En av mina absoluta favoritartister, Morrissey – som jag tidigare har
skrivit ett inlägg om – har äntligen tagit steget över från lysande
textskrivare till författare.
Och Autobiography som självbiografin så passande heter är på många sätt
precis vad man önskar; en sexhundra sidor lång Smiths text där Morrissey
för första gången systematiskt går igenom sitt liv på 450 sidor.
Det är
en intressant inblick hur det var att växa upp som fattig i ett
Manchester som mer påminner om 1860-talet än 1960-talet. För Morrissey
blir popmusiken räddningen från en oändligt torftig vardag och ett
skolsystem som bäst beskrivs som nio år av psykisk och fysisk terror.
Idag är det inget konstigt för en kille att vara upptagen av popkultur,
men i slutet av 60-talet ansågs det klart misstänkt och blev både en
tillflykt och ett socialt stigma för en Morrissey som i övrigt inte alls var så utfryst som man kunde tänka sig.
Autobiography är inte en lättläst bok även om man fastnar snabbt i
berättelsen. Den är skriven i nutid med ett poetiskt språk och är
späckad med populärkulturella referenser som läsaren ofta är tvungen att
ta reda på själv; vilka singlar som släpptes det året, eller händelser
som gjorde avtryck på Morrissey – såsom de fruktansvärda så kallade
”Moors murders”; barnmorden som avslutningsspåret ”Suffer Little
Children” på första Smiths-skivan handlar om. Ibland blir det lite för
mycket poetiskt språk för att man skall kunna hänga med, men oftast är
det riktigt snyggt och fångar tillvaron väldigt träffsäkert. Morrissey
är kanske full av kärlek till nostalgisk kultur, men han är allt annat
än nostalgisk själv. Snarare är boken så full av svartsynthet och
bitterhet att det kan vara nyttigt att inte läsa den för intensivt. Oftast är dock iakttagelserna riktigt skarpa med sarkastisk träffsäkerhet.
För
den som är fascinerad av Morrisseys tankevärld och erfarenheterna som
formade hans skapande är detta en enorm källa att dyka ned i. Den som
hoppades få en utlämnande insyn i de mest intima delarna av ”Mozzers”
liv kommer däremot antagligen bli besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar