Undergången är här!

Enligt några tolkningar av mayakalendern skall den 

21 december 2012 vara datumet för världens undergång. Förhoppningsvis inte - 

men jag har laddat detta inlägg fullt av tips med ungergångstema!

Zombies kopplas ofta samman med undergången och en av de mer kända efterkatastrofskildringarna är de superba seriealbumen The Walking Dead. (Vilka även har tipsats om här i bloggen tidigare.)

Tidigare i höst hade kulturprogrammet Kobra två underhållande halvtimmesprogram om Domedagen och rädslan, kommersialismen och kulturen kring den.

Det har gjorts mängder av filmer på undergångstemat, däribland 2012, men de är sällan särskilt bra. Tre  som jag dock tycker är bra och rekommenderar är Melancholia, Children of Men och 9.

Den engelska gruppen Klaxons har gjort en bra och skramlig låt om de fyra ryttare som förebådar apokalypsen.

På Röda Sten presenteras idag utställningen Apokalyps, med fokus på undergången som fenomen och på olika visioner av ett postapokalyptiskt liv. Kvällen fortsätter sedan för eventuella överlevare med technoklubb på Röda Sten.

Om domedagen trots allt skulle vara över oss och några överlever, kanske det skulle vara på sin plats med tips på hur man överlever i ett samhälle som totalt brakat ihop: som The Zombie Survival Guide eller Överlevnadshandboken : överlevnadstaktiker för extrema förhållanden.

Ta det lugnt idag och fira imorgon!





och till sist... den stämningsfulla inledningen till kultklassikern Mad Max-the Road Warrior!

Hungerspelstriologin nu även som...

...ljudbok!

Triologin Hungerspelen av Suzanne Collins känner nog alla till vid det här laget. Och äntligen kommer böckerna som ljudböcker. Del ett har funnits ute ett tag men del två och tre i serien kom som ljudböcker nu i november och december. Det är bara att låna hem och lyssna!

För er som har missat dessa tre böcker:

Hungerspelen (bok 1): 14-åriga Katniss Everdeen lever i Panem, ett land vid Klippiga bergen, Nordamerika. Nutidens värld finns inte längre. Utan denna framtidsroman utspelar sig bland de 12 distrikten och huvudstaden som utgör Panem. Varje år skickas 2 barn/ungdomar (en tjej, en kille) från varje distrikt till huvudstaden för att delta i Hungerspelen. Ett spel som är på liv och död - den som överlever vinner spelen, äran och berömmelsen. Allt direktsänds i TV och befolkningen är tvugna att se på.

Katniss lillasyster Primerose blir uttagen att delta men Katniss erbjuder sig i stället att åka. Hon ger sig iväg tillsammans med Peeta som även han blir utvald att delta.

I andra boken Fatta eld (obs! spoiler-varning) har Katniss fått komma hem igen till distrikt 12. Hon förväntar sig att hon äntligen ska bli lämnad ifred av huvudstaden och få leva sitt liv. Men hon kan inte ha mer fel... Det är nu de egentliga hungerspelen börjar. Allt hon gör och säger kan få ödestigna konsekvenser för dem hon älskar. Hennes uttåg från Hungerspelen har gett eld åt rebellerna och i huvudstaden funderar de på hur de kan tygla en eventuell revolution och tillika Katniss själv. Hon har plötsligt blivit någon som borde tystas.

Del tre i serien, Revolt (obs! spoiler-varning) tar vid där del två slutade. Katniss har överlevt och rebellerna gör uppror mot huvudstaden. Men än är det inte säkert. Distrikt 12 går inte att återvända till. Peeta är tillfångatagen av huvudstaden och Katniss försöker överleva och hålla dem hon älskar vid liv. Nu är hon 17 år och det har gått tre år sedan hon deltog i hungerspelen. Hon har blivit en symbol för upproret och en bricka i maktspelet. Kommer människorna någonsin få leva fria och göra sina egna val? Och kommer Katniss någonsin få ett "normalt" liv?

Jag hade naturligtvis hört mycket om hungerspelen och för någon vecka sedan lånade jag hem första delen i triologin som ljudbok. Och den är lika bra som alla säger! Fängslande från sida ett. När jag sedan låg hemma sjuk i förra veckan passade jag på att läsa del 2 och 3. Och de är lika bra som första delen. Böckerna är otroligt detaljerade och berättelsen drivs framåt med en del oförutsägbara vändningar. Att lyssna på berättelsen tycker jag bara gav boken ännu ett lyft tack vare att Rebecka Hemse som läser in den gör det så bra.
Passa på att låna hem boken eller ljudboken över jul. Ni får en garanterad härlig läsupplevelse!

