Sedan kom Hungerspelen. Ny i sitt slag även om dystopiska framtidsböcker även funnits tidigare – så var den här något nytt. Det var bara att vänta att liknande böcker skulle dyka upp. Och det har det.
Upplägget i boken liknar Hungerspelen, men ändå inte.
I framtida Chicago, USA bor människorna i fem olika områden (falanger) uppdelade efter vilka karaktärsdrag man har. Genom att bo och leva tillsammans med likasinnade och gemensamt arbeta för en bra stad undviker de krig och fattigdom.
När man fyller 16 år måste man välja vilken falang man vill tillhöra resten av livet. De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla eller De lärda. Genom att genomgå lämplighetstest så får man ett förslag på vilken falang som passar. Men valet är fritt – den fria viljan finns.
Beatrice Pryor (bokens huvudperson) tillhör de osjälviska men eftersom hon nu har blivit 16 är det dags att välja falang. Det självklara valet för henne hade varit att välja de osjälviska, den falang hon föddes i. Men är det hennes sanna natur? Hennes val förvånar många och hennes beslut får konsekvenser.
När man har valt falang sker en hård initieringsfas där Beatrice väljer namnet Tris. Initieringen tar veckor och från att ha varit 20 är det bara 10 aspiranter som till slut blir upptagna i falangen. Det är ett spel på liv och död där de olika momenten i initieringen är extremt fysiskt och psykiskt krävande. Tris blir tvungen att avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vem hon själv är och vill vara. Allt medan hon dessutom måste försöka förstå sina känslor för sin instruktör Four. Är han mer än bara instruktör för henne?
Hela historien liknar till viss del Hungerspelen men ändå inte. I Divergent är det mer kärlek. Om du gillade Hungerspelen så kommer du helt klart att gilla Divergent. Själv tycker jag den är toppen och har redan läst den två gånger. Nu väntar jag bara på att nummer två och tre i serien ska komma.
Låna den – Läs den! Du kommer inte bli besviken.
(ps. och den är även super som ljudbok!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar