Gudsfruktan och syndafall

Så – idag skriver jag om bok nr 1 (av 2) som Kristian tyckte att jag skulle läsa – Myrguden, av James Lovegrove. Såhär skrev Kristian om sitt val av bok: ”Jag har inte själv läst Myrguden men den påminner mig om en skräckfilm jag såg för hundra år sen så det var därför jag valde den”.

Så… Myrguden är en lättläst bok som handlar om de två polarna Dan och Jason. De har inte särskilt många andra vänner i skolan, egentligen inga, och umgås mest bara med varandra. Jason är lite av en ”galen professor” och har alltid nya, utflippade, idéer, uppfinningar och tankar för sig – till Dans både förtjusning och skräck. För Jasons idéer spretar åt alla håll, och en del är roliga, medan andra är mer obehagliga.

En dag kommer Jason med en ny uppfinning som han kallar Sanningsglasögon – med vilka han menar att du ska kunna se Gud!

Efter det här spårar boken ur totalt. Och då menar jag totalt. Plötsligt övergår den till en metafor om syndafloden, och Jason blir utsatt för Guds direkta och obönhörliga vrede. Gud dödar Jason. I väldigt direkta ordalag. Jag kan inte låta bli att citera några delar ur slutet av boken (OBS! Spoilervarning!): 

"Jag hörde ett rusande dån. Sedan ljudet från tjutande bromsar. Och jag visste att Jason var död. Jag visste det.

När jag hörde tåget komma kände jag mig bedövad. Alla mina tankar hade försvunnit. Alla utom en. Använd Sanningsglasögonen.

Jag lyfte upp glasögonen och tog dem på mig. Jag ville inte titta. Jag måste titta.

Gestalten var gigantisk, stor som ett berg. Den var på väg bort från järnvägsspåren. Den hade redan vänt ryggen åt den olycka den skapat.

Leendet skymtade bara förbi under bråkdelen av en sekund innan det försvann igen. Det var ett leende fullt av elakhet och ondska. Varelsen visste att den hade gjort något fult. Men det brydde den sig inte om. Den såg på sina handlingar på samma sätt som du eller jag gör när vi viftar bort en fluga. Eller slår ihjäl en fluga. Eller dödar en myra."

Hjälp. En galen vetenskapsman, gudsfruktan, en ond Gud som dödar hämningslöst och med tillfredsställelse, som ser ner på människan. Ett sådant fantastiskt udda tema var längesen jag såg i en ungdomsbok. Och därtill händer allt på bara 70 sidor. Det här var det galnaste jag läst på länge. Jag vet inte ens om jag tycker om den. Men jag tycker att du borde läsa den ändå, och förundras över knasigheterna.