Hur mycket klarar det mänskliga psyket av?

När Angie är 13 år åker hon på scoutläger med sin vänner. En morgon går hon upp tidigt för att gå ut i skogen och kissa – och nästa scen i boken är när Angie står hemma på sin gata. Hon är lite omtöcknad och förvirrad, hon vet inte hur hon kommit hem, men hon går in i sitt hus och ropar hej till sin mamma. Varpå Angies mamma bleknar och nästan håller på att svimma när hon ser Angie, och frågar tyst och skrämt vart hon varit. Angie förstår inte frågan – hon har ju varit på scoutläger?

”I tre år? Har du varit på scoutläger i tre år?!” frågar hennes mamma förtvivlat.

Angie förstår ingenting, förrän hon ser sig själv i spegeln, och ser någon hon först tror borde vara hennes storsyster – om hon hade någon – men plötsligt förstår att det är hon själv, som nu är 16 år gammal. Det är tre år sedan Angie åkte på scoutlägret, och hon har inte ett endaste minne från tiden som gått sen dess.

Alla Angie möter tror först att hon är ett spöke – de har redan haft minnesstunder och sorgebearbetning i tron att hon varit död. Hennes föräldrar har skaffat ett nytt barn, vännerna har vuxit upp utan henne, och polisen har slutat söka för länge sedan. Men nu vill alla veta vad som hänt med Angie under de tre åren hon varit borta – och hon kan inte berätta något alls. För hon minns ingenting. Inte förrän hon börjar besöka en psykolog som får Angie att börja minnas och tala. Eller egentligen är det inte Angie som minns och återberättar, utan rösterna av de multipla personligheter hon skapat under sin frånvaro, eller som skapat sig själva, för att ”skydda” Angie och låta henne slippa minnas vad som hänt.

Angie är själv inte medveten om de här olika personligheterna, men nu träder de fram en efter en och gör sin röst och berättelse hörd. Angie måste försöka få tillbaka kontrollen översin kropp och sitt huvud, bli av med sina ”andra” personligheter så att hon åter är den som styr över sig själv; samtidigt som det innebär att hon måste minnas och återuppleva de tre förlorade åren. Klarar hon av det?

Berövad är en ännu en bok som faller i hemska-saker-händer-med-ung-flicka-kategorin, en kategori som känns outsinlig och ibland ganska tröttsam. Men det här ändå originella och speciella greppet eller ”twisten”; Angies speciella sätt att ha hanterat det som hon blivit utsatt för, gör att boken blir svår att släppa. Jag blir fascinerad av de olika personligheterna, jag vill följa Angie i hennes försök till tillfrisknande och reparation av sitt kropp och sitt huvud, och jag vill veta vem som vinner kampen om hennes ärrade psyke.

Om du känner att det här är en jobbig kategori av bok, så ska du nog hoppa över Berövad, för den sparar inte på obehagligheter som en ung tjej kan utsättas för. Men om du inte tröttnat än, så är det här en bok med en ovanlig och spännande ingång och många gåtor, som är svår att sluta följa.