Boken Vind handlar om Vind Ståhl, en kille på 12 år som anses så bråkig och stökig att han tas ur sin vanliga klass och skola, för att istället gå på en skola som kallas Möjligheternas hus. Möjligheternas hus ses som en form av ”sista utpost” för stökiga och bråkiga barn, en sista chans innan de hamnar på en plats ”bortom muren” som är någonting outtalat och diffust. Ingen vet vad som händer ”bortom muren”, när man anses inte ha någon chans till förbättring längre, och ingen vill veta.
Möjligheternas hus visar sig snart vara Omöjligheternas hus – trots vackra ord och löften till barnens föräldrar om valmöjligheter, öppenhet och struktur, innebär det i praktiken att allting som skolan inte anser vara ”godkända aktiviteter” – som exempelvis Vinds skateboard, fråntas eleverna och låses in (de får inte använda dem på fritiden heller), lärarna använder sig av hårda bestraffningssystem som alla elever är med att utförda, mobbing för att knäcka nya lever används strukturellt, och elevernas föräldrar får betala för alla misstag och ”extrahjälp” (i form av lärarinsatser, påtvingade fritidsaktiviteter och även påtvingade pojk- eller flickvänner) som stökiga elever får för att bli hjälpta av.
Vind håller på att gå under på den nya skolan och söker sig till utkanten av staden för att umgås med barn som redan anses förtappade – som har flytt eller kastats ut ur skolan. Tillsammans upptäcker de att skolan har än mer kolsvarta hemligheter som de kämpar hårt för att dölja.
Vind är en intressant bok, både karaktärerna i den, miljöerna och ämnet. Alltihop balanserar mellan knasighet, otrolighet och aktualitet. Någon form av skymningsland mellan realism och surrealism. Men hur skolan beskrivs för mina tankar till en allt hårdare och striktare skolpolitik som är verklighet i dagens Sverige (med sms om frånvaro till föräldrar, en större betygsskala och där elever alltmer blir placerade i ”utbildningsfack”) och där lärare – frivilligt eller ofrivilligt – alltmer anses vara uppfostrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar