Sommaren jag blev tråkig

Nu är temat dåliga saker. Så ja, jag får väl stå upp för vad jag sagt och börja med att prata om Sommaren jag blev vacker av Jenny Han, som jag dissade i min intervju här på bloggen för ett par veckor sen.

Fast dumt nog kommer jag inte på så mycket att säga om den. För den är helt menlös. Den handlar om en tjej, Belly, som har fått en oerhört tråkig roll i den här boken. Belly är nämligen inte intresserad av någonting annat än att reflektera över hur hon ser ut, hur killarna som bor granne med henne på landet – Jeremiah och Conrad – tycker att hon ser ut, och saker de säger till henne om hur hon ser ut.

Förutom att Jeremiah och Conrad båda två verkar vara både rätt tråkiga och missanpassade själva, så verkar de ha någon form av internkonflikt om vem som ska få vara med Belly, vems liv hon ska få skapa lite spänning i. Fast de visar eller erkänner de såklart inte för Belly, utan de låtsas vara taskiga och ointresserade av henne. Och Belly lever bara för somrarna med de här trista grabbarna, hon säger själv att hon ”resten av året i skolan är helt frånvarande och bara tänker på och längtar tillbaka till sommarstället och Conrad och Jeremiah”. Hallå! Resten av året!? Det är ju hela 10 månader som är resten av året, som Belly säger att hon ”bara segar sig igenom i väntar på att åka till sommarstället”. Då borde man skaffa sig en hobby.

De gör ingenting, det händer ingenting, och jag kan knappast tänka mig att Belly får ut någonting. Den här boken var ju väldigt poppis förra året, och det finns en uppföljare till boken, med den sjukt tråkiga och ofyndiga svenska titeln Sommaren jag blev vacker 2. Till och med översättaren är alltså tråkig och kunde inte komma på någon bra titel till boken. (Undertiteln ”Ingen sommar utan dig” räddar inte boken.) Tur för mig att jag inte känner något behov av att läsa den. Låt bli du med.

PS. Det ska dessutom komma ut en tredje. Jag gör en vild gissning på att den kommer heta Sommaren jag blev vacker 3.