I förra veckan var det litteraturveckan, då en massa författare är ute på skolor och berättar om sina böcker och sitt författarskap (läs mer på Collaget). I och med det, och för att hon var den enda författare som lyckades få med två(!) verk under våra misär-veckor (minns Kort kjol och I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig genom att klicka på länkarna), passade vi på att göra en kort intervju med Christina Wahldén. Hon skriver alltså både intressant ungdomslitteratur och hinner med att åka runt till skolor och berätta om sina böcker, och vi kände att vi ville veta lite mer om henne.
Hej Christina! Du har nyss varit ute på litteraturveckan, vad är det man gör då?
- Hej! Litteraturveckan är ett otroligt roligt evenemang som är väldigt uppskattat bland både författare och elever. En vecka varje vår bjuds ett stort antal barn- och ungdomsboksförfattare in och vi åker runt på en massa skolor i Göteborg och berättar om våra böcker och hur vi gör när vi skriver.
Vad tycker du är roligast; att vara ute bland klasser, att författa böcker, eller att sitta vid skrivbordet på Svenska Dagbladet?
- Jag tycker att allt är roligt, fast på lite olika sätt. Att vara i klasser är kul för att jag då träffar de som läser mina böcker och jag kan få veta vad de gillar eller inte gillar med det jag skriver. Att skriva böcker är roligt eftersom jag då får hitta på helt fritt. Och att prata i telefon och intervjua människor för tidningens räkning är kul för att jag då ofta får en massa idéer till nya böcker.
Du kom som enda författare med två gånger under våra misär-veckor (grattis!). Hur känns det?
- Haha! Tack! Jag tycker det känns väldigt ärofullt! Många vuxna tycker att mina böcker är för hemska när det gäller ämnesval, men de unga läsare jag har verkar gilla svåra saker. Ju "värre" ämnen, desto fler läsare.
Skriver du alltid om jobbiga saker? Varför det?
- Det har blivit så att jag oftast skriver om jobbiga saker, jag vet inte riktigt varför. Jag är inte själv något brottsoffer, men har träffat väldigt många unga som drabbats av olika typer av brott. Jobbiga saker är ju också intressanta, för då måste man ta ställning som person. Vad skulle jag ha gjort om det hände mig eller en kompis? Sådana dilemman tror jag ofta att man är mer intresserad av när man är ung än när man blir vuxen. Misär ligger väl för mig på något konstigt sätt. Jag tror inte jag skulle vara så bra på att skriva om kärlek, till exempel.
Vilken bok/låt/TV-serie/film skulle du beskriva som riktig misär?
- Charles Dickens är ju en brittisk författare som var riktigt finfin på det där med misär och elände. Där är det fullt av fattiga och goda barn som dör. Många av hans böcker finns också filmatiserade. Två exempel på riktigt sorgliga historier, men som ändå slutar bra och som är väldigt spännande, är En julsaga och Oliver Twist.
Vad läser/tittar/lyssnar du på om du vill komma upp ur misär-stadiet och må riktigt bra?
- Jag gillar Alexander McCall Smiths böcker om Damernas Detektivbyrå i Botswana, som också finns filmade. Lite lagom småläskiga historier, mycket rooiboste och väldigt mycket humor i en skön afrikansk omgivning. Afrikansk musik funkar också väldigt bra!
Vi säger tack Christina, och önskar fortsatt lycka till med författarskapet - så att vi får fler bra böcker att läsa i framtiden!
- Hej! Litteraturveckan är ett otroligt roligt evenemang som är väldigt uppskattat bland både författare och elever. En vecka varje vår bjuds ett stort antal barn- och ungdomsboksförfattare in och vi åker runt på en massa skolor i Göteborg och berättar om våra böcker och hur vi gör när vi skriver.
Vad tycker du är roligast; att vara ute bland klasser, att författa böcker, eller att sitta vid skrivbordet på Svenska Dagbladet?
- Jag tycker att allt är roligt, fast på lite olika sätt. Att vara i klasser är kul för att jag då träffar de som läser mina böcker och jag kan få veta vad de gillar eller inte gillar med det jag skriver. Att skriva böcker är roligt eftersom jag då får hitta på helt fritt. Och att prata i telefon och intervjua människor för tidningens räkning är kul för att jag då ofta får en massa idéer till nya böcker.
Du kom som enda författare med två gånger under våra misär-veckor (grattis!). Hur känns det?
- Haha! Tack! Jag tycker det känns väldigt ärofullt! Många vuxna tycker att mina böcker är för hemska när det gäller ämnesval, men de unga läsare jag har verkar gilla svåra saker. Ju "värre" ämnen, desto fler läsare.
Skriver du alltid om jobbiga saker? Varför det?
- Det har blivit så att jag oftast skriver om jobbiga saker, jag vet inte riktigt varför. Jag är inte själv något brottsoffer, men har träffat väldigt många unga som drabbats av olika typer av brott. Jobbiga saker är ju också intressanta, för då måste man ta ställning som person. Vad skulle jag ha gjort om det hände mig eller en kompis? Sådana dilemman tror jag ofta att man är mer intresserad av när man är ung än när man blir vuxen. Misär ligger väl för mig på något konstigt sätt. Jag tror inte jag skulle vara så bra på att skriva om kärlek, till exempel.
Vilken bok/låt/TV-serie/film skulle du beskriva som riktig misär?
- Charles Dickens är ju en brittisk författare som var riktigt finfin på det där med misär och elände. Där är det fullt av fattiga och goda barn som dör. Många av hans böcker finns också filmatiserade. Två exempel på riktigt sorgliga historier, men som ändå slutar bra och som är väldigt spännande, är En julsaga och Oliver Twist.
Vad läser/tittar/lyssnar du på om du vill komma upp ur misär-stadiet och må riktigt bra?
- Jag gillar Alexander McCall Smiths böcker om Damernas Detektivbyrå i Botswana, som också finns filmade. Lite lagom småläskiga historier, mycket rooiboste och väldigt mycket humor i en skön afrikansk omgivning. Afrikansk musik funkar också väldigt bra!
Vi säger tack Christina, och önskar fortsatt lycka till med författarskapet - så att vi får fler bra böcker att läsa i framtiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar