fredag 20 januari 2012

Vandaliseringen av Robert Cormier

Först ut av de två böcker som jag har blivit tipsad om av Filip är Vandaliseringen av Robert Cormier. Med motiveringen:

”Robert Cormier har skrivit ett flertal ungdomsböcker. Jag har inte läst någon och kommer antagligen aldrig att läsa någon. Varför? För att den första av hans böcker jag kom i kontakt med var Vandaliseringen. Den har ett av dom fulaste omslag jag någonsin sett. Den får mig inte att vilja läsa boken. Tvärtom. Frågan är ju om den verkligen är så dålig som den ser ut?”

Ok – jag ska alltså läsa en bok som ser dålig ut (känner mig väldigt motiverad). Men vad gör jag inte för er kära bloggläsare. Ska det tipsas så ska det.

Mycket riktigt ser boken jättetråkig ut. Har inget positivt att säga om utsidan... försöker... men nej, tyvärr den ser helt enkelt tråkig ut. 187 sidor senare kan jag jag bara säga att boken är speciell. Historien är mörk, rå och kall. På baksidan går att läsa att det är en thriller om det goda och onda som finns inom oss alla.

Den amerikanske författaren och journalisten Robert Cormier betraktas idag som en av vår tids stora ungdomförfattare och det är också främst för sina ungdomsböcker om människans grymhet som han är känd för här i Sverige.

Cormier var en undersökande författare som ställde en hypotes på sin spets. Vandaliseringen, som ses som en av hans främsta böcker, gör verkligen det. Den speglar människans grymhet avskalat och naket.

Upptakten i boken är ett kompisgäng på fyra killar i en småstad på den amerikanska östkusten som vadaliserar en familjs hem. Anledning – de är uttråkade. När de som bäst håller på att förstöra allt som går att förstöra i huset kommer den 12-åriga dottern hem. I tummulten (när de försöker våldta henne) ramlar hon ned för trappan och blir medvetslös. Killarna flyr och dottern hamnar på sjukhus, i koma.

I berättelsen får man sedan dels följa två av killarna i efterspelet av vandaliseringen. Man får också följa den äldre (15-åriga) dottern i familjen och hur hon upplever det hela. Samt ”hämnaren” som såg hela vandaliseringen. En händelse, från tre olika perspektiv.

Det är nog ”hämnaren” vars namn man inte får reda på förrens i slutet av boken som gör att jag blir lite avig till hela berättelsen. Hämnaren utger sig för att vara en elvaårig grabb som har tagit på sig att hämnas grymheter han ser. Det var därför han sköt/mördade en kille som mobbade sina klasskamrater. När hans farfar blir misstänksam ”gör han sig av” med honom också. Killen är en psykopat helt enkelt. Och beslutar sig för att hämnas vandaliseringen.

Storyn speglar som sagt hur grymma människor kan vara och en hopplöshet över sakers natur. Thriller? Nja det skulle jag nog inte kalla det för och knappast inte en ungdomsbok heller. Men vill du läsa en berättelse utan goda utsikter och om total hopplöshet. Så varsågod.

Så Filip var boken så dålig som den ser ut? Nej, det var den inte MEN den var mycket konstig.

Ps. jag vill inte skrämma bort er alltför mycket från boken, så jag låter bli att lägga upp en bild på omslaget.
Ps2. Nämnde jag att den 15-åriga dottern blir kär i en av vandalerna, hm dyster utsikt för den relationen också. Inte mycket positivt i boken.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar