var nyckeln till den ligger...
Om ni trodde att ni skulle få ett sommartips i form av något upplyftande och kul att läsa på stranden så trodde ni fel. Jag jobbar inte så. Det här är snarare en gripande bok om vänskap som det passar fint att sitta och smågråta till när det ändå regnar ute. Hade jag inte suttit i informationsdisken på jobbet och läst den så hade tårarna runnit. Nu fick jag nöja mig med att böla på insidan...
torsdag 25 april 2013
Dödsviktigt.
Mia Berg är journalist och förlorade sin pappa plötsligt när hon var sju år. Dödsviktigt handlar om hur det är att förlora en förälder när man är ung.
Det är stycken om sorg och sorgearbete, tips om hur man som vän kan hjälpa med mera. Detta varvas med intervjuer med några kändisar om hur det var för dom när de, i ung ålder, förlorade en förälder.
Programledaren Peter Settman, musikern Patrik Isaksson (som varit med i melodifestivalen), keyboardisten från BWO Marina Schiptjenko och Elizabeth Gummesson (föreläsare och författare, känner inte till henne sen inann. Men hon har sommarpratat i P1) är de som intervjuas.
Mia Berg säger i en intervju att när det hänt stora katastrofer (diskoteksbranden, estonia osv) har det resulterat i att t.ex. skolor har krisplaner för hur de skall agera och stötta när någon sådan stor katastrof sker. Men när ett enskilt barn förlorar en förälder finns det ofta ingen plan för hur man skall hjälpa och stötta. Den här boken kan därför, förutom att hjälpa den som sörjer, fungera som ett stöd för vänner, lärare med flera som vill finnas där för den sörjande.
3000 ungdomar per år förlorar en förälder. Ändå talas det, enligt Mia, väldigt lite om detta. Mia berg vill att Dödsviktigt skall lyfta fram att det här är något som faktiskt händer och är något vi behöver tala om.
Jag oxå! är bokens typ underrubrik. Tanken är att Jag oxå! skall bli en serie om ämnen som inte tas upp tillräckligt mycket.
torsdag 8 december 2011
WTC
Förra veckan tipsade jag om en dokumentär om Leila Khaled, idag tänkte jag tipsa om en skönlitterär bok som beskriver hur 3 vanliga amerikanska ungdomar blir påverkade av bland annat flygkapningar.David Levithans En bit av mig fattas utspelar sig i New York under attackerna på World Trade Center den elfte september 2001 och veckorna efter.
Men det handlar inte om så mycket om just vad som hände, om flygkapningarna, politik och krig.
Utan det handlar om hur det påverkade de tre ungdomar (peter, claire och jasper) som boken handlar om. Ingen av dom blev direkt drabbade i den meningen att någon som stod dem nära dog. Men de blir alla påverkade på olika sätt. Resterna av World Trade Center ligger som en ram runt hela berättelsen.
Det är intressant att läsa om hur en tragisk och hemsk händelse påverkar personer i deras vardagsliv. Peter och Jasper som träffats på en fest helgen innan ställer in sin date, Claire och hennes familj kan inte bo hemma för att det ligger nära ground zero och områdena nära är avspärrade, hur peter inte kan lyssna på musik för då skulle låtarna för alltid bli sammankopplade med elfte september (undrar hur många låtar och skivor som har förstörts samtidigt som förhållanden tagit slut..?). Men också hur förhållandet mellan alla New York borna temporärt förändras, hur alla verkar se på varandra på ett annat sätt. Hur man på något vis tar kollektivt ansvar för sorgen och hjälper varandra med stort som smått.
En känsla som jag tycker finns genom hela boken är det som Jasper frågar sig själv: Vad är det meningen att jag skall göra nu?
Annat som skall nämnas är kanske att berättarrösten skiftar mellan de tre personerna och man får följa deras tankar, och det är extra roligt när de träffar varandra. Att få höra en händelse berättas av båda parterna, tex peter och jaspers date och hur de uppfattar (och missuppfattar) varandra är riktigt kul.
Och eftersom jag har märkt att väldig många är helt kära i New York och hypar staden så fort de kan så kan det ju vara värt att berätta David Levithan bor i New York och gjorde det när tornen kollapsade. Är du en sån typ så lär du ju gilla alla beskrivningar av staden. Själv har jag aldrig förstått grejen med New York eller USA alls. Varför åka dit på semster när man kan åka till balkan liksom? Men smaken är som baken.
Iaf, en bra bok både innehållsmässigt och språkmässigt. Läs då!
onsdag 6 april 2011
Den långa sömnen
Det har kommit en hel del ungdomsböcker på senaste som inte har så dramatisk handling.Ingen som dör, inga alkoholiserade föräldrar osv.
Böcker som tar upp alldagliga problem, problem som egentligen kanske inte är så stora, men som ändå känns enorma och som de flesta av oss har tampats med.
Den långa sömnen av Siv Widerberg är INTE en sån bok.
Och jag gillar det.
Boken handlar om Ramijr som går i sexan och om Linn som går i samma klass.
Ramijr är ny i klassen, hans familj har precis flyttat till Tallhamra från Ransäter. Men från början kommer de från ett land som heter Nedjiriztan (Det är inget existerande land utan Widerberg har hittat på ett namn, men det skulle kunna vara en rad olika existerande länder för de saker som händer i Nedjiriztan i boken händer i riktiga länder. Idag.)
Ramijr bor med sin mamma och lillasyster, det var dom 3 som lyckades fly till Sverige. Ramijrs familj var större innan, innan de saker började hända som tvingade familjen att bly.
Ramijr blir ofta arg och det verkar inte finnas någon anledning till varför. Dom andra i klassen vet ju inte om vad Ramijr har sett, vad som hänt honom och hans familj.
Han är bara 12 år men har sett och varit med om värre saker än vad de allra flesta är med om under hela sitt liv. Därför blir hans utbrott oförståeliga för klassen.
Något som gör livet ännu svårare är att Ramijr och hans familj ännu inte fått permanent uppehållstillstånd och de fruktar att få avslag på sitt sista försök.
Får de avslag blir de utvisade. Då måste dom åka tillbaka till Nedjiriztan. Tillbaka till det helvete som de flytt från. Det andra alternativet är att gömma sig.
De är livrädda.
Tidigt i boken påpekar Linns kompis att Linn ofta pratar om Ramijr. Linn börjar tänka mer och mer på Ramijr, hon inser att hon nog är lite kär i honom. Men varför beter han sig så konstigt? Linn söker lite om hans hemland på nätet. Och då börjar Linn förstå vad för situation Ramijr och hans familj kommer från. Och efter det kan hon inte släppa det hela. Hur kan man göra så mot människor?
Det vänder upp och ner på Linns liv och hon bara måste göra något, hjälpa Ramijr på något sätt…
Hur går det för Ramijr och för Linn? Får familjen stanna? Och hur gör man för att hjälpa till?
Läs den här boken, den är både hemsk och vacker, deprimerande och peppande.
En bra och viktig bok. Hatten av Siv.
onsdag 9 februari 2011
Kärleksveckorna del 2
Okej, det här kanske inte är ett kärlekstips i ordinär mening, men nu är det faktiskt jag som väljer! På måndag är det som sagt Alla hjärtans dag, men vem har sagt att alla har någon att hänga med, eller vill ha någon att hänga med, på den dagen? Eller att alla måste tycka om och vilja fira Alla hjärtans dag? Så, här är ett kärlekstips till alla er som inte tycker om Alla hjärtans dag, eller vill fira dagen på ett otraditionellt sätt!
