Grafisk Lovecraft

Skräckförfattaren HP Lovecraft är idag, nästan exakt 76 år efter sin död, populärare än någonsin.  Med sin så kallade kosmiska skräck blev hans under sin livstid geniförklarad inom en smal krets skräckentusiaster, men var i övrigt väldigt okänd. Lovecraft blev dock en viktig inspirationskälla för flera viktiga skräckskapare såsom Stephen King, Neil Gaiman, Clive Barker och konstnären bakom det berömda monstret från Alienfilmerna, HR Giger. Det är genom dem han har kommit ut ur doldisgarderoben och blivit erkänd som den skräckmästare han är. Idag finns en uppsjö dator- och sällskapsspel med Lovecrafttema, liksom nyutgivna novellsamlingar och mängder av fanproducerat material på Youtube.  

Lovecraft är en intressant författare eftersom hans berättelser sällan har någon särskilt intressant eller viktig huvudperson. Allt handlar om att bygga upp det fruktansvärda universumet där mörka kosmiska krafter finns bakom varje hörn och där människan bara är ett obetydligt vittne till en skräck som är bortom tid och rum.

 

Ett klart intressant bidrag till skräckmästarens arv är seriealbumet ”Neonomicon” från 2011 av författaren Alan Moore och tecknaren Jacen Burrows. Titeln är en syftning på ”Necronomicon” – en slags ohelig bibel med omslag av människohud som förekommer titt och tätt i Lovecrafts noveller (och som även är inlånad i Evil Dead-trilogin), men ordet ”Neo” istället för ”Necro” pekar på att detta är något nytt. Albumet är ett försök att uppdatera Lovecrafts värld till nutid.

Berättelsen kretsar kring en grupp FBI-agenter som utreder ett antal bestialiska mord, som bortsett från utförandet och att mördarna haft samma drog i blodet, inte verkar ha någon koppling till varandra. Utredningen leder till en märklig rockklubb där en märklig maskerad figur bedriver handel med sinnesutvidgande droger och vidare till en härva av mörk magi, perverterade sexkulter och ond bråd död.

Till skillnad från i Lovecrafts noveller förekommer det mängder av grafiskt sex och utstuderat våld i ”Neonomicon”, vilket på sätt och vis förstör den krypande, kalla känslan som finns i de gamla berättelserna och bitvis blir det tyvärr ganska problematiskt. Men samtidigt är det imponerande att Jacen Burrows lyckats så bra med att få Lovecrafts sinnessjuka universum på bild, utan att begränsa läsarens fantasi.

För den som har god kontakt med sin makabra sida är detta ett utmärkt seriealbum. För den som är mer intresserad av det mytiska och hisnande skräcken som är så utmärkande för HP Lovecrafts skapelser så har albumet en del schysta sidor men är ändå underlägsen originalet.

Till sist vill jag tipsa om den grymt snygga stumfilm som några amerikanska Lovecraftentusiaster skapade 2005, i samma stil som film såg ut under HP Lovecrafts egen tid.Tyvärr finns den inte på biblioteket men här kan ni se trailern på Youtube: