onsdag 27 augusti 2014

Utopi, dystopi, frenesi

Det har blivit en del dystopier för min del det senaste. Det finns ingenting som är så skönt att gotta sig i som en riktigt mörk undergångsberättelse. Helst med lite zombies i. Eller bara en vanlig hederlig berättelse om framtida övervakningssamhällen á la storebror ser dig.

Den senaste i raden som jag läste var Karin Boyes Kallocain. Jag har tänkt läsa den länge, men det har inte blivit av förrän nu. Och den innehåller alla de element du önskar sig av en riktig dystopi (förutom zombies); övervakning, enhetliga kläder för alla medborgare, ett dagsljus som är långt borta, kärlek mellan människor är förbjuden och utsuddad, den enda kärleken som finns är den till Staten.
 
Kallocain är en vätska som injiceras i blodet, och får människor att avslöja sina djupaste tankar och mörkaste hemligheter. När vår huvudkaraktär uppfinner detta inser han att det inte längre finns något som hindrar Staten från att bli allsmäktig – nu kan ingen ens längre tänka förbjudna tankar om Staten utan att bli straffad. Härligt! Eller?
 
Jag kan göra några invändningar mot att Kallocain ibland är för övertydlig; att tankar och konversationer som beskrivs blir för ”stapliga” för att kännas äkta; för att de ska förklara saker för läsaren om hur samhället fungerar. Saker förklaras som känns självklara. Men så inser jag plötsligt – att när Kallocain skrevs på 1930-talet kanske dessa saker inte alls var självklara, kanske behövde det då förklaras för potentiella läsare hur ett teknologiskt övervakningssamhälle fungerar och tar sig uttryck. Och nu, på 2010-talet, behöver det inte längre förklaras, för det är så självklart för oss att tänka oss att samhället kan komma att se ut som det beskrivs i boken. Det, är en skrämmande tanke.


Men, för att bryta av var jag dock tvungen att passa på att läsa även en utopi häromdagen. (Egentligen betyder ”utopi” bara ”ingenstans” eller ”något som inte finns”, och omfattar alltså även dystopier. Men man brukar använda ordet utopi för att beskriva något bra ideal, och dystopi som något mörkt och dåligt). Jag läste då om grunden till alla utopier; Thomas Mores Utopia, som publicerades år 1516 (!).
 
Om du tycker historia är tråkigt, och medeltiden värst, så rekommenderar jag dig att klämma Utopia istället för en vanlig historiebok. För genom den får man reda på mycket om vad man på medeltiden kunde önska och längta efter allra mest, och det säger samtidigt en hel del om hur samhället (i England) var på den tiden. More önskare fred, rättvis fördelning av arbete, lika inkomst, att trams som guld och diamanter inte ska avgöra samhällsstatus, mer frihet av religionsutövning och mindre makt åt kyrkan och kungen/staten. Kanske inte önskningar att ska spotta på idag heller…

fredag 22 augusti 2014

Bokklubb på Torslanda bibliotek under hösten!

I september startar en ny bokklubb på Torslanda bibliotek för dig som går i årskurs 7-9. Gillar du att läsa och vill träffa andra som också gör det? Då är detta något för dig! Säg till på Torslanda bibliotek om du vill vara med.


tisdag 19 augusti 2014

Att bara tvinga sig lite

När Minna är tolv tvättar hon händerna och duschar till huden spricker. Hon vet inte hur han ska lyckas kunna känna sig ren. När hon är drygt tjugo räknar hon points och kalorier och tränar hämningslöst i jakten på att bli smal och perfekt. Och när vi träffar henne i nutid jobbar hon på att sluta tänka på de sakerna, sluta låta ”reglerna” hon satt upp för sig själv styra hennes liv och stänga henne ute från att skapa beständiga kontakter och vänner (hon hinner inte träffa kompisar för hon måste städa lägenheten, duscha länge, besöka tre nya caféer varje vecka och gå 60 minuter långa promenader varje dag!). Men det är inte lätt. Det finns kanske ingenting som är så svårt som att våga göra saker på ett annat sätt än det hon alltid brukar, det hon har bestämt är Rätt. För vad händer om hon gör Fel?

I en strukturerad, inrutad och ångestfylld värld följer vi Minna genom hennes uppväxt – från tidiga tonår till hon är drygt trettio. Vi får läsa om hur hennes tvångstankar och syndrom går i vågor och skiftar genom uppväxten, ibland mår hon bättre, ibland sämre. Jag bara tvingar mig lite är en gripande bok om hur det är att leva med tvångstankar, manier och kontrollbehov på en nivå där det genomsyrar hela ditt liv. Boken om Minna är delvis byggd på författarens egna erfarenheter, och det märks för den känns väldigt äkta i detaljerna och i sin okonstlade framställning. Inte minst blir det uppenbart hur fruktansvärt mycket tid och energi det tar i anspråk att upprätthålla en fasad gentemot alla andra, att få alla att tro att man mår bra.

Jag fastnade helt i den här boken, och rekommenderar den starkt. Dock utfärdar jag en ”triggervarning”; det kan vara inspirerande och positivt att läsa den om man har liknande problem själv, men det kan också vara väldigt jobbigt om man jämför sig med ”Minna”, och man kan behöva känna och tänka efter under bokens gång.

torsdag 14 augusti 2014

Hejdå, adios, auf wiedersehen, ma´a as-salaama

Nu ska jag snart sluta på Biskopsgårdens bibliotek som ungdomsbibliotekarie och istället packa ihop och bege mig till Härlandas bibliotek. Där ska jag fortsätta jobba som ungdomsbibliotekarie men det känns lite ledsamt att lämna Biskopsgården efter 5 år. Den här bloggen drog jag igång som Biskopsbloggen en gång i tiden och sen har den bara växt. Det har gått lite slött med inlägg den senaste tiden men jag hoppas den får nytt liv i höst!. Jag kommer surfa in då och då och kolla så de andra sköter sig!



Bästa minne?
Alla bokprat! Många frågor, tjôt och böcker som rycks ur händerna på en när läslusten faller på. Författarbesöken när högstadieelever har fått träffa bland annat Magnus Nordin och Niklas Krog har också varit grymt kul. Det hoppas jag göra i Härlanda också.

Sämsta minne?
När palmen jag köpt till ungdomsavdelningen gick och dog. Tragiskt!

Det finns ingen efterträdare till mig än men det blir säkert nån helt grym person som vill jobba på ett av världens bästa bibliotek!

Vi ses!
/Kristian


onsdag 13 augusti 2014

Kulturkalaset

Kulturkalas på g i stan! 12-17 augusti, alltså nu, är det fest i stan. Och jag får för mig att de som arrar Kalaset generellt blir bättre och bättre på att skramla fram aktiviteter och spelningar som passar olika åldersgrupper för varje år. Själv har jag hittat flera saker varje dag som jag vill gå på.

Vad sägs om kaxig hiphop med Linda Pira, Kalasmusikanterna (ungdomar som musciserar på gatan), Queer allsång, neo-hiphop med Aurelia Dey, P3 osignat med osignade artister, balkanbandet Andra Generationen, elektropop med Panda da Panda, Mack Beats och Jaquee, Lillasyster kör akustiskt, Laleh spelar med Göteborgs symfoniker, prova på klättring, lär dig DJ:a med Yoko DJ:s, lär dig filma-workshop, CP-parkour (prova på hur det är att ta sig fram med rullstol i Göteborg), Demokratiscenen kör debatter där en kan lyssna eller snacka, prova på fäktning, med mera, med mera, med mera.
 
Det är ingen idé att jag räknar upp mer, det här var bara ett axplock ur programmet. Gå in själv och kolla på Kulturkalasets hemsida, eller plocka upp en tidning med hela programmet på biblioteket eller på stan.
 
Ses i vimlet!

tisdag 5 augusti 2014

En enastående berättelse


Mördarens apa är ett oavbrutet spännande äventyr som utspelar sig för ungefär hundra år sedan. Berättelsen börjar i Lissabons hamnkvarter där gorillan Sally Jones, som är maskinist på skutan Hudson Queen, har strandsatts med den finske sjömannen Henry Koskela. Under hot har de blivit indragna i skumraskaffärer och tvingats smuggla vapen på sin båt och snart blir Koskela oskyldigt anklagad för att ha mördat en man som heter Alphonse Morro. Ensam och villrådig blir det Sally Jones uppgift att försöka hitta bevis för att rentvå sin goda vän, samtidigt som hon kämpar för sin överlevnad – för det är många som vill bli av med henne eftersom de förstår att hon kan komma att ställa till med besvär. I Lissabon träffar Sally Jones nya bekantskaper som hjälper henne på vägen som leder till en maharadja i Indien och hans magnifika palats där Sally Jones lär sig att flyga flygplan. Mördarens apa är en allåldersbok som både passar bra att läsa själv och är en utmärkt högläsningsbok. Samtidigt som det är en äventyrsbok och en deckare handlar boken lika mycket om vänskap och lojalitet. Och som om det inte vore nog att berättelsen är helt enastående så är boken illustrerad med fantastiska illustrationer, kartor och portätt.


Jacob Wegelius har också skrivit Legenden om Sally Jones som fick Augustpriset 2008. Låna böckerna här!