I vansinnets öken

Mimmi sommarjobbare på Torslanda bibliotek boktipsar:

"I vansinnets öken", del 2 i Maze Runner seriern, av James Dashner.

 

De tog sig ut ur labyrinten och nu är det dags för fas två. Medan jorden är förstörd  av klimatförändringar och sjukdom måste Thomas och hans vänner försöka ta sig till andra sidan av öknen inom loppet av två veckor.

Efter att ha läst den första boken av ”The Maze Runner” serien så är uppföljaren definitivt ett måste! Boken är garanterat en bladvändare, liksom den första boken eftersom det händer saker hela tiden! Man kan verkligen säga att boken tar dig på en resa under läsandets gång!

Mimmi /sommarjobbare

Ålder:  12 år och uppåt

Hur mycket klarar det mänskliga psyket av?

När Angie är 13 år åker hon på scoutläger med sin vänner. En morgon går hon upp tidigt för att gå ut i skogen och kissa – och nästa scen i boken är när Angie står hemma på sin gata. Hon är lite omtöcknad och förvirrad, hon vet inte hur hon kommit hem, men hon går in i sitt hus och ropar hej till sin mamma. Varpå Angies mamma bleknar och nästan håller på att svimma när hon ser Angie, och frågar tyst och skrämt vart hon varit. Angie förstår inte frågan – hon har ju varit på scoutläger?

”I tre år? Har du varit på scoutläger i tre år?!” frågar hennes mamma förtvivlat.

Angie förstår ingenting, förrän hon ser sig själv i spegeln, och ser någon hon först tror borde vara hennes storsyster – om hon hade någon – men plötsligt förstår att det är hon själv, som nu är 16 år gammal. Det är tre år sedan Angie åkte på scoutlägret, och hon har inte ett endaste minne från tiden som gått sen dess.

Alla Angie möter tror först att hon är ett spöke – de har redan haft minnesstunder och sorgebearbetning i tron att hon varit död. Hennes föräldrar har skaffat ett nytt barn, vännerna har vuxit upp utan henne, och polisen har slutat söka för länge sedan. Men nu vill alla veta vad som hänt med Angie under de tre åren hon varit borta – och hon kan inte berätta något alls. För hon minns ingenting. Inte förrän hon börjar besöka en psykolog som får Angie att börja minnas och tala. Eller egentligen är det inte Angie som minns och återberättar, utan rösterna av de multipla personligheter hon skapat under sin frånvaro, eller som skapat sig själva, för att ”skydda” Angie och låta henne slippa minnas vad som hänt.

Angie är själv inte medveten om de här olika personligheterna, men nu träder de fram en efter en och gör sin röst och berättelse hörd. Angie måste försöka få tillbaka kontrollen översin kropp och sitt huvud, bli av med sina ”andra” personligheter så att hon åter är den som styr över sig själv; samtidigt som det innebär att hon måste minnas och återuppleva de tre förlorade åren. Klarar hon av det?

Berövad är en ännu en bok som faller i hemska-saker-händer-med-ung-flicka-kategorin, en kategori som känns outsinlig och ibland ganska tröttsam. Men det här ändå originella och speciella greppet eller ”twisten”; Angies speciella sätt att ha hanterat det som hon blivit utsatt för, gör att boken blir svår att släppa. Jag blir fascinerad av de olika personligheterna, jag vill följa Angie i hennes försök till tillfrisknande och reparation av sitt kropp och sitt huvud, och jag vill veta vem som vinner kampen om hennes ärrade psyke.

Om du känner att det här är en jobbig kategori av bok, så ska du nog hoppa över Berövad, för den sparar inte på obehagligheter som en ung tjej kan utsättas för. Men om du inte tröttnat än, så är det här en bok med en ovanlig och spännande ingång och många gåtor, som är svår att sluta följa.

Svårslagbart zombie-epos

De senaste årens skräckfilmstrend har gett ett ordentligt uppsving för zombiegenren. Vad som tidigare varit präglat av låg budget och fula effekter, innebär idag dyra film- och serieproduktioner, som World War Z och The Walking Dead, men det har också slagit igenom i det allt mer påkostade tv-spelsmediet. Ett medium som inte bara blivit enormt mycket mer visuellt snyggt, utan också  rymmer produktioner med en dramanivå som tveklöst är på väg att höja sig från b-filmsnivån. The Last of Us är just ett sådant spel!

The Last of Us inleds med en prolog, som utspelar sig samma natt som själva epidemin bryter ut, där vi lär känna huvudpersonen Joel och ser hur hela tillvaron trasas sönder, både i det lilla och i det stora. Själva huvudberättelsen tar vid tjugo år senare. I hjärtat av de stora städerna lever en spillra av befolkningen i permanenta flyktingläger, skyddade av taggtråd, beroende av matkuponger och stenhårt kontrollerade av en omänsklig militärmakt. Joel har blivit en kall och cynisk överlevare, som håller andra människor på en knivlängds avstånd. Allt ändrar sig dock när han får i uppdrag att skydda fjortonåriga Ellie och föra henne i skydd undan myndigheterna. Färden går från den undre världen i Bostons karantänzon och vidare på en odyssé genom ett östra USA i ruiner.

Det första jag slås av är hur otroligt snyggt The Last of Us är. Utvecklarna är desamma som ligger bakom Uncharted-serien och liksom den är The Last of Us enormt genomarbetat och detaljerat. De förfallna miljöerna är fantastiska och karaktärerna ser ibland närmast fotografiska ut i sin detaljrikedom. Spelmomenten handlar i grunden om att ta sig från A till B genom landskapet. Ibland måste du smyga förbi stora grupper av infekterade, ibland kasta dig in i brutala strider, eller fly i vild panik, men lika ofta skall du i lugn och ro ta dig förbi fysiska hinder och orientera dig i miljön. Hela tiden tvingas du söka ammunition, verktyg och förnödenheter och varje strid är en avvägning. Karaktärerna samtalar ständigt, viskar uppmaningar till varandra när fiender är nära, eller tar hjälp av varandra för att komma förbi hinder.

Ett annat positivt inslag är den uppfriskande (och för TV-spelsmediet ganska ovanliga) kvinnosynen. Spelets kvinnliga karaktärer är framställda helt utan objektifierande inslag och är lika förhärdade som någon av männen. Till och med fjortonåriga Ellie är kapabel att ta sig ur de mest täta situationer, med god hjälp av sin kniv och sitt opolerade språk.

Att kalla The Last Of Us för ett zombie-spel är att använda den bredaste definitionen av genren. ”Zombierna” är egentligen levande människor som angripits av någon slags sporer och muterats på ohyggliga sätt. De fiender du möter befinner sig i olika stadier av förändring, från ”runners” – som ser mänskliga ut och som släpar sig planlöst omkring, för att plötsligt kasta sig skrikandes emot dig – till ”clickers” där varje mänskligt drag ersatts av obehagliga utväxter.

Tyvärr finns bara The Last of Us till PS3 (dessutom med 18-årsgräns), något som bara är att djupt beklaga för den som sitter på en annan konsol. För detta är verkligen något av det bästa jag upplevt i spelväg!

The kids are all right

Det verkar finnas en antydan till en ny trend i ungdomslitteraturen, och den gillar jag. Det har nämligen börjat dyka upp andra karaktärer än gruppen ”de vanliga” och gruppen ”stereotyper”. 

Vad menar jag med det? Jo, att för det allra mesta så består en berättelse utav några karaktärer som återfinns nästan i alla böcker; dels de som bara är de ”vanliga” personerna, oftast den/de som boken handlar om. Och runt omkring dem brukar det finnas lite olika typer, du vet, den hårda killen/ligistgänget, någon mobbad tjockis, någon snygg tjej och hennes gäng som äger skolan, och så vidare.

Och till slut blir ju det här skittråkigt. För alla tillhör inte några av de grupperna, och det gör att det finns väldigt många sorters personer som finns i det verkliga livet, men som aldrig får synas i litteraturen. Men. Nu tycker jag som sagt att det känns som att det kanske börjar bli en liten ändring på det.

De här personerna skulle nog förut ha ingått i gruppen ”mobbade” eller ”störande” ungar, eller kanske inte fått bli omskrivna alls. Men plötsligt får de synas, finnas, och får bli riktiga människor. Tre bra exempel på sådana personer och böcker är;
1. Förr eller senare exploderar jag, om 17-åriga Hazel som har en obotlig form av cancer, och försöker låta bli att skaffa vänner, för att ingen ska behöva sakna henne när hon dör. Det är en ledsen, rolig, knäpp och nära berättelse om hur Hazel och hennes omgivning hanterar sjukdom och dödlighet, men också livet.

2. Mitt bultande hjärta om Amanda som är 14 år och är sport- och idrottsintresserad men som en dag plötsligt faller ihop och måste åka till sjukhus – och där får reda på att hon har ett hjärtfel. Hela hennes värld ställs upp och ner. Vad för liv har hon nu, kan hon inte leva och göra saker som hon gjorde igår? Och hur kan de kalla det fel att ha ett ”för stort hjärta”?

3. Jag är ju så jävla easy going handlar om Joanna som har ADHD, är impulsiv och pratig, och skitjobbig enligt hennes polare. Att ha ADHD passar liksom inte en tjej, det förstår hon att folk tycker, och Joanna försöker desperat att kanalisera all sin energi och sina ständiga ”40 kanaler i huvudet” mot något, hitta något som kan lugna henne och göra att hon kan bete sig ”som vanligt folk”.

Tre tonåringar. Tre personer med olika problem som sällan får utrymme i litteraturen. Men i de här böckerna får de komma fram och bli människor; individer med verkliga berättelser, och inte bara någon ”handikappad unge” i bakgrunden. Det gillar jag som fan. Och hoppas på fler böcker i samma stil.

Blood for blood

Jessica Blute: tvåbarnsmor och hemmafru a.k.a. Jennifer Blood: grym seriemördare, är ute på ett självpåtaget uppdrag att ta livet av ett antal personer i en framstående brottskartell. Dessa personer råkar även vara hennes farbröder…

På olika underfundiga – och riktigt vidriga – sätt ger sig Jennifer Blood i serien A Woman's Work is Never Done ut för att hämnas på sina farbröder för saker som skett i hennes barndom. Serien utspelar sig under en vecka, en vecka som Jennifer har tränat inför under flera år; lärt sig att spionera och skaffat kontakter inom olika brottssyndikat, skaffat rekvisita och lärt sig att använda en stor mängd olika skjutvapen. Och under en vecka exploderar allt detta i ett galet hämndcrescendo.

Serien är grymt snyggt ritad, men det går inte annat än att bli riktigt less på hur mycket av Jennifers bröst och rumpa vi måste titta på vare sig vi vill eller inte. (Värst av alltihop är de ca 20 sidor av ”Book art” som återfinns i slutet av boken, som är i mer eller mindre pornografisk tappning.) Å andra sidan gör Jennifers tudelade roll, hennes driv och självpåtagna aktioner (utan någon uppdragsgivare eller chef) att vi – nästen – kan bortse från att tecknarna försöker reducera henne till ett sexobjekt, och istället läsa berättelsen som den humoristiska, actionfyllda och bra serie den är. Ska bli intressant att se om det blir en uppföljare!

En sekund i taget

Nu under döden-temat vill jag passa på att tipsa om Sofia Nordins senaste bok.

Boken rivstartar. Hedvig springer så fort hon kan ner för trapporna i hyreshuset där hon bor.  Allt hon vill är att komma bort och ut så fort som möjligt. I lägenheten hon lämnar ligger hennes familj död. De blev alla sjuka i en konstig febersjukdom och hur Hedvig än försökte så kunde hon inte hjälpa dem.  Helst vill hon inte tänka på vad som har hänt. Och framförallt vill hon inte tänka på hur hon slet sig loss från sin lillebror Ludvig, fast han bad henne att stanna kvar. Nyss så var hon en vanlig 13-årning som gick i sjuan, nu är hon i chock efter att förlorat sin familj.

