Sämsta boken liksom

En gång i forntiden (OK, det var 2007 så det var inte såå länge sen) jobbade jag som skolbibliotekarie. En sommar skulle jag läsa in lite böcker för bokprat och en av dem var boken Döden finns liksom (låna inte här). Jag brukar ha som regel att alltid läsa klart alla böcker men här gick det bara inte.

Boken, som har tidernas fulaste omslag, handlar om Yassir. Hans pappa skjuts i ett butiksrån och det är Yassir som hittar honom. Tre veckor senare dör pappan. Det är hemskt och Yassir försöker hantera pappans död med hjälp av sina kompisar. Typ så är grundhistorien i Döden finns liksom.

Det är krystat skrivet och karaktärerna pratar som om de var på en teaterscen. Om att växa genom sorgen. Om att döden finns liksom. Gaah... Undvik!