Tema döden - bästa boken

Dags för ett nytt tema här på bloggen och den här gången är temat döden. Vi mjukstartar detta tunga med en riktig pärla till bok, tycker jag. Ett hus utan speglar heter den och är skriven av Martin Sandén.

I boken träffar vi Thomasine och hennes pappa, som bor tillfälligt hos en rik gammal släkting som ligger på dödsbädden. I det stora gamla huset har även Thomasines kusiner och deras föräldrar trängt ihop sej i hopp om att få del av det stora arvet när den gamla damen väl gått hädan.

Vi kastas rakt in i handlingen: Thomasine leker kurragömma med småkusinerna. Det gamla huset är det perfekta stället att gömma sej på, med alla rum, långa, vindlande korridorer och gömda vrår. Plötsligt ropar pappa att middagen är klar och alla rusar till köket. Efter en stund kommer Thomasine på att lilla Agnes, den yngsta kusinen, inte sitter vid bordet.

Thomasine får en kuslig känsla i kroppen, som hon inte kan sätta ord på. En känsla hon har haft ända sedan de kom till huset. Hon springer och letar efter Agnes, och hittar henne till slut. "Var har du varit?" frågar hon med andan i halsen. "Jag har bara lekt lite med den lilla flickan som bor här" kommer svaret.

Det här blir upptakten till en rad skumma händelser. Frågorna hopar sej. Varför finns det inga speglar i huset? Vem är den lilla flickan som visar sej för vissa utvalda? Och den där garderoben i det åttakantiga rummet, vad bär den på för gruvliga hemligheter?

Ja, ni hör ju! Spänning på hög nivå. Den här historien hade kunnat bli en riktig klyscha, med alla de gamla slitna skräckelementen uppradade efter varandra: gammalt knarrigt hus med dolda rum, skinntorr gammal dam som pratar i gåtor, speglar, barn som pratar med någon som ingen annan ser osv. Men det blir inte klyschigt alls.

För det som gör att den här boken sticker ut och klarar sej undan alla klyschfällor är att den beskriver personerna och relationerna mellan dem så bra. Det gör att vi som läsare förstår varför de är som de är, och varför de gör på ett visst sätt, även om de faktiskt beter sej rätt konstigt ibland.

Det här en bok som fick i alla fall mej att fundera på livet och döden, på varför vi människor formas till dem vi är, och på den avgrundsdjupa skräcken inför att förlora någon man älskar.

En av förra årets bästa böcker som berörde mej väldigt mycket. Kommer du också att gråta när du läser slutet? Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Finns att låna här.