Varken Hedvig eller den som läser vet vad som har hänt. Hedvig misstänker att det handlar om något större än bara hennes egen familj. Elen är borta, allt är tyst och mörkt, hon försökte ringa 112 för att få hjälp men där tutade det upptaget och tillslut blev det bara tyst. Hela samhället verkar ha kollapsat.

Nu är hon på väg till skolan där hon går och där hennes mamma jobbade, hon tog nycklarna ur sin mammas handväska innan hon sprang ut ur lägenheten, där vet hon att det finns mat och annat hon kan behöva för att överleva. Och förhoppningsvis hade alla redan gått hem från skolan när febern slog till så att hon slipper att träffa på någon som dött.

Det är en riktigt spännande bok. Jag skulle kalla den för dystopi. Och den får mig att börja tänka på vad jag själv hade gjort i samma situation. Även om Hedvig är en ganska vanlig 13-åring så verkar hon ha en talang för överlevnad. Jag undrar om jag själv hade kommit på allt hon gör?

Och hur överlever man när alla man har älskat och brytt sig om har försvunnit? Hur ska man orka fortsätta och kämpa när man vet att man kanske kommer vara ensam i resten av sitt liv. I kanske 70- 80 år framöver? Samtidigt som Hedvig såklart sörjer sin familj så kan hon inte låta bli att också vara ledsen för andra saker, som att hon antagligen aldrig någonsin få träffa någon och bli kär. Och kanske aldrig ens få kyssa någon. Och hur ska man orka gå vidare när det känns som om man svek de man älskade när man inte kunde hjälpa dem.

När jag läser ”En sekund i taget” kan jag inte heller låta bli att tänka på hur bräckligt vårt samhälle är. Hur vi tror att vi har makten över sjukdomar och över naturen. Men har vi verkligen det? Och vad skulle hända om det kom någon ny sjukdom som vi inte kan kontrollera?  Och det är väl antagligen därför som den här boken, och andra i samma genre, blir så skrämmande. För det skulle faktiskt kunna hända. Och hur länge hade man själv orkat kämpa om man var ensam kvar…….

Finns att låna här.

Bättre än Hungerspelen?

När en bok blir succé kommer snart liknande böcker på samma eller liknande tema. Ta till exempel Twilight. Det var ganska tomt på vampyrfronten fram tills den kom. När den blivit succé så fanns det helt plötsligt en mängd olika böcker, filmer, serier på vampyr/varulvstemat. (Nu senast är väl Teenage Wolf på MTV).
Sedan kom Hungerspelen. Ny i sitt slag även om dystopiska framtidsböcker även funnits tidigare – så var den här något nytt. Det var bara att vänta att liknande böcker skulle dyka upp. Och det har det.

Divergent av Monica Roth.
Upplägget i boken liknar Hungerspelen, men ändå inte.
I framtida Chicago, USA bor människorna i fem olika områden (falanger) uppdelade efter vilka karaktärsdrag man har. Genom att bo och leva tillsammans med likasinnade och gemensamt arbeta för en bra stad undviker de krig och fattigdom.
När man fyller 16 år måste man välja vilken falang man vill tillhöra resten av livet. De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla eller De lärda. Genom att genomgå lämplighetstest så får man ett förslag på vilken falang som passar. Men valet är fritt – den fria viljan finns.
Beatrice Pryor (bokens huvudperson) tillhör de osjälviska men eftersom hon nu har blivit 16 är det dags att välja falang. Det självklara valet för henne hade varit att välja de osjälviska, den falang hon föddes i. Men är det hennes sanna natur? Hennes val förvånar många och hennes beslut får konsekvenser.
När man har valt falang sker en hård initieringsfas där Beatrice väljer namnet Tris. Initieringen tar veckor och från att ha varit 20 är det bara 10 aspiranter som till slut blir upptagna i falangen. Det är ett spel på liv och död där de olika momenten i initieringen är extremt fysiskt och psykiskt krävande. Tris blir tvungen att avgöra vilka som är hennes verkliga vänner och vem hon själv är och vill vara. Allt medan hon dessutom måste försöka förstå sina känslor för sin instruktör Four. Är han mer än bara instruktör för henne?
Hela historien liknar till viss del Hungerspelen men ändå inte. I Divergent är det mer kärlek. Om du gillade Hungerspelen så kommer du helt klart att gilla Divergent. Själv tycker jag den är toppen och har redan läst den två gånger. Nu väntar jag bara på att nummer två och tre i serien ska komma.
Låna den – Läs den! Du kommer inte bli besviken.
(ps. och den är även super som ljudbok!)

Hungerspelstriologin nu även som...

...ljudbok!

Triologin Hungerspelen av Suzanne Collins känner nog alla till vid det här laget. Och äntligen kommer böckerna som ljudböcker. Del ett har funnits ute ett tag men del två och tre i serien kom som ljudböcker nu i november och december. Det är bara att låna hem och lyssna!

För er som har missat dessa tre böcker:

Hungerspelen (bok 1): 14-åriga Katniss Everdeen lever i Panem, ett land vid Klippiga bergen, Nordamerika. Nutidens värld finns inte längre. Utan denna framtidsroman utspelar sig bland de 12 distrikten och huvudstaden som utgör Panem. Varje år skickas 2 barn/ungdomar (en tjej, en kille) från varje distrikt till huvudstaden för att delta i Hungerspelen. Ett spel som är på liv och död - den som överlever vinner spelen, äran och berömmelsen. Allt direktsänds i TV och befolkningen är tvugna att se på.

Katniss lillasyster Primerose blir uttagen att delta men Katniss erbjuder sig i stället att åka. Hon ger sig iväg tillsammans med Peeta som även han blir utvald att delta.

I andra boken Fatta eld (obs! spoiler-varning) har Katniss fått komma hem igen till distrikt 12. Hon förväntar sig att hon äntligen ska bli lämnad ifred av huvudstaden och få leva sitt liv. Men hon kan inte ha mer fel... Det är nu de egentliga hungerspelen börjar. Allt hon gör och säger kan få ödestigna konsekvenser för dem hon älskar. Hennes uttåg från Hungerspelen har gett eld åt rebellerna och i huvudstaden funderar de på hur de kan tygla en eventuell revolution och tillika Katniss själv. Hon har plötsligt blivit någon som borde tystas.

Del tre i serien, Revolt (obs! spoiler-varning) tar vid där del två slutade. Katniss har överlevt och rebellerna gör uppror mot huvudstaden. Men än är det inte säkert. Distrikt 12 går inte att återvända till. Peeta är tillfångatagen av huvudstaden och Katniss försöker överleva och hålla dem hon älskar vid liv. Nu är hon 17 år och det har gått tre år sedan hon deltog i hungerspelen. Hon har blivit en symbol för upproret och en bricka i maktspelet. Kommer människorna någonsin få leva fria och göra sina egna val? Och kommer Katniss någonsin få ett "normalt" liv?

Jag hade naturligtvis hört mycket om hungerspelen och för någon vecka sedan lånade jag hem första delen i triologin som ljudbok. Och den är lika bra som alla säger! Fängslande från sida ett. När jag sedan låg hemma sjuk i förra veckan passade jag på att läsa del 2 och 3. Och de är lika bra som första delen. Böckerna är otroligt detaljerade och berättelsen drivs framåt med en del oförutsägbara vändningar. Att lyssna på berättelsen tycker jag bara gav boken ännu ett lyft tack vare att Rebecka Hemse som läser in den gör det så bra.
Passa på att låna hem boken eller ljudboken över jul. Ni får en garanterad härlig läsupplevelse!

Ps. Film två i triologin: "The Hunger Games : Catching Fire" har premiär den 22 november 2013. Fram tills dess kan ni låna den första filmen här.