När tillvaron rämnar

Som James Dean fast snyggare/ av Niclas Christoffer

 Niclas Christoffer är standupkomiker och författare. Han debuterade med boken Som Zlatan fast bättre 2012. En bok som handlar om en ung kille som drömmer att bli fotbollsproffs och som lyckas komma in på en fotbollsskola men som efter tragedier i familjen och flytt från hemstaden och flickvännen mår sämre och sämre och tillslut drabbas av allvarliga ätstörningar och aneroxi. Händelserna i boken är delvis självupplevda och Niclas Christoffer skriver med stor inlevelse och i utgångspunkten hos unga killar. Igenkänningsfaktorn kan i säkert många fall vara hög.

I hans senaste bok Som James Dean fast snyggare får vi möta huvudpersonen Jim Wallin som är 18 år och går på gymnasiet. Han är snygg och populär i skolan, vill bli skådespelare och drömmer om att komma in på en teaterskola. Hela hans familj är rätt perfekt om man säger så. Pappan är fotomodell, mamman plastikkirurg och lillebrorsan vill bli läkare. De bor i en fin villa med swimmingpool och åker ofta på lyxiga semesterresor.

Men så är olyckan framme en dag och ingenting blir sig någonsin likt efter det och borta är Jims perfekta tillvaro. Jim och hans familj är med om en bilolycka och på ett ögonblick förändras allt. Lillebror dör och pappan blir gravt invalidiserad.

Jim börjar må mycket dåligt och klandrar sig själv och varför just han och inte hans lillebror fick leva. Han klarar inte av att se sin pappa i sitt bedrövliga tillstånd och börjar att skada sig själv för att stilla sin sorg och smärta. Han upplever att han inte är lika populär längre i skolan och att han bara får medlidsamma blickar numera. Dessutom börjar det gå dåligt för honom på flera olika sätt och han möter hård konkurrans från sin forna nördiga kompis, kompisen vill också komma in på teaterskolan och är numera skolans nya snygging.

Boken är spännande och lite hjärtskärande att läsa och Jim som till en början känns dryg och osympatisk växer och man börjar känna medlidande med honom. Han får tampas och brottas med sig själv, den svåra olyckan och sina forna ideal. Boken behandlar ämnen såsom tillvarons komplexitet, livets skörhet, begynnande sexualitet och stora livsval.

Torslanda bibliotek öppnar igen den 3:e februari i Torslanda skolan!

Torslanda bibliotek har haft stängt sedan oktober eftersom det hittades mögel i de lokalerna där vi var. Nu har vi fått nya lokaler och snart ska vi öppna igen i Torslandaskolan. Måndagen den 3:e februari kl. 10.00 är det dags!

 De flesta böckerna står på hyllorna och högarna med flyttkartonger minskar. Den stora nedräkningen inför öppnandet har börjat...

Välkomna!


Foto: Pia Magnusson

Skräck i vintermörkret

Nu blir det en läskig bok, närmare bestämt skräck i form av Barnkolonin av Kerstin Lundberg-Hahn (låna här). Den handlar om en familj som flyttar från staden ut på landet där föräldrarna tagit över ett gammalt vandrarhem. Det är ett gammalt hus som ligger nere vid en sjö, omgiven om djup skog. Den äldste sonen i familjen, Joel, är med om oförklarliga saker nästan så fort de kommit dit. När han är ute och cyklar kraschar han med cykeln. På marken bredvid där han ramlat hittar han en stor djurskalle med vassa huggtänder. En katt? En hund? Nej, något mycket större. Han tar med skallen till vandrarhemmet. Big mistake. Han möter även en konstig man med obehagliga ögon som säger att han är en hantverkare på vandrarhemmet men som sen mystiskt försvinner. När Joel går runt i de tomma rummen hör han barngråt. Ingen annan i familjen verkar märka något men det är något som är fel, riktigt fel…

Spännande och riktigt läskigt på sina ställen. 

Morrissey om Morrissey

En av mina absoluta favoritartister, Morrissey – som jag tidigare har skrivit ett inlägg om – har äntligen tagit steget över från lysande textskrivare till författare. Och Autobiography som självbiografin så passande heter är på många sätt precis vad man önskar; en sexhundra sidor lång Smiths text där Morrissey för första gången systematiskt går igenom sitt liv på 450 sidor. 

Det är en intressant inblick hur det var att växa upp som fattig i ett Manchester som mer påminner om 1860-talet än 1960-talet. För Morrissey blir popmusiken räddningen från en oändligt torftig vardag och ett skolsystem som bäst beskrivs som nio år av psykisk och fysisk terror. Idag är det inget konstigt för en kille att vara upptagen av popkultur, men i slutet av 60-talet ansågs det klart misstänkt och blev både en tillflykt och ett socialt stigma för en Morrissey som i övrigt inte alls var så utfryst som man kunde tänka sig. 

Autobiography är inte en lättläst bok även om man fastnar snabbt i berättelsen. Den är skriven i nutid med ett poetiskt språk och är späckad med populärkulturella referenser som läsaren ofta är tvungen att ta reda på själv; vilka singlar som släpptes det året, eller händelser som gjorde avtryck på Morrissey – såsom de fruktansvärda så kallade ”Moors murders”; barnmorden som avslutningsspåret ”Suffer Little Children” på första Smiths-skivan handlar om. Ibland blir det lite för mycket poetiskt språk för att man skall kunna hänga med, men oftast är det riktigt snyggt och fångar tillvaron väldigt träffsäkert. Morrissey är kanske full av kärlek till nostalgisk kultur, men han är allt annat än nostalgisk själv. Snarare är boken så full av svartsynthet och bitterhet att det kan vara nyttigt att inte läsa den för intensivt. Oftast är dock iakttagelserna riktigt skarpa med sarkastisk träffsäkerhet. 

För den som är fascinerad av Morrisseys tankevärld och erfarenheterna som formade hans skapande är detta en enorm källa att dyka ned i. Den som hoppades få en utlämnande insyn i de mest intima delarna av ”Mozzers” liv kommer däremot antagligen bli besviken.

Hungerspelen - orginalet

En niondeklass vinner en skolresa i ett lotteri. Intet ont anande sövs eleverna ner och förs till en öde ö, där de vaknar upp med varsitt halsband runt halsen. Halsbandet går inte att ta av och innehåller en sändare som gör det möjligt för militären att övervaka ungdomarna. Dessutom finns en sprängladdning inbyggd i halsbanden, som kan döda den som har det på sej på ett ögonblick.

På en videoskärm berättar en hurtig programledare att klassen kommer att delta i ett spel. Spelet går ut på att döda varandra. Alla medel är tillåtna och endast en kan stå som segrare. Den som ifrågasätter spelets regler eller försöker göra revolt, kommer omedelbart att dödas. Spelet de ska delta i är ett sätt för den totalitära staten att underkuva medborgarna och sätta skräck i dem. För rädda medborgare är lydiga medborgare.

Känns handlingen igen, kanske? Det hade lika gärna kunnat handla om Susan Collins Hungerspelen, eller hur?

Battle Royale är skriven av japanen Koushun Takami, och är en, i mitt tycke, råare och dystrare föregångare till Hungerspelen (och då är ändå Hungerspelen rätt rå.)

Battle Royale rekommenderas starkt och finns både som bok, film och manga. Läs och jämför. Vilken gillar du bäst?

Hur mycket klarar det mänskliga psyket av?

När Angie är 13 år åker hon på scoutläger med sin vänner. En morgon går hon upp tidigt för att gå ut i skogen och kissa – och nästa scen i boken är när Angie står hemma på sin gata. Hon är lite omtöcknad och förvirrad, hon vet inte hur hon kommit hem, men hon går in i sitt hus och ropar hej till sin mamma. Varpå Angies mamma bleknar och nästan håller på att svimma när hon ser Angie, och frågar tyst och skrämt vart hon varit. Angie förstår inte frågan – hon har ju varit på scoutläger?

”I tre år? Har du varit på scoutläger i tre år?!” frågar hennes mamma förtvivlat.

Angie förstår ingenting, förrän hon ser sig själv i spegeln, och ser någon hon först tror borde vara hennes storsyster – om hon hade någon – men plötsligt förstår att det är hon själv, som nu är 16 år gammal. Det är tre år sedan Angie åkte på scoutlägret, och hon har inte ett endaste minne från tiden som gått sen dess.

Alla Angie möter tror först att hon är ett spöke – de har redan haft minnesstunder och sorgebearbetning i tron att hon varit död. Hennes föräldrar har skaffat ett nytt barn, vännerna har vuxit upp utan henne, och polisen har slutat söka för länge sedan. Men nu vill alla veta vad som hänt med Angie under de tre åren hon varit borta – och hon kan inte berätta något alls. För hon minns ingenting. Inte förrän hon börjar besöka en psykolog som får Angie att börja minnas och tala. Eller egentligen är det inte Angie som minns och återberättar, utan rösterna av de multipla personligheter hon skapat under sin frånvaro, eller som skapat sig själva, för att ”skydda” Angie och låta henne slippa minnas vad som hänt.

Angie är själv inte medveten om de här olika personligheterna, men nu träder de fram en efter en och gör sin röst och berättelse hörd. Angie måste försöka få tillbaka kontrollen översin kropp och sitt huvud, bli av med sina ”andra” personligheter så att hon åter är den som styr över sig själv; samtidigt som det innebär att hon måste minnas och återuppleva de tre förlorade åren. Klarar hon av det?

Berövad är en ännu en bok som faller i hemska-saker-händer-med-ung-flicka-kategorin, en kategori som känns outsinlig och ibland ganska tröttsam. Men det här ändå originella och speciella greppet eller ”twisten”; Angies speciella sätt att ha hanterat det som hon blivit utsatt för, gör att boken blir svår att släppa. Jag blir fascinerad av de olika personligheterna, jag vill följa Angie i hennes försök till tillfrisknande och reparation av sitt kropp och sitt huvud, och jag vill veta vem som vinner kampen om hennes ärrade psyke.

Om du känner att det här är en jobbig kategori av bok, så ska du nog hoppa över Berövad, för den sparar inte på obehagligheter som en ung tjej kan utsättas för. Men om du inte tröttnat än, så är det här en bok med en ovanlig och spännande ingång och många gåtor, som är svår att sluta följa.