Sextonåriga Hazel är tjejen som mot alla odds klamrar sej kvar i livet, trots den obotliga lungcancern (som till allas förvåning hålls i schack av mirakelmedicin). Hazel är "sjuk på heltid" och lever ett stillsamt liv hemmavid med sina föräldrar. Och så träffar hon cancerstödgruppen en gång i veckan.
Det är där hon möter den karismatiske, spännande och snygge Augustus, som har blivit fri från sjukdomen men amputerat ena benet på kuppen. Det klickar mellan dem med en gång, på fler än ett sätt. De dras till varandra och upptäcker snart att de har samma svarta humor och cyniska inställning till livet i allmänhet och cancerhelvetet i synnerhet.
Tillsammans spyr Hazel och Augustus galla över föreställningen att svårt sjuka människor per automatik blir goda människor. Den som drabbats av cancer får positiv särbehandling och blir lite helgonförklarad på köpet. Som alla signerade basketprylar som Augustus fått (trots att han egentligen inte är speciellt intresserad av basket längre) och som många skulle ge vad som helst för. Det är "cancerförmåner" som han inte ens hade kommit i närheten av om han inte drabbats av en svår sjukdom. Deras sätt att skämta om det som är tabu och som man egentligen inte får säga högt, känns både pricksäkert och befriande.
En, trots det tunga ämnet, rolig bok, samtidigt som den är väldigt gripande. I vanlig ordning grät jag när jag läste. Okej, inte hela tiden, men flera gånger. Och obs inte storgrät utan mer som fällde en stilla tår pga berörd.
Bara omslaget är en anledning att lägga vantarna på den här boken. Låna här. Och kolla, här finns den engelska originalversionen också. Läs hörni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar