Ett nedslag i verkligheten

Ibland kommer de där böckerna flygande. Böckerna som känns som om en bit av verkligheten fastnat i en boks pärmar. Så är fallet med Belägring av Hassan Loo Sattarvandi. Det är en prequel (en uppföljare som utspelas innan originalet) som utspelas tio år innan den tidigare boken Still men det går bra att läsa Belägring fristående. Det är våldsamt, plågsamt realistiskt och så förbannat sorgset på en och samma gång.

Boken är upplagd som ett telefonsamtal där Caspian, en femtonårig kille med en ständigt frånvarande pappa och en pillerknaprande mamma, pratar med en kompis om något som hänt. Han har svårt att prata då han är helt sönderslagen med halvt avbiten tunga och svullet ansikte. Sakta men säkert berättar han om dagen som han aldrig kommer glömma, från morgonen där han borde ha stannat kvar i sängen till katastrofen senare på kvällen. Man förstår snabbt att något fruktansvärt har hänt men vad det är får man inte reda på förrän i det sorgliga slutet.

Jag ska inte avslöja för mycket men det är riktigt, riktigt bra om en förortskille vars kompisar är hans allt och det är hos dem han ständigt söker bekräftelse genom våld och kaxighet. Men Caspian är inte så macho som han kanske själv vill utan balanserar hela tiden mellan den kaxiga kille han vill vara och den fegis han är innerst inne.