Konstnärliga seriealbum

I fredags var jag på en utbildnings-/inspirationsdag om serier (ja, sådana saker får man gå på som bibliotekarie!) som var väldigt intressant och rolig. Dels pratade Seriebibliotekarien, dels var serietecknarna Hanna Petersson och Henrik Bromander där och berättade om arbeten med serier – både sina egna och om hur man till exempel kan arbeta med serier i skolan. Då fick jag såklart en omedelbar tvångstanke om att tipsa om två serieromaner jag läst. Så därför gör jag det.

De här båda serieromanerna både är och ser väldigt olika ut, men de har gemensamt att de båda ger en väldigt stark bildlig upplevelse, och det tycker jag är häftigt.

Den första serien är en bok som kallas The Fountain. Den är gjord utifrån filmmanuset till filmen med samma namn. Filmen har jag ännu inte har sett, men definitivt är intresserad av att se då det är Darren Aronofsky som regisserat den, samma kille som regisserat Requiem for a Dream. The Fountain är en berättelse om en kärlekshistoria som spänner över tid och rum, till och med över världar. Samma man och kvinna återkommer i olika skepnader genom olika århundraden – och de möts även utanför den jordiska världen – genom att deras kärlek till varandra är så stark att den följer dem genom tiden, genom olika liv i olika århundraden.

Kärlekshistorian till trots, tyckte jag mest om The Fountain för dess häftiga bilder. Varje bild, eller målning, ser ut som att den egentligen borde vara en två gånger två meter stor oljemålning, och man kan spendera mycket tid att bara titta på bilderna. Det här är en berättelse som man läser långsamt, både för att hänga med i hoppen mellan de olika århundradena och de parallella historierna, men även för att man inte kan slita sig ifrån bilderna i den. Lånar seriealbumet gör du här.

Den andra serien är Essex County. Det är en kanadensisk serie, som kännetecknas av mycket inslag av nationsporten hockey, små samhällen, stora åkerfält och många traktorer. Essex County handlar om ett antal individer i ett litet samhälle i området Essex som på olika sätt relaterar till varandra, hör ihop, är besläktade eller beroende av varandra – utan att de själva vet om att eller hur det är så. Serien handlar om gemenskap, släktskap, ensamhet och hur viktiga andra människor är för att vi ska må bra.

Essex County är en lågmäld serie utan särskilt mycket text där känslor förstärks genom att den är väldigt ”filmiskt” ritad; det är mycket inzoomingar på ansikten och ansiktsuttryck och även teckningar av de stora, tysta vidderna i ett landskap utan grannar eller andra människor för att illustrera isolering och ensamhet. Jag sög i mig varenda bild, och kunde sitta och stirra in i de tecknade människornas ansikten för att utläsa känslorna hos de olika personerna. Då har man lyckats grymt bra som både historieskapare och tecknare – den måste läsas! (Låna här.)

Under vår seriedag i fredags fick vi även se en teateruppsättning som heter Om nu kärnfamiljen är så jävla fet – varför behöver den så mycket propaganda? Den baseras på Liv Strömquist seriealbum Einsteins fru. Det är den andra teateruppsättning på kort tid utifrån Livs serier; tidigare har även teatern Prins Charles känsla gått på Hagateatern i Göteborg. Båda uppsättningarna var sanslöst roliga och tänkvärda och lockade mig till att plocka upp något av Liv Strömquists seriealbum igen. Här hittar du dem!