torsdag 2 februari 2012

Hora-madonna-komplex

Den här veckan har jag läst ett seriealbum som Liza valt åt mig, Zelda, med motiveringen: "Handlar om en helt jävla galen feministbrud. Tycker någon som inte är en helt jävla galen feministbrud själv att serien är bra/rolig/intressant?"

Jag kan börja med att svara: JA, jag tycker den är "bra/rolig/intressant".

Lina Neidestam heter författaren/serietecknaren och albumet [LÅNA HÄR!] är en samling av seriestrippar i färg, som har publicerats i olika dagstidningar (tror jag). För tillfället publiceras den i serietidningen Nemi.

Zelda är en arbetslös slacker som inte kan hålla käft när hon träffar på sexistiska snubbar eller när andra kvinnor inte är lika mycket feminist som hon själv är (iaf enligt Zelda) . Själv kan hon dock göra lite som hon vill när det passar, vilket ger serien självdistans och humoristisk dubbelmoral vilket jag gillar stark och som känns som en av grundpelarna i serien.

Ganska vardagliga saker, typ gå på krogen, blir roligt när Zelda gör det och ballar ur lite. Roligt är det också att följa Zelda i hennes försök att fuska sig fram, ljuga sig in på skolor, ljuga om sin bakgrund för att försöka få sin ihopljugna roman såld (en rip off på Pojken som kallades det, Zeldas egna version heter Tjejen som kallades hon) med mera. Och jo, Zelda är ganska galen och går ofta för långt, men det är ju bara kul.

Och hon har ju för det mesta rätt, eller?

Sammanfattningsvis: Zelda är en väldigt rolig, vettig och bra tecknad serie.
En del sex, alkhohol och galna upptåg utlovas. Gillar man inte det så kanske man inte skall läsa.

Kolla in Linas blogg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar