Kartor är oerhört intressanta i sin motsägelsefullhet. De är
skapade för att