Jag är boken!

Vill passa på att tipsa om en spännande sak:
Jag är Boken - bokhäxans läspyssel ger personliga boktips och lyckobrev till alla mellan 13 och 25.
Du fyller anonymt i ett formulär där du 20 gånger fullföljer meningen: Jag är...

Du får snart ett lyckobrev plus tre speciella boktips.
Jag som svarar är BabaJaga, bibliotekarie.
Jag finns inte där du finns. Vi kommer aldrig att mötas.
Och skulle det ske, så känner vi inte igen varandra.

Jag är boken finns på BUS-biblioteket:http://epi.vgregion.se/sv/BUSKUL/Startsida-interna-delar/Bocker/Jag-ar-boken

Det är bara att köra!

C.R.E.A.M.

Idag tänkte jag tipsa lite kort om en musikbok: The Wu-Tang Manual, en bok om det legendariska hip-hop kollektivet Wu-Tang Clan.

Skriven av The RZA, som är en del av Wu-Tang kollektivet och en världens kändaste och mest erkända hip-hop producenter.
Boken börjar med korta biografier över medlemmarna RZA, GZA, Ol' Dirty Bastard, Method Man, Raekwon, Ghostface Killah, Inspectah Deck, U-god och Masta Killa.

Vidare skriver RZA om Wu-Tangs filosofi, historia och annat smått och gott såsom kapitalism och kampsport (kanske kan du få en förklaring om varför denna nästan sjukliga fascination av kung-fu och kung-fu filmer?).

I del tre går dom igenom lite Wu-Tang texter och förklarar vad dom egentligen menar med vissa delar av texterna. Sjukt bra, för vissa delar är ganska svåra att förstå. Man förstår liksom orden, men inte meningen bakom dom, så en manual kan behövas ibland. Iaf för en snart 30 åring som bott på Hisingen hela sitt liv och mest lyssnat på punk..

Intressant bok för alla som gillar musik i allmänhet och Hip-hop i synnerhet.

Utan Facebook i ett halvår

Har du någon gång funderat på hur det skulle vara att leva utan Internet? Utan dator över huvudtaget, utan iPhone eller annan mobil, utan MP3-spelare, till och med utan micro och spis?

Jag håller just på att läsa en bok som heter Nedkopplad. En familj. Ett experiment. Ett liv utan teknik., som handlar om en familj som bestämde sig för att göra allt det. Eller tja, mamman i familjen bestämde att de skulle göra det. Och nej, de flyttade inte ut i djungeln eller något sådant, utan de slog av strömmen i sitt hem. Och plockade ur alla batterier ur telefoner. Och det här är en bok som baseras på en verklig händelse, och alltså inte bara någon berättelse.

Stearinljus, böcker, anteckningsblock och kallvatten blev kvar. Och sällskapsspel. Att umgås med varandra och med kompisarna. Efter två veckor slog de på strömmen igen men ingen fick ändå använda Internet, dator, telefon, MP3-spelare och liknande på ett halvår. Jag tror det kan vara svårt att förstå vilken omställning det verkligen är innan man försöker sig på det själv, och det är grymt intressant att läsa om.

Jag gillar inte riktigt stilen boken är skriven i, den är lite för ”klämkäck” och har en fånig ton, och mamman i familjen– som är den som skriver boken – verkar förfasas över sina barns Internet- och datorvanor lite för mycket. Men det är en kittlande tanke att våga försöka sig på något sådant här själv. Jag vet inte om jag gör det. Läs du med, och avgör om du skulle våga!

Den döda ön

Var det inte länge sen vi pratade om zombies på den här bloggen? Tänkte råda bot på detta genom att tipsa om ett spel vars trailer fick mig att rysa. Spelet är så klart Dead island där storyn går ut på att ett semesterparadis tagits över av revbensknaprande zombies. Uppdraget? Att överleva (och helst fatta vad som pågår genom att samla bevis). Glöm allt vad fancy automatgevär heter - här får man klara sig med järnrör och köksknivar! Till skillnad från exempelvis Left for dead blir man bra mycket mera rädd när man måste försvara sig bäst man kan med en paddel när zombies kastar sig fram ur buskarna.

Trailern då? Jo, den kommer här:

Hora-madonna-komplex

Den här veckan har jag läst ett seriealbum som Liza valt åt mig, Zelda, med motiveringen: "Handlar om en helt jävla galen feministbrud. Tycker någon som inte är en helt jävla galen feministbrud själv att serien är bra/rolig/intressant?"

Jag kan börja med att svara: JA, jag tycker den är "bra/rolig/intressant".

Lina Neidestam heter författaren/serietecknaren och albumet [LÅNA HÄR!] är en samling av seriestrippar i färg, som har publicerats i olika dagstidningar (tror jag). För tillfället publiceras den i serietidningen Nemi.

Zelda är en arbetslös slacker som inte kan hålla käft när hon träffar på sexistiska snubbar eller när andra kvinnor inte är lika mycket feminist som hon själv är (iaf enligt Zelda) . Själv kan hon dock göra lite som hon vill när det passar, vilket ger serien självdistans och humoristisk dubbelmoral vilket jag gillar stark och som känns som en av grundpelarna i serien.

Ganska vardagliga saker, typ gå på krogen, blir roligt när Zelda gör det och ballar ur lite. Roligt är det också att följa Zelda i hennes försök att fuska sig fram, ljuga sig in på skolor, ljuga om sin bakgrund för att försöka få sin ihopljugna roman såld (en rip off på Pojken som kallades det, Zeldas egna version heter Tjejen som kallades hon) med mera. Och jo, Zelda är ganska galen och går ofta för långt, men det är ju bara kul.

Och hon har ju för det mesta rätt, eller?

Sammanfattningsvis: Zelda är en väldigt rolig, vettig och bra tecknad serie.
En del sex, alkhohol och galna upptåg utlovas. Gillar man inte det så kanske man inte skall läsa.

Kolla in Linas blogg.