Ps. Film två i triologin: "The Hunger Games : Catching Fire" har premiär den 22 november 2013. Fram tills dess kan ni låna den första filmen här.

Internationella kvinnodagen!

Idag är det den åttonde mars, den internationella kvinnodagen.

Därför är mitt tips till alla, kändisar som okändisar, till kvinnor, män, han, hon och hen boken Arbete, bröd, fred: historien om 8 mars, Internationella kvinnodagen, klasskamp och kvinnokamp.

1910 anordnades det en internationell socialistisk kvinnokonferens i köpenhamn och det var där man bestämde att man skulle instifta en årligt återkommande kampdag för kvinnors rättigheter.

Jag citerar från sida 9 i boken:
"Syftet med internationella kvinnodagen var att agitera och att väcka politisk omedvetna systrar samt att stärka den internationella solidariteten."

En rolig fakta är att kvinnokonferensen 1910 hölls i Folkets hus i Köpenhamn. Det huset blev på 1980-talet ett kulturhus drivet av ungdomar, med musik, kultur och politik i fokus. De som höll till i Ungdomshuset, som huset kallades, blev tyvärr vräkta 2007 och nu är huset rivet.

Den första internationella kvinnodagen firades 19 mars 1911 och då bara i ett fåtal länder. Det var först 1921 på kommunisternas andra internationella kvinnokonferens i Moskva som man bestämde att det skulle firas just 8e mars.

Boken är kort, ca 60 sidor, så det är bara att läsa och se till att man har koll på den här viktiga dagens historia.

Filip läser om Filip.

"Före och efter Bella: är en av mina favoritböcker och jag tyckte det skulle vara roligt att se vad någon annan tycker om den."
Med den motiveringen fick jag Före och efter Bella (skriven av Maja Hjertzell) från Liza, för att läsa till kompisen väljer veckorna.

Filip går sista terminen i nian och han är ihop med Saga. Han verkar inte riktigt förstå varför Saga vill vara tillsammans med honom. Hon är ju snygg, en liga över Filip som tycker att han själv är ganska alldaglig och tråkig.

Hans bästa kompis har flyttat till en annan stad och Filip verkar inte ha några nära vänner i staden direkt. Han spelar fotboll, men umgås inte med dom andra i laget på fritiden så mycket. Magnus är hans bästa kompis i klassen, men dom har mest börjat
umgås av en slump. Han vet nog inte riktigt om han ens gillar Magnus särskilt mycket.
Filips liv verkar liksom inte dåligt, men det är lite...tråkigt.

Men så börjar en ny tjej i klassen. Bella, som är ett år äldre, och nyinflyttad i staden. Bella kan inte hålla tyst i klassen om det är något hon inte håller med om. Hon tar plats och är politiskt medveten.
En dag när Filip tröttnat på klassen och smitit till sitt favoritcafé, stället dit ingen annan han känner går till, så sitter Bella där. Dom börjar prata och långsamt växer en vänskap fram.

Filip dras till Bella som person, för hon är något annat än klassen och killarna som han är ganska trött på. Hon tänker själv och har egna åsikter. Men det är inte så lätt att vara kompis med Bella alltid. För hon kan bli skitsur utan att Filip riktigt förstår
varför. Och Saga och killarna i klassen gör det inte heller så lätt. För man kan ju inte som kille bara vara vän med en tjej, det måste ju vara något mer? Eller?

Dessutom verkar något ha hänt som fick Bella att flytta från sin hemstad och Bella verkar må dåligt över det men berättar inget, Saga verkar ha problem med att Filip umgås med Bella och killarna i klassen med.
Och ju närmre sommarlovet vi kommer, ju mer problematiskt blir Filips liv.

En väldigt fin bok om... vänskap. Tror jag. Och om könsroller, utseendefixering och att våga stå på sig även om de omkring inte håller med.

En bok som borde läsas av alla på högstadiet.

Det bästa i boken tycker jag är de passager där jag kan tänka tillbaka på när jag gick i nian och känna igen mig i många situationer. Tex om hur det blir när man som ung kille väljer att inte haka på en jargong tex och kanske ifrågasätter något som resten av ens killkompisar ser som en självklarhet. Då gäller det att fort skynda sig tillbaka in i fållan och hålla med även om man inte gör det. Eller att stå på sig, och vara beredd på att få skit för det.
Jag tycker det är väldigt intressant, hur könsroller även begränsar de som vinner på dom (läs: män, pojkar, killar) och formar och leder oss in i massa tankegångar och beteende som vi engetligen kanske inte tycker är särskilt vettiga, konstruktiva eller bra. Ens för oss själva.

En väldigt bra bok, även om slutet på boken känns lite lamt (någon som håller med?).
Tack Liza, det här är en bok som jag tyckte mycket om och som kommer dyka upp då och då när jag bokpratar.

Så, låna nu och LÄS!

WTC

Förra veckan tipsade jag om en dokumentär om Leila Khaled, idag tänkte jag tipsa om en skönlitterär bok som beskriver hur 3 vanliga amerikanska ungdomar blir påverkade av bland annat flygkapningar.
David Levithans En bit av mig fattas utspelar sig i New York under attackerna på World Trade Center den elfte september 2001 och veckorna efter.

Men det handlar inte om så mycket om just vad som hände, om flygkapningarna, politik och krig.

Utan det handlar om hur det påverkade de tre ungdomar (peter, claire och jasper) som boken handlar om. Ingen av dom blev direkt drabbade i den meningen att någon som stod dem nära dog. Men de blir alla påverkade på olika sätt. Resterna av World Trade Center ligger som en ram runt hela berättelsen.

Det är intressant att läsa om hur en tragisk och hemsk händelse påverkar personer i deras vardagsliv. Peter och Jasper som träffats på en fest helgen innan ställer in sin date, Claire och hennes familj kan inte bo hemma för att det ligger nära ground zero och områdena nära är avspärrade, hur peter inte kan lyssna på musik för då skulle låtarna för alltid bli sammankopplade med elfte september (undrar hur många låtar och skivor som har förstörts samtidigt som förhållanden tagit slut..?). Men också hur förhållandet mellan alla New York borna temporärt förändras, hur alla verkar se på varandra på ett annat sätt. Hur man på något vis tar kollektivt ansvar för sorgen och hjälper varandra med stort som smått.

En känsla som jag tycker finns genom hela boken är det som Jasper frågar sig själv: Vad är det meningen att jag skall göra nu?

Annat som skall nämnas är kanske att berättarrösten skiftar mellan de tre personerna och man får följa deras tankar, och det är extra roligt när de träffar varandra. Att få höra en händelse berättas av båda parterna, tex peter och jaspers date och hur de uppfattar (och missuppfattar) varandra är riktigt kul.

Och eftersom jag har märkt att väldig många är helt kära i New York och hypar staden så fort de kan så kan det ju vara värt att berätta David Levithan bor i New York och gjorde det när tornen kollapsade. Är du en sån typ så lär du ju gilla alla beskrivningar av staden. Själv har jag aldrig förstått grejen med New York eller USA alls. Varför åka dit på semster när man kan åka till balkan liksom? Men smaken är som baken.

Iaf, en bra bok både innehållsmässigt och språkmässigt. Läs då!

Terrorist eller frihetskämpe?

1969 är Leila Khaled (då enbart 24 år gammal) den första kvinnan någonsin som kapar ett flygplan. Under namnet The Che Guevara Commando Unit kapar hon, för PFLPS:s (Folkfronten för Palestinas Befrielse) räkning, ett flygplan som flyger från Rom till Tel Aviv. Hon blev ett ungt ansikte utåt för kampen för ett fritt Palestina och förde ut frågan till människor världen över, människor som tidigare inte hört talas om Palestina. Många blev väldigt inspirerade av Leila (kanske lite extra för att hon var så ung och som sagt den först kvinnan som kapade flygplan) och för många har Leila varit, och är fortfarande, en hjälte.

I dokumentärfilmen Leila Khaled - flygkaparen åker Svensk-palestinska Lina till Jordanien för att ta reda på vem Leila Khaled är idag och vad tycker Leila nu när hon är runt 60 år. Har hon ändrat åsikter om kampen?

Med finns även berättelser från de som var med om kapningen fast på andra sidan: de passagerare och personalen på flygplanen. Vad har de att säga och hur har det påverkats av kapningen?

En bra dokumentär som tar upp många intressanta frågor, bland annat vem som räknas som en terrorist och vem ses som en frihetskämpe?
Och kan man rättfärdiga användandet av våld för att nå politiska mål?

Vad tycker du?

Äckliga gubbar.

Sötaste Klara handlar om Klara som är 14, närmar sig 15 år. Hon bor med sina föräldrar. Pappan, som ofta reser bort med sitt jobb och mamman, som är konstnär och ofta är i sin ateljé. Mamman är lite mer som Klara borde vara (enligt omvärlden!): hon är ute och festar, skvallrar med sina kompisar osv. När fredagen kommer är mamman ute och festar och Klara sitter hemma som vanligt.
Det borde ju vara tvärtom.

Men Klara sitter vid datorn och chatar, i sina slitna träningsbyxor och sitt smutsiga hår. ”Varför tvätta det när ingen ändå tittar?”, tänker Klara.
Men när hon sitter och är uttråkad och slösurfar så börjar hon chata med en Marcus och tiden bara flyger iväg. Han är äldre, mognare och verkar förstå hur klara känner. De chatar mer och mer och Klaras liv får en nytändning i och med detta. Hon längtar
efter honom och när han försvinner från chaten några dagar ("iväg med jobbet") tycker hon det är jobbigt som fan.
Hela situationen är något nytt för Klara, alla känslor osv.
Helt plötsligt har hon en anledning att skaffa nya kläder, att bry sig. Något tittar! På henne! Hon skickar till och med lite vågade bilder..

Tillslut åker klara och hälsar på Marcus. Men väl där blir han som förbytt...

Sötaste Klara är baserad på intervjuer som Sofia French gjort med tjejer som varit med om liknande händelser.
Boken är skriven för att lyfta upp ett ämne (grooming, dvs äldre män som kontaktar barn via nätet med syfte att utnyttja dom sexuellt) och French gör sin skönlitterära debut.
Bokens upplägg är bra och gör att man bland annat får förståelse för hur tilliten till mannen som söker kontakt skapas. Även att den visar hur det kan påverka en person, hur man kan sugas in i de nya känslorna, hur man ändrar på sig själv och hur ens beteende kan förändras.
Givetvis visar även boken att man inte är ensam och att man inte har något att skämmas för.

Enda invändningen jag har mot boken är nog att så mycket positivt sker för Klara i och med utnyttjandet, att det blir som en förlösande händelse som hon växer av. Det känns som det blir lite för positivt när det gäller den sidan av det hela.

Vad tycker du?

Snusk på Bokmässan?

I helgen som var hölls Bokmässan på Svenska Mässan, och såklart hängde vi hängivna bibliotekarier där. Både för att lyssna på intressanta föredrag, och spana in nyheter i boksvängen. Jag hamnade såklart nere vid seriescenen/-området där de besökande serieförlagen hade sina montrar och försäljning, och fick bläddrat i nytt och hett. Tipsar kort om några av dessa, som såklart även finns att reservera på biblioteken nu:

Ja till Liv! av Liv Strömquist. Äntligen! För alla som älskar Liv är det dags att börja jubla, för nu är hennes senaste alster, Ja till Liv, på väg ut från förlaget och in på biblioteken. Och jag tror inte att den kommer lämna någon besviken! Om du inte har läst något av Liv tidigare rekommenderar jag att du börjar med hennes första album, Hundra procent fett, som är en bra ”introduktion” till hennes serier, och grymt bra på köpet.

Mats kamp av Mats Jonsson. Mats skriver om sitt liv som småbarnsfarsa, med allt komiskt, och allt miserabelt, som kan ingå i en sådan vardag. Inte så mycket igenkänning för min egen del kring just det, men han skriver humoristiskt om många och knasiga vardagsproblem. Mats kamp har dessutom blivit nästan löjligt hyllad i media, så ja, värd att spana in.

Cowgirls av Karolina Bång. Snusk. Vad kan jag säga? Snusk. Härligt, roligt, befriande snusk i en värld där det bara finns kvinnor, och alla bär cowboyhattar. Om du kände att du kom för nära vardagen när du läste mats Kamp, kan du fly den en stund med Karolina Bång som hjälp.

Maran av Lina Neidestam. Mer snusk. Så där så att jag rodnade när jag läste den. Från cowgirls i vilda västern tar vi oss nu till djupa skogar tagna ur svenska sägner, där det finns varulvar, maror, huldror och andra väsen. Och det snuskas så in i Norden. Läs själv, rodna och gilla!

Intervju med Pantrarna

Kristian har intervjuat Murat Solmaz från den nystartade föreningen Pantrarna som kräver fler fritidsgårdar i Biskopsgården. De har mycket intressant att säga!

Kan ni presentera er lite kort. Vilka är ni och vad vill ni?

Pantrarna bildades 14feb 2011, alltså en ganska ny bildad förening. Dess medlemmar består av folk från olika förorter men främst från biskopsgården. Individer som fått nog av nedskärningar i den gemensamt finansierade offentliga sektorn gick ihop till att agera tillsammans för att
göra sina röster hörda och tas på allvar. Medlemmarna gjorde sig snabbt förstådda på att politiker av ren god vilja inte kommer bistå med social service eller ta hand om biskopsgårdens framtid alltså ungdomarna utan press måste komma underifrån av de bosatta i området. Hade det varit på det viset hade det istället för nedskärningar varit upprustning. Sedan 80 talet fanns det 7-8 fritidsgårdar, idag 2011 har vi en fritidsgård för yngre ungdomar som rymmer 30 pers och en annan fritidsgård som numera lagt ner sin öppna verksamhet vilket innebär att ungdomar måste ringa och boka tid innan de får komma in på fritidsgården. Pantrarna ställer krav på att man omedelbart bör slå upp portarna för nya fritidsgårdar och ge ungdomarna en plats att vara på istället för att tvingas ut på gator och torg. Det har skrivits mycket om biskopsgården på sistonde om bilbränder och den ökande kriminaliteten. Vi ser inte detta som ett fenomen utan ursprung utan vi ser den ökande kriminaliteten som en följd av den ökande ojämlikheten i samhället. Pantrarna tror knappast på att öppnandet av en fritidsgård kommer lösa de stora problemen som exisisterar i biskopsgården för att efter ungdomarna kliver ur fritidsgårdarnas portar kommer de att mötas av de samhället som så många gånger svikit dom.
Detta missnöjet har fångats upp av kriminiella gäng. Den organiserade brottsligheten har ökat i biskopsgården och därför behövs det goda förebilder som kan fånga upp missnöjet som finns och förvandla det till något positivt. Vi från pantrarna menar att det inte kommer hjälpa något eller någon med att sätta eld på bilar utan man bör snarare sätta krav på politiker om man vill ha samhällsförändringar. Många utav pantrarnas medlemmar studera på universitet samtidigt som man har uppväxten i förorten och detta är vår största styrka. Vi tror på att vi kan vara förebilder för ungdomarna och göra dom till förebilder för kommande generationer.....

Ni var med i GPTV när ni gick in på stadsdelsnämndens möte i Biskopsgården. Hur uppfattade ni att politikerna reagerade? Är ni nöjda?

Det var bra media anslutning och vi har fått bra med uppmärksamhet av media även vid andra tillfällen än just den demonstrationen som vi hade senast. Politikerna gav inga tydliga svar förrutom det att de ska försöka arbeta fram någonting. Vi från pantrarna var väldigt tydliga med att vi är en seriös förening som ställer seriösa krav på förändringar. Vi har tidigare fått erbjudanden av att få ha en fritidsgård i en tvättstuga eller folketshus som vi kraftigt avvisar och menar att det blir som att placera ungdomarna i ett reservat endast för att övervaka och leka polis.

Vad ska ni göra framöver? Vilka aktiviteter har ni planerade?

Vår förening föddes ur de sociala orättvisor som finns i vårat samhälle och kommer därför att kämpa för social rättvisa så länge vi lever under dessa förhållanden. Vi är en förening som växer väldigt snabbt och har en otroligt stor sammanslutning vid de aktiviter vi håller i.
Nästa aktivitet blir att vi tänker erbjuda ungdomar att åka på utflykt med pantrarna. Detta kommer att finansieras genom såkallade selektiva bidrag från stadsdelsförvaltningen. Vi har då tänkt att bjuda in olika organisationer som arbetar mot droger,våld och rasism för att höja medvetenhet bakom ungdomarnas handlingar. Förrutom detta kommer vi givitvis hålla i en hel del fysiska aktiviter som självförsvar ur olika kampsports grenar och andra bollaktiviteter. På lägret kan vi ta ungdomarnas tankar bort från den vanliga miljön som de vanligtvis lever i, till en miljö där man tillsammans kan genom kreativa ideer forma den miljö man kan tänka sig leva i.

Om ni fick en sak att säga till Biskopsgårdens ungdomar vad skulle det vara?

Politik är inte det där tråkiga som visas på SVT24 där kostym nissar sitter och pratar ett språk som ingen förstår, utan politik är något som existerar runt omkring oss varje dag som vi påverkas av. Så kära ungdomar! vill ni förändra den miljön ni bor i så går det, men endast om ni tillsammans agerar mot orättvisor som ni upplever existera..

Tack för intervjun och lycka till!!!