Profeten

Som andra bok valde Gabriella den filosofiska boken Profeten av Kahlil Gibran. Hennes motivering löd:
"En tänkvärd liten bok som jag har bläddrat i - men inte läst hela än... Den brukar dock vara väldigt populär och omtyckt av unga vuxna som faktiskt har läst den. Så är den bra, dålig, tänkvärd eller bara låt bli?"

Kahlil Gibran var en kristen libanes som skrev filosofiska betraktelser med religiösa undertoner. Profeten är skriven som en dialog där den vise Almustafa svarar på olika frågor om livet, som t.ex. kärleken, äktenskapet, arbete och döden.
Det är väldigt vackert skrivet och är likt poesi i långa stycken. För att ta ett par exempel:

Om äktenskapet:
"Stå vid varandras sida, dock inte alltför nära, ty templets pelare står åtskilda, och eken och cypressen växer inte i varandras skugga."

Om handel:
"[...] innan ni lämnar torget, se till att ingen har gått sin väg med tomma händer. Ty Jorden Ande sover inte lugnt hos vinden förrän den minste av er är tillfredsställd."

Om döden:
"Ty vad är att dö annat än att stå naken i vinden och smälta in i solen?"

Jag har svårt med det religiösa i Kahlil Gibrans skrivande utan föredrar att läsa det som poesi. Här finns vackra rader att ta till sig men som livsvisdom känns det främmande för mig. Lite för flummigt helt enkelt.