Hobbit har allt det där som jag gillade med Sagan om ringen-filmerna: fantastiska, storslagna miljöer, det onda som kämpar mot det goda, det högtravande, vackra språket och ett spännande upplägg. Så långt allt gott, men efter att ha applicerat det så kallade Bechdel-testet på filmen blir jag bara så TRÖTT.
Bechdel-testet är ett enkelt test man kan göra för att se hur det står till med kvinnonärvaron i en film. Testet har tre enkla kriterier:
1. Det ska finnas minst två kvinnor i filmen ...
2. ... som ska prata med varandra ...
3. ... om något annat än en man.
Låt oss nu applicera Bechdel-testet på Hobbit - en oväntad resa. Det är Bilbo, Gandalf och en stor skara ystra dvärgar (män) som tillsammans ger sej ut på en farofylld resa för att ta tillbaka en skatt från den fasansfulla draken Smaug. När det till slut, en lång bit in i filmen, dyker upp en kvinnlig karaktär är det i form av den överjordiskt vackra alven Galadriel. I den här scenen förekommer även andra kvinnor/alver men de pratar inte med varandra, de spelar flöjt.
"I feel lonely." |
Visst, jag vet att filmen bygger på Tolkiens bok (som inte ens innehöll karaktären Galadriel, som skrivits in i manuset till Hobbit), men hur svårt hade det varit att slänga in några kvinnliga dvärgar i det talrika gänget? Konstiga saker har väl hänt i Tolkiens värld? Just sayin´.
Vill du veta vilka filmer som klarar Bechdel-testet? Gå in på bechdel-test.com och kolla!
Ps: Om Sagan om ringen-trilogin (filmerna) får godkänt i Bechdel-testet vet jag inte, men jag anar oråd. Någon annan som vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar