onsdag 27 april 2011

Det gröna frågetecknet

Visst är det roligast att dissa sådant som många eller "de flesta" tycker eller tyckte om? Det tycker i alla fall jag, och passar därmed på att säga vad jag tycker om en av de stora titlarna förra året - Stefan Castas Den gröna cirkeln.

Den gröna cirkeln handlar om en grupp ungdomar som går i skola tillsammans, någonstans i England. En dag börjar det plötsligt att regna. Regnet slutar inte att falla - istället börjar vattnet att stiga. Ungdomarna, som befinner sig på skolans altan, åker plötsligt med altanen när den slits loss från skolbyggnaden av vattenmassorna. "Flotten" de befinner sig på når inte fastland förrän efter flera dagar, ett fastland som är kargt och öde.

Och här utvecklas boken till någon form av ekologisk thriller, fast en väldigt diffus sådan. De vandrar ensamma i förstörda - och giftiga? - landskap, alla människor är borta, alla djur är borta, ingenting verkar leva. Och de fattar ingenting. Och du som läsare fattar inte heller någonting. När kompisarna tillslut kommer till en övergiven gård sitter där en familj runt bordet - men de är inte levande. Är de döda? Är de uppstoppade? Är de någon form av filmrekvisita eller en del av ett practical joke? De fattar ingenting. Och det gör inte du som läsare heller.

Och ungefär så fortsätter resten av boken. Plötsligt var ingenting som dagen innan, allt och alla är fursvunnet och försvunna, och ingen förstår någonting. Inte du som läsare heller. Och så fortsätter det i ungefär 300 sidor. Tills boken tar slut. Och, det kan hända att det är jag som är dum, men jag fattar fortfarande ingenting.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar