Mer ONDSKA från vuxenavdelningen

När Kristian igår rekommenderade Dvärgen (som är väldigt bra) kom jag genast att tänka på två andra onda böcker som finns att hitta på vuxenavdelningen som du inte får missa.

Den ena är Fursten, som är skriven av en man som heter Niccoló Machiavelli. Han levde under 14-1500-talet i Italien, och arbetade nära maktens centrum. Utifrån sina betraktelser av maktens män skrev han Fursten, som handlar om hur man som på bästa sätt bör styra sitt land och sitt folk.

Det är en kall och hård världsbild som Machiavelli uppvisar, där ingenting annat än makt spelar någon roll och man ska offra allt och alla för att nå den, utan att tänka på sådant löjligt krafs som ”människors känslor” och ”lidande”. Det mest intressanta, och läskigaste med den, är att den ju är skriven på 1500-talet, men att det som beskrivs i boken ändå liknar väldigt mycket hur det fortfarande fungerar idag!

Snubben Machiavelli blev så känd genom den här boken, och hans sätt att kallt och rått beskriva makt och våld, att det numer finns ett uttryck som kallas machiavellism. Inom psykologin beskriver det ordet ”en benägenhet att kyligt och skrupelfritt manipulera andra, i syfte att påverka eller kontrollera dem”. Den här mannen och boken är också anledningen till att Tupac/2pac under sina sista år kallade sig Makaveli. Kort sagt en skön snubbe. Läs!

Den andra boken är Jan Guillous Ondskan. I den här boken får vi följa 15-åriga Erik, som är lite av en bråkstake i skolan. Till slut blir han relegerad och hans mamma och styvpappa bestämmer sig för att skicka Erik till en internatskola, där han ska bo och lära sig lite hyfs.

Livet på skolan blir allt annat än lugnt och trevligt – Erik får snabbt lära sig vilken hård hierarki det är på skolan; istället för att lärarna bestraffar elever är det de äldsta eleverna som styr över bestraffningar och kan utfärda sådana, både fysisk och psykisk mobbing, mot vem de vill, för precis vad de vill – på precis vilket sätt de vill. Erik får kämpa både för sig själv och sina kamrater, och de gånger han åker hem och hälsar på får han stryk av sin styvpappa, medan hans mamma spelar piano för att slippa höra.

Ondskan är en fruktansvärt obehaglig och gripande bok, och den är delvis självbiografisk, det vill säga att vissa av sakerna som Guillou skriver om han hänt honom själv i verkligheten. Det här är en sådan bok som man kan läsa flera gånger. Och den finns också som film, som du kan låna här.

Än en gång - glöm inte av vår tävling som pågår under vuxenveckorna. Vilken ond, eller bra, eller rolig, vuxenbok har du läst? Kommentera med ditt tips och vinn en bok!