Det finns en sak som Carrie avskyr mest av allt, nämligen att bli instängd i trånga utrymmen. Hon vet inte varför, det har liksom alltid varit så, ända sedan hon var liten. Hennes cellskräck är så stor att hon till och med tycker det är obehagligt att sova i våningssängen hon måste sova i under skolresan. Och just den här dagen ska hon, tillsammans med resten av klassen, ge sej in i en grotta i nationalparken de besöker. Hon har fasat länge för detta, men ser det samtidigt som en chans att konfrontera sin rädsla och kanske, förhoppningsvis, bota den.
Ingången till grottan öppnar sej som ett svart gap. En av guiderna förklarar vad som gäller när de ger sej ner i underjorden. Det finns två regler som de under inga omständigheter får bryta mot: 1. de får inte ta i något inne i grottan, 2. de får inte lämna gruppen.
Carrie känner sej förvånansvärt lugn och när hon får sällskap av Jack, som hon i hemlighet är förälskad i, glömmer hon nästan bort att hon befinner sej i en grotta. Det är fascinerande med de vackra droppstensformationerna och hon kan knappt fatta att hon går där och snicksnackar med Jack, som hon nästan aldrig har pratat med förut. Men ... vart tog de andra vägen?
Ja, ni hör ju. Det är upplagt för både spänning och dramatik. Jag gillar tempot i boken. Det händer saker hela tiden och jag bara måste få veta hur det går. Jag tycker att författaren beskriver Carries rädsla på ett levande sätt, som gör det lätt att sätta sej in i situationen.
Boken är utgiven på lättlästa Argasso förlag. Texten är luftig och berättelsen snyggt illustrerad. En lättläst bok för dej som gillar spänning, äventyr och vill övervinna din eventuella klaustrofobi (eller göra den ännu värre!) Rekommenderas! Låna här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar