Bokmässa för unga berättare

Flikar in en påminnelse (mitt i döden-temat) om bokmässan som kommer att gå av stapeln nu på måndag, den 6 maj, i Sjumilahallen.

1250 elever från sex olika skolor på Västra Hisingen kommer att ställa ut och visa upp böckerna de har skrivit själva.

En av tankarna bakom projektet Ung Berättare är att barn och ungdomar ska få chansen att skriva en egen bok och utforma den själva, helt utifrån sitt eget perspektiv.

Jag har läst flera av böckerna och är så himla impad av alla författartalanger ute på skolorna. Det är allt från inspirerande kokböcker och blodisande skräck till faktaböcker om mind craft, rafflande deckare och gripande kärleksdraman.

På mässans berättarscen kommer några av författarna att berätta om sina böcker, Diamond kommer att rappa och så blir det prisutdelning. Eleverna har kunnat nominera sej själva och andra i fem olika kategorier, däribland årets författardebutant.

Programmet i sin helhet hittar du här.

Ta spårvagn 5, 6 eller 10 till hållplats Väderilsgatan. Sjumilahallen hittar du på Friskväderstorget 13.

Kom dit, hörni! Vi kanske ses i bokvimlet?

Dödsviktigt.

Mitt tips under temat Döden är boken Dödsviktigt av Mia Berg.

Mia Berg är journalist och förlorade sin pappa plötsligt när hon var sju år. Dödsviktigt handlar om hur det är att förlora en förälder när man är ung.

Det är stycken om sorg och sorgearbete, tips om hur man som vän kan hjälpa med mera. Detta varvas med intervjuer med några kändisar om hur det var för dom när de, i ung ålder, förlorade en förälder.
Programledaren Peter Settman, musikern Patrik Isaksson (som varit med i melodifestivalen),  keyboardisten från BWO Marina Schiptjenko och Elizabeth Gummesson (föreläsare och författare,  känner inte till henne sen inann. Men hon har sommarpratat i P1) är de som intervjuas.

Mia Berg säger i en intervju att när det hänt stora katastrofer (diskoteksbranden, estonia osv) har det resulterat i att t.ex. skolor har krisplaner för hur de skall agera och stötta när någon sådan stor katastrof sker. Men när ett enskilt barn förlorar en förälder finns det ofta ingen plan för hur man skall hjälpa och stötta. Den här boken kan därför, förutom att hjälpa den som sörjer, fungera som ett stöd för vänner, lärare med flera som vill finnas där för den sörjande.

3000 ungdomar per år förlorar en förälder. Ändå talas det, enligt Mia, väldigt lite om detta. Mia berg vill att Dödsviktigt skall lyfta fram att det här är något som faktiskt händer och är något vi behöver tala om.

Jag oxå! är bokens typ underrubrik. Tanken är att Jag oxå! skall bli en serie om ämnen som inte  tas upp tillräckligt mycket.

En sekund i taget

Nu under döden-temat vill jag passa på att tipsa om Sofia Nordins senaste bok.

Boken rivstartar. Hedvig springer så fort hon kan ner för trapporna i hyreshuset där hon bor.  Allt hon vill är att komma bort och ut så fort som möjligt. I lägenheten hon lämnar ligger hennes familj död. De blev alla sjuka i en konstig febersjukdom och hur Hedvig än försökte så kunde hon inte hjälpa dem.  Helst vill hon inte tänka på vad som har hänt. Och framförallt vill hon inte tänka på hur hon slet sig loss från sin lillebror Ludvig, fast han bad henne att stanna kvar. Nyss så var hon en vanlig 13-årning som gick i sjuan, nu är hon i chock efter att förlorat sin familj.

Varken Hedvig eller den som läser vet vad som har hänt. Hedvig misstänker att det handlar om något större än bara hennes egen familj. Elen är borta, allt är tyst och mörkt, hon försökte ringa 112 för att få hjälp men där tutade det upptaget och tillslut blev det bara tyst. Hela samhället verkar ha kollapsat.

Nu är hon på väg till skolan där hon går och där hennes mamma jobbade, hon tog nycklarna ur sin mammas handväska innan hon sprang ut ur lägenheten, där vet hon att det finns mat och annat hon kan behöva för att överleva. Och förhoppningsvis hade alla redan gått hem från skolan när febern slog till så att hon slipper att träffa på någon som dött.

Det är en riktigt spännande bok. Jag skulle kalla den för dystopi. Och den får mig att börja tänka på vad jag själv hade gjort i samma situation. Även om Hedvig är en ganska vanlig 13-åring så verkar hon ha en talang för överlevnad. Jag undrar om jag själv hade kommit på allt hon gör?

Och hur överlever man när alla man har älskat och brytt sig om har försvunnit? Hur ska man orka fortsätta och kämpa när man vet att man kanske kommer vara ensam i resten av sitt liv. I kanske 70- 80 år framöver? Samtidigt som Hedvig såklart sörjer sin familj så kan hon inte låta bli att också vara ledsen för andra saker, som att hon antagligen aldrig någonsin få träffa någon och bli kär. Och kanske aldrig ens få kyssa någon. Och hur ska man orka gå vidare när det känns som om man svek de man älskade när man inte kunde hjälpa dem.

När jag läser ”En sekund i taget” kan jag inte heller låta bli att tänka på hur bräckligt vårt samhälle är. Hur vi tror att vi har makten över sjukdomar och över naturen. Men har vi verkligen det? Och vad skulle hända om det kom någon ny sjukdom som vi inte kan kontrollera?  Och det är väl antagligen därför som den här boken, och andra i samma genre, blir så skrämmande. För det skulle faktiskt kunna hända. Och hur länge hade man själv orkat kämpa om man var ensam kvar…….

Finns att låna här.

Döden tar semester

Som tips under vårt döden-tema så är en presentation av Döden på sin plats!

Döden har betjänt, en vit häst vid namn Binky och talar endast i versaler (stora bokstäver) – och dessutom är han oändligt torr; åtminstone i Terry Pratchetts fantasyuniversum Skivvärlden, där de flesta av hans humoristiska och tänkvärda äventyr utspelar sig. 

I boken Döden ligger lågt har Ödets makter med oro börjat notera att Döden fått allt mer personliga drag. Personlighet innebär instabilitet, något Ödets makter ogillar skarpt. Så Döden tvingas gå i pension och har plötsligt fått ett liv. Med andra ord får han ett liv först när han får reda på att han skall dö. ÄNTLIGEN HAR JAG TID! konstaterar han glatt. Det är förstås bäddat för lustiga ordvrängningar, men det finns en kärna av allvar. Trots allt är inte ett liv möjligt utan död och när alla människor som går bort börjar återvända till sina kroppar, eftersom Döden inte längre tar emot dem på andra sidan, börjar vi inse att evigt liv inte är alls så fantastiskt som man kunde hoppas. Dessutom börjar Skivvärlden översvämmas av all den livskraft som vanligen sipprar ut till dödsriket och saker får liv helt på egen hand. Resultatet är kaos och komik. 

Döden Ligger lågt är som vanligt när det handlar om Pratchett väldigt rolig och mycket skruvad, men som alla hans bättre böcker innehåller den en mängd mer filosofiska frågor, inte minst om tillvarons mer absurda sidor. 

Tema döden - bästa boken

Dags för ett nytt tema här på bloggen och den här gången är temat döden. Vi mjukstartar detta tunga med en riktig pärla till bok, tycker jag. Ett hus utan speglar heter den och är skriven av Martin Sandén.

I boken träffar vi Thomasine och hennes pappa, som bor tillfälligt hos en rik gammal släkting som ligger på dödsbädden. I det stora gamla huset har även Thomasines kusiner och deras föräldrar trängt ihop sej i hopp om att få del av det stora arvet när den gamla damen väl gått hädan.

Vi kastas rakt in i handlingen: Thomasine leker kurragömma med småkusinerna. Det gamla huset är det perfekta stället att gömma sej på, med alla rum, långa, vindlande korridorer och gömda vrår. Plötsligt ropar pappa att middagen är klar och alla rusar till köket. Efter en stund kommer Thomasine på att lilla Agnes, den yngsta kusinen, inte sitter vid bordet.

Thomasine får en kuslig känsla i kroppen, som hon inte kan sätta ord på. En känsla hon har haft ända sedan de kom till huset. Hon springer och letar efter Agnes, och hittar henne till slut. "Var har du varit?" frågar hon med andan i halsen. "Jag har bara lekt lite med den lilla flickan som bor här" kommer svaret.

Det här blir upptakten till en rad skumma händelser. Frågorna hopar sej. Varför finns det inga speglar i huset? Vem är den lilla flickan som visar sej för vissa utvalda? Och den där garderoben i det åttakantiga rummet, vad bär den på för gruvliga hemligheter?

Ja, ni hör ju! Spänning på hög nivå. Den här historien hade kunnat bli en riktig klyscha, med alla de gamla slitna skräckelementen uppradade efter varandra: gammalt knarrigt hus med dolda rum, skinntorr gammal dam som pratar i gåtor, speglar, barn som pratar med någon som ingen annan ser osv. Men det blir inte klyschigt alls.

För det som gör att den här boken sticker ut och klarar sej undan alla klyschfällor är att den beskriver personerna och relationerna mellan dem så bra. Det gör att vi som läsare förstår varför de är som de är, och varför de gör på ett visst sätt, även om de faktiskt beter sej rätt konstigt ibland.

Det här en bok som fick i alla fall mej att fundera på livet och döden, på varför vi människor formas till dem vi är, och på den avgrundsdjupa skräcken inför att förlora någon man älskar.

En av förra årets bästa böcker som berörde mej väldigt mycket. Kommer du också att gråta när du läser slutet? Det finns bara ett sätt att ta reda på det. Finns att låna här.