Jag rekommenderar då Kim W Anderssons Love Hurts. Det det här serialbumet är så himla roligt, jag satt och skrattade högt (och ganska rått) när jag läste det. Det består utav flera olika korta kärleksberättelser, men med en annorlunda och otippad twist - någon dör alltid i slutet. Det är spoilervarning på att skriva ut det, jag vet, men den är lätt värd att läsa ändå! Läs bland annat om mannen som häller afrodisiak (kärleksbrygd) i bålen på festen för att hans favorittjej ska dricka av den och bli kär i honom, men istället blir överfallen av alla människor på festen som druckit av det och blir besatta av honom; om kärleksbarnet som äter upp gamla tanter; om det förälskade paret är kvinnan - bokstavligen talat - sliter ut mannens hjärta. Den ena berättelsen blodigare och mysigare än den andra. Du kan låna den perfekta serieboken för en kväll hemma när man bara vill skratta åt allt som kallas kärlek här!onsdag 15 december 2010
Ny manga på engelska
I Hell Girl-serien går det ett rykte på japanska skolor att det finns en webbsida som heter ”Hell Correspondence Site”, en sida som man bara kan komma fram på kl 12 på natten, där man kan önska att någon man tycker illa om hamnar i helvetet. Ryktet visar sig vara sant, Hell Girl börjar dyka upp för att hämta de personer som någon önskat livet ur på hemsidan – men vad vill hon att de själva ska betala med för att hon ska sända deras fiender till helvetet? Läskig serie som består utav flera olika berättelser. Hell Girl finns i del 1-10.Serien Mushishi handlar om Ginko, som är en så kallad ”mushishi”. Det betyder att han har en speciell kunskap om de varelser som kallas mushi – små små varelser som vanliga människor inte ser, men som på olika sätt tar besittning över deras kroppar, deras huvuden, deras drömmar, och skapar problem för människorna och byarna som de kommer till. Ginko reser runt och försöker hjälpa människorna med problemen som mushi orsakar. Väldigt snyggt tecknad, och väldigt spännande! Även Mushishi finns i 10 delar.
Clover är en riktig roman i manga-format – den är över 500 sidor! Den utspelar sig i framtiden, och handlar om en flicka som heter Sue, som tillhör en grupp av människor som har övermänskliga krafter. Just Sues krafter är så starka att ett råd har bestämt att Sue måste leva ensam och isolerad ifrån all mänsklig kontakt, för att de anser att hon är så farlig. Men vem är hon egentligen farlig för? Vanliga människor eller för det styrande rådet? Sue vill mest av allt bara ha en vän. Kan hon någonsin få det?
tisdag 19 oktober 2010
Alex tipsar om en riktigt bra bok om ensamhet, lycka och relationer
I det här trädet har två olika handlingar som dels berättas av Siri och dels av Jacob. Båda går på samma skola, men de känner inte varandra. Jag förväntar mig till att börja med att huvudpersonerna antingen skall bli kära, bästa kompisar eller råka ut för något dramatiskt tillsammans. Men den här boken undviker att vara förutsägbar.Siri är en tyst tjej som har bestämt sig för att inte tycka synd om sig själv, trots att hon har en del saker som bekymrar henne. Hon tar sin hämnd på skolkamrater som hon inte gillar genom att sticka ut deras ögon i skolkatalogen med en nål.
Jacob har flyttat runt i landet de senaste åren och har svårt för att prata med sin mamma och storebror om varför de flyttat så mycket. Han anar att det har att göra med att hans styvpappa inte kom överens med Jacobs storebror.
Allt eftersom berättelsen utvecklas råkar Siri och Jacob ut för missförstånd, svek och glädje, precis som livet kan vara. Slutet undviker att vara sockersött eller deprimerande, utan visar istället på en fortsättning som förmodligen kommer att innehålla både toppar och dalar i Siris och Jacobs liv.
Boken är befriad från någon överdrivet uppfostrande sensmoral och språket känns naturligt. Skillnader mellan Siris och Jacobs berättande gör det lätt att hålla isär de två handlingarna, som ibland möts när Siri och Jacob stöter på varann i skolan eller på fritiden.

Efter att ha läst boken blir jag sugen på att läsa fler böcker av Katarina Kieri och Per Nilsson. De har skrivit flera ungdomsböcker var för sig, och detta är deras första bok som de skrivit tillsammans. Man skulle kunna tro att Katarina har skrivit Siri-kapitlen och Per skrivit Jacob-kapitlen, men det är tvärtom. De har skrivit varsitt kapitel och skickat till varann, men boken känns inte splittrad utan de har lyckats hålla ihop sina olika stilar till en bok som förtjänar att många läser den.


