Intervju med Marta Söderberg

Hur skulle du beskriva din bok Sista chansen för någon som inte har läst den? 

En ganska lättläst bok som förhoppningsvis kan de ge läsaren en liten inblick hur det kan vara att vara fjorton år och helt vilsen i en sluten och främmande miljö. Själv tycker jag att den är förhållandevis lättsam trots det svåra som beskrivs. Min ambition var aldrig att skriva en ”tung och viktig” bok, utan jag skrev den mest på skoj, något som jag tror avspeglar sig i texten.

I din presentation på förlagets hemsida skriver du att du varit med om liknande saker som huvudpersonen Jacky i din bok. Har du några råd att ge andra som hamnar i en liknande situation? 

Ja, det stämmer att jag i likhet med Jacky placerades på en låst avdelning. Även om min tonårstid var mycket mer destruktiv och kaotisk än Jackys då jag slussades omkring på ett tiotal institutioner. Mitt råd till alla dem som befinner sig på något behandlingshem är att försöka använda sig av tiden på bästa sätt. Att jobba med sig själv och de orsaker som gör att livet inte riktigt fungerar. Att hitta andra uttryckssätt än de destruktiva. Det kan vara att måla, prata, skriva, ja vad som helst egentligen. Det viktigaste är att finna sitt eget sätt för att få ut allt det där som skaver inuti. Och att när det känns som mest hopplöst, när man kanske inte vill längre, be om hjälp! För det finns schyssta vuxna, som bryr sig och som orkar hålla fast vid dig när du själv inte längre kan. Och kanske viktigaste av allt: Att aldrig någonsin sluta tro på dig själv trots att hela världen säger att du är ett hopplöst fall.

Har du någon ny bok på gång? 

Just nu håller jag på med lite olika projekt. Bland annat ett som handlar om en ung tjej som brottas med självskadebeteende. Och även ett som jag tror räknas som en spänningsroman, vilket känns otroligt befriande att skriva eftersom jag inte har någon som helst koll på genren. Men än så länge har jag ingen ny bok ”på gång.” Förhoppningsvis kommer jag hinna avsluta något av projekten snart och sedan är det upp till förlaget.

Vad läser du helst själv? 

Jag läser faktiskt inte så mycket och har heller aldrig gjort det. Och i och med att jag själv började skriva och att jag även pluggat relativt mycket har jag blivit ganska så ”mätt” på text. Samt att jag blivit alltför kritisk. Vilket är jättetråkigt. Jag kan många gånger sakna den där förmågan man hade som yngre när man lite mer förbehållslöst kunde förlora sig i böcker. Men om jag läser något blir det oftast ungdomsböcker, helst crossover. En bok som jag läst om många gånger är Säg något av Laurie Halse Anderson.

Läser du några bokbloggar? 

Nej, inte för närvarande.  Jag gjorde det precis i början när min bok kommit ut för att läsa recensioner. Något som jag inte kommer att göra om… Men det som jag upptäckte då var hur många bra bokbloggar det faktiskt finns och som ofta drivs av ungdomar. Detta gjorde mig jätteglad.

Om du var en poplåt vilken skulle det vara? 

Så himla svår fråga då det finns så mycket bra musik. Är faktisk helt beroende av musik för att kunna skriva. Men jag får väl ta dagsformen. Så idag skulle jag vara ”Get some” av Lykke Li.

Tack för intervjun! =)

Tidsfrist av Allan Guthrie

Filips motivering till varför jag borde läsa boken:

”Tidsfrist är enligt mig en av de bästa lättlästa ungdomsböckerna. En actionhistoria som känns genomtänkt och välarbetat som som funkar bra att bokprata om. Vad tycker du?”

I boken får du följa Pearce under en kväll i Portobello vid Edinburghs kust. Pearce, en halvmisslyckad kille som suttit inne ett par år. Men som nu tar det lugnt och inte stör någon – ja förutom de som stör honom. Då pucklar han på dem ordentligt.

Hela historien utspelar sig under en enda kväll. Denna kväll (och boken) börjar med att Pearce sitter på en parkbänk efter en promenad med sin hund Hilda och slutar, efter många turer, med dödskjutning i ett industriområde.

Det är en actionhistoria som påminner om ett avsnitt av någon engelsk/amerikansk kriminalserie. Men på något sätt griper den inte riktigt tag i mig. Händelseförloppet känns lite för overkligt och löser sig lite för enkelt och man har känslan av att allt kommer att ordna sig... kanske...det borde det göra i alla fall...

Kanske är det huvudkaraktären som är lite för hårdhudad och som klarar all slags stryk (typ John McClane i DieHard) som gör att jag inte riktigt kan säga att den är en tiopoängare. Men den är helt klart läsvärd. Och alla ni som gillar TV-serier med brott, uppgörelser och spänning kommer säkerligen gilla detta avsnitt i bokform.

Och gillar man huvudpersonen Pearce så finns han med i två andra böcker av A. Guthrie, Two-Way Split och Hard man. Tidsfrist är den tredje fristående fortsättningen med Pearce.

Profeten

Som andra bok valde Gabriella den filosofiska boken Profeten av Kahlil Gibran. Hennes motivering löd:
"En tänkvärd liten bok som jag har bläddrat i - men inte läst hela än... Den brukar dock vara väldigt populär och omtyckt av unga vuxna som faktiskt har läst den. Så är den bra, dålig, tänkvärd eller bara låt bli?"

Kahlil Gibran var en kristen libanes som skrev filosofiska betraktelser med religiösa undertoner. Profeten är skriven som en dialog där den vise Almustafa svarar på olika frågor om livet, som t.ex. kärleken, äktenskapet, arbete och döden.
Det är väldigt vackert skrivet och är likt poesi i långa stycken. För att ta ett par exempel:

Om äktenskapet:
"Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga."

Om handel:
"[...] innan ni lämnar torget, se till att ingen har gått sin väg med tomma händer. Ty Jorden Ande sover inte lugnt hos vinden förrän den minste av er är tillfredsställd."

Om döden:
"Ty vad är att dö annat än att stå naken i vinden och smälta in i solen?"

Jag har svårt med det religiösa i Kahlil Gibrans skrivande utan föredrar att läsa det som poesi. Här finns vackra rader att ta till sig men som livsvisdom känns det främmande för mig. Lite för flummigt helt enkelt.

Vandaliseringen av Robert Cormier

Först ut av de två böcker som jag har blivit tipsad om av Filip är Vandaliseringen av Robert Cormier. Med motiveringen:

”Robert Cormier har skrivit ett flertal ungdomsböcker. Jag har inte läst någon och kommer antagligen aldrig att läsa någon. Varför? För att den första av hans böcker jag kom i kontakt med var Vandaliseringen. Den har ett av dom fulaste omslag jag någonsin sett. Den får mig inte att vilja läsa boken. Tvärtom. Frågan är ju om den verkligen är så dålig som den ser ut?”

Ok – jag ska alltså läsa en bok som ser dålig ut (känner mig väldigt motiverad). Men vad gör jag inte för er kära bloggläsare. Ska det tipsas så ska det.

Mycket riktigt ser boken jättetråkig ut. Har inget positivt att säga om utsidan... försöker... men nej, tyvärr den ser helt enkelt tråkig ut. 187 sidor senare kan jag jag bara säga att boken är speciell. Historien är mörk, rå och kall. På baksidan går att läsa att det är en thriller om det goda och onda som finns inom oss alla.

Den amerikanske författaren och journalisten Robert Cormier betraktas idag som en av vår tids stora ungdomförfattare och det är också främst för sina ungdomsböcker om människans grymhet som han är känd för här i Sverige.

Cormier var en undersökande författare som ställde en hypotes på sin spets. Vandaliseringen, som ses som en av hans främsta böcker, gör verkligen det. Den speglar människans grymhet avskalat och naket.

Upptakten i boken är ett kompisgäng på fyra killar i en småstad på den amerikanska östkusten som vadaliserar en familjs hem. Anledning – de är uttråkade. När de som bäst håller på att förstöra allt som går att förstöra i huset kommer den 12-åriga dottern hem. I tummulten (när de försöker våldta henne) ramlar hon ned för trappan och blir medvetslös. Killarna flyr och dottern hamnar på sjukhus, i koma.

I berättelsen får man sedan dels följa två av killarna i efterspelet av vandaliseringen. Man får också följa den äldre (15-åriga) dottern i familjen och hur hon upplever det hela. Samt ”hämnaren” som såg hela vandaliseringen. En händelse, från tre olika perspektiv.

Det är nog ”hämnaren” vars namn man inte får reda på förrens i slutet av boken som gör att jag blir lite avig till hela berättelsen. Hämnaren utger sig för att vara en elvaårig grabb som har tagit på sig att hämnas grymheter han ser. Det var därför han sköt/mördade en kille som mobbade sina klasskamrater. När hans farfar blir misstänksam ”gör han sig av” med honom också. Killen är en psykopat helt enkelt. Och beslutar sig för att hämnas vandaliseringen.

Storyn speglar som sagt hur grymma människor kan vara och en hopplöshet över sakers natur. Thriller? Nja det skulle jag nog inte kalla det för och knappast inte en ungdomsbok heller. Men vill du läsa en berättelse utan goda utsikter och om total hopplöshet. Så varsågod.

Så Filip var boken så dålig som den ser ut? Nej, det var den inte MEN den var mycket konstig.

Ps. jag vill inte skrämma bort er alltför mycket från boken, så jag låter bli att lägga upp en bild på omslaget.
Ps2. Nämnde jag att den 15-åriga dottern blir kär i en av vandalerna, hm dyster utsikt för den relationen också. Inte mycket positivt i boken.

Filip läser om Filip.

"Före och efter Bella: är en av mina favoritböcker och jag tyckte det skulle vara roligt att se vad någon annan tycker om den."
Med den motiveringen fick jag Före och efter Bella (skriven av Maja Hjertzell) från Liza, för att läsa till kompisen väljer veckorna.

Filip går sista terminen i nian och han är ihop med Saga. Han verkar inte riktigt förstå varför Saga vill vara tillsammans med honom. Hon är ju snygg, en liga över Filip som tycker att han själv är ganska alldaglig och tråkig.

Hans bästa kompis har flyttat till en annan stad och Filip verkar inte ha några nära vänner i staden direkt. Han spelar fotboll, men umgås inte med dom andra i laget på fritiden så mycket. Magnus är hans bästa kompis i klassen, men dom har mest börjat
umgås av en slump. Han vet nog inte riktigt om han ens gillar Magnus särskilt mycket.
Filips liv verkar liksom inte dåligt, men det är lite...tråkigt.

Men så börjar en ny tjej i klassen. Bella, som är ett år äldre, och nyinflyttad i staden. Bella kan inte hålla tyst i klassen om det är något hon inte håller med om. Hon tar plats och är politiskt medveten.
En dag när Filip tröttnat på klassen och smitit till sitt favoritcafé, stället dit ingen annan han känner går till, så sitter Bella där. Dom börjar prata och långsamt växer en vänskap fram.

Filip dras till Bella som person, för hon är något annat än klassen och killarna som han är ganska trött på. Hon tänker själv och har egna åsikter. Men det är inte så lätt att vara kompis med Bella alltid. För hon kan bli skitsur utan att Filip riktigt förstår
varför. Och Saga och killarna i klassen gör det inte heller så lätt. För man kan ju inte som kille bara vara vän med en tjej, det måste ju vara något mer? Eller?

Dessutom verkar något ha hänt som fick Bella att flytta från sin hemstad och Bella verkar må dåligt över det men berättar inget, Saga verkar ha problem med att Filip umgås med Bella och killarna i klassen med.
Och ju närmre sommarlovet vi kommer, ju mer problematiskt blir Filips liv.

En väldigt fin bok om... vänskap. Tror jag. Och om könsroller, utseendefixering och att våga stå på sig även om de omkring inte håller med.

En bok som borde läsas av alla på högstadiet.

Det bästa i boken tycker jag är de passager där jag kan tänka tillbaka på när jag gick i nian och känna igen mig i många situationer. Tex om hur det blir när man som ung kille väljer att inte haka på en jargong tex och kanske ifrågasätter något som resten av ens killkompisar ser som en självklarhet. Då gäller det att fort skynda sig tillbaka in i fållan och hålla med även om man inte gör det. Eller att stå på sig, och vara beredd på att få skit för det.
Jag tycker det är väldigt intressant, hur könsroller även begränsar de som vinner på dom (läs: män, pojkar, killar) och formar och leder oss in i massa tankegångar och beteende som vi engetligen kanske inte tycker är särskilt vettiga, konstruktiva eller bra. Ens för oss själva.

En väldigt bra bok, även om slutet på boken känns lite lamt (någon som håller med?).
Tack Liza, det här är en bok som jag tyckte mycket om och som kommer dyka upp då och då när jag bokpratar.

Så, låna nu och LÄS!