Nu har den kommit!

Vad pratar jag om? Jo, nästa del i serien Varelserna - nämligen Emmas bok (låna här) av Magnus Nordin. Detta är fortsättningen på Elias bok. Precis som i ettan utlovas zombies och kamp för överlevnad snyggt paketerat med bilder och lättläst text. Det är en bok jag har sett fram emot att läsa ända sedan jag läste klart den första boken och jag längtar tills det att jag har den i handen!


I väntan på den kan jag trösta mig lite med att drägla lite över alla bra skräckspel man spela under 2014.

Svårslagbart zombie-epos

De senaste årens skräckfilmstrend har gett ett ordentligt uppsving för zombiegenren. Vad som tidigare varit präglat av låg budget och fula effekter, innebär idag dyra film- och serieproduktioner, som World War Z och The Walking Dead, men det har också slagit igenom i det allt mer påkostade tv-spelsmediet. Ett medium som inte bara blivit enormt mycket mer visuellt snyggt, utan också  rymmer produktioner med en dramanivå som tveklöst är på väg att höja sig från b-filmsnivån. The Last of Us är just ett sådant spel!

The Last of Us inleds med en prolog, som utspelar sig samma natt som själva epidemin bryter ut, där vi lär känna huvudpersonen Joel och ser hur hela tillvaron trasas sönder, både i det lilla och i det stora. Själva huvudberättelsen tar vid tjugo år senare. I hjärtat av de stora städerna lever en spillra av befolkningen i permanenta flyktingläger, skyddade av taggtråd, beroende av matkuponger och stenhårt kontrollerade av en omänsklig militärmakt. Joel har blivit en kall och cynisk överlevare, som håller andra människor på en knivlängds avstånd. Allt ändrar sig dock när han får i uppdrag att skydda fjortonåriga Ellie och föra henne i skydd undan myndigheterna. Färden går från den undre världen i Bostons karantänzon och vidare på en odyssé genom ett östra USA i ruiner.

Det första jag slås av är hur otroligt snyggt The Last of Us är. Utvecklarna är desamma som ligger bakom Uncharted-serien och liksom den är The Last of Us enormt genomarbetat och detaljerat. De förfallna miljöerna är fantastiska och karaktärerna ser ibland närmast fotografiska ut i sin detaljrikedom. Spelmomenten handlar i grunden om att ta sig från A till B genom landskapet. Ibland måste du smyga förbi stora grupper av infekterade, ibland kasta dig in i brutala strider, eller fly i vild panik, men lika ofta skall du i lugn och ro ta dig förbi fysiska hinder och orientera dig i miljön. Hela tiden tvingas du söka ammunition, verktyg och förnödenheter och varje strid är en avvägning. Karaktärerna samtalar ständigt, viskar uppmaningar till varandra när fiender är nära, eller tar hjälp av varandra för att komma förbi hinder.

Ett annat positivt inslag är den uppfriskande (och för TV-spelsmediet ganska ovanliga) kvinnosynen. Spelets kvinnliga karaktärer är framställda helt utan objektifierande inslag och är lika förhärdade som någon av männen. Till och med fjortonåriga Ellie är kapabel att ta sig ur de mest täta situationer, med god hjälp av sin kniv och sitt opolerade språk.

Att kalla The Last Of Us för ett zombie-spel är att använda den bredaste definitionen av genren. ”Zombierna” är egentligen levande människor som angripits av någon slags sporer och muterats på ohyggliga sätt. De fiender du möter befinner sig i olika stadier av förändring, från ”runners” – som ser mänskliga ut och som släpar sig planlöst omkring, för att plötsligt kasta sig skrikandes emot dig – till ”clickers” där varje mänskligt drag ersatts av obehagliga utväxter.

Tyvärr finns bara The Last of Us till PS3 (dessutom med 18-årsgräns), något som bara är att djupt beklaga för den som sitter på en annan konsol. För detta är verkligen något av det bästa jag upplevt i spelväg!

En bok man inte vill ska ta slut

Det finns böcker som man verkligen inte vill ska ta slut för man så gärna vill veta hur det går. Det här är en sådan bok. Den heter Elias bok av Magnus Nordin (låna här) och är första delen i en planerad serie. Den utspelas efter vad som kallas Utbrottet – en sjukdom som spridit sig och förvandlat människor till kringhasande, blodtörstiga zombies. Vi möter syskonen Elias och Emma som kämpar för att överleva ensamma. Det är kallt, misär och de äter den mat de kan hitta, som gamla konservburkar. De kan inte sova på natten för det är då zombiesarna ger sig ut på jakt efter människor. Men en natt i ett torp blir Elias så trött att han somnar trots att han ska hålla vakt. Han ser varelser, eller zombies, komma mot torpet och han vet att de inte kommer ha några problem att ta sig in genom fönster och dörrar.  Han tittar i alla fönster och de kommer från alla håll. Hur ska de klara sig?

Spännande och lättläst med fina bilder om två syskon som lever i en öde värld befolkad av människoätande zombies.

Undergången är här!

Enligt några tolkningar av mayakalendern skall den 

21 december 2012 vara datumet för världens undergång. Förhoppningsvis inte - 

men jag har laddat detta inlägg fullt av tips med ungergångstema!

Zombies kopplas ofta samman med undergången och en av de mer kända efterkatastrofskildringarna är de superba seriealbumen The Walking Dead. (Vilka även har tipsats om här i bloggen tidigare.)

Tidigare i höst hade kulturprogrammet Kobra två underhållande halvtimmesprogram om Domedagen och rädslan, kommersialismen och kulturen kring den.

Det har gjorts mängder av filmer på undergångstemat, däribland 2012, men de är sällan särskilt bra. Tre  som jag dock tycker är bra och rekommenderar är Melancholia, Children of Men och 9.

Den engelska gruppen Klaxons har gjort en bra och skramlig låt om de fyra ryttare som förebådar apokalypsen.

På Röda Sten presenteras idag utställningen Apokalyps, med fokus på undergången som fenomen och på olika visioner av ett postapokalyptiskt liv. Kvällen fortsätter sedan för eventuella överlevare med technoklubb på Röda Sten.

Om domedagen trots allt skulle vara över oss och några överlever, kanske det skulle vara på sin plats med tips på hur man överlever i ett samhälle som totalt brakat ihop: som The Zombie Survival Guide eller Överlevnadshandboken : överlevnadstaktiker för extrema förhållanden.

Ta det lugnt idag och fira imorgon!





och till sist... den stämningsfulla inledningen till kultklassikern Mad Max-the Road Warrior!

Klassiker-zombies!

Sista dagen på klassikerveckorna bryter jag av lite, och tar mig friheten att skriva om en serieklassiker. Och vilken kan det då vara? Jo Walking Dead givetvis. Blod, splatter, yxor och hagelbössor, zombies, öde landskap, och människor som flyr i panik. Mmm, underbara ingredienser. Och så blir det ju bra också! Perfekt för dig som läser zombieböcker eller kollar zombiefilmer, men ännu inte introducerat dig själv till seriernas värld. Det här är en bra inkörsport!

Och ännu bättre upp, om du tycker att det kan vara meckigt med engelska, så håller Walking Dead-serien i detta nu på att översättas till svenska - än så länge är det del 3 som är på gång att komma ut. Enda tråkiga med att välja den svenska översättningen är ju att du måste vänta alldeles för länge på att de följande delarna ska komma ut.

Här länkar jag till den första delen både för den svenska översättningen; Tills döden skiljer oss åt (älskar titeln!), och den första delen på engelska; Days gone by. Valet och kvalet är ditt.



Den döda ön

Var det inte länge sen vi pratade om zombies på den här bloggen? Tänkte råda bot på detta genom att tipsa om ett spel vars trailer fick mig att rysa. Spelet är så klart Dead island där storyn går ut på att ett semesterparadis tagits över av revbensknaprande zombies. Uppdraget? Att överleva (och helst fatta vad som pågår genom att samla bevis). Glöm allt vad fancy automatgevär heter - här får man klara sig med järnrör och köksknivar! Till skillnad från exempelvis Left for dead blir man bra mycket mera rädd när man måste försvara sig bäst man kan med en paddel när zombies kastar sig fram ur buskarna.

Trailern då? Jo, den kommer här:

Zombiekriget är här!

OK, jag erkänner. Jag gillar zombies. Jag har sett och läst mycket där levande döda släpar sig fram och käkar inälvor. Men inget, jag menar inget, har kommit i närheten av Max Brooks bok Världskrig Z (låna här). Boken är en samling berättelser där överlevande från zombiekriget berättar vad de varit med om. Man skickas mellan jordens alla hörn, från det första zombieutbrottet i Kina, till myllrande massor av flyende människor i bergen i Indien, till slagfält där inte ens de mest moderna vapen gör någon nytta, till en avbruten kändisfest i Los Angeles.

Det känns verkligen som om det är sanna berättelser och att allt hänt på riktigt. Det här är ingen närstudie av blod och slafs utan snarare historien om hur vårt samhälle skulle reagera om det mest otroliga skulle hända. Inte sällan är det människorna själva som är ett långt värre hot än de levande döda. Då det är många olika röster gäller det att hålla tungan rätt i mun för att kunna hänga med. De olika berättelserna hänger ihop och bildar sakta en sammanhängande och skrämmande realistisk bild av zombiekriget.

PS. Glömde jag säga att boken håller på att filmas med Brad Pitt i huvudrollen? Här nedanför finns en trailer ett fan har gjort! DS.

Hey, it's pysseldags

Idag kändes det riktigt blåsigt och höstmörkt ute. Så jag funderade på vad man kan pigga upp sig med i mörkret, eftersom det är något vi kommer få stå ut med ett tag framöver. Och då gick det upp för mig varför jag helt automatiskt började lägga pärlplattor häromdagen – något som jag inte gjort sedan kanske januari. Det är för att mina pysselgener börjar bli aktiva ungefär samtidigt som det blir mörkt och kallt ute, och alla ställen att vara på som är varma (och inte är hemma) kostar pengar att hänga på. Funkar dina pysselgener på samma sätt? I så fall är det här två tips för dig.

Det här är generation 2 av sjyssta, enkla figurer att kunna göra själv. Om vi utgår från att amiguramis är generation 1. Men jag kan inte virka, så det här passar mig perfekt. Det kallas filtisar! Allt som behövs är filt-tyg (billigt), nål, tråd och kanske lite pärlor eller annat som du kan hitta hemma att dekorera med.

Boken Filtisar (av Nelly Pailloux) och Zombie-filtisar (av Nicola Tedman) visar sammanlagt 36 olika söta, snygga och roliga figurer du kan göra själv, utan att behöva slita håret av dig med stickning/virkning/knypplig/annat jobbigt. Tydliga steg-för-steg-instruktioner för varje figur för hur du klipper, syr, klistrar och dekorerar.

Jag har inte kommit igång med att göra några filtisar ännu, har än bara bläddrat i böckerna, men är redan helt kär. Höst – du är välkommen!

Zombies på jakt

De jagar dig.
De sliter dig i stycken.
De äter upp dig.

Så står det på omslaget till boken Fienden - de levande döda av Charlie Higson (låna här). Det handlar alltså om zombies. Mycket riktigt har samhället som vi känner det gått under när en mystisk sjukdom förvandlar alla vuxna till dreglande bestar som drar fram på gatorna och äter vad de kommer över. Gärna barn. Bland spillrorna försöker grupper av barn och unga överleva genom att sluta sig samman och försöka undvika de vuxna. En sådan grupp håller till på matvaruhuset Waitrose i London. Under ledning av en ung kille som heter Arran har man barrikaderat sig och försökt överleva. Men det är svårt att alltid vara vaksam och då och då sliter de vuxna åt sig något skrikande barn. Situationen är i längden ohållbar.
Men då dyker en mystisk främling upp som berättar att man skapat en fristad på det gamla slottet Buckingham Palace där man har odlingar som ger mat och starka murar som håller de vuxna ute. Han vill att de ska följa med. Frågan är bara hur de ska kunna ta sig hela vägen in till det centrala London genom gator som är fulla med köttätande zombies?

Jag erkänner med en gång: jag gillar zombies. Zombiefilmer tillhör min favoritgenre. Därför var det med en illa dold förtjusning som jag läste Fienden. Den innehåller allt man kan önska sig: en sjukdomsepidemi som slagit sönder samhället, köttätande zombies, dramatik och spänning. Speciellt en scen i ett gammalt äckligt badhus dröjer sig kvar i minnet.

Stick nu iväg och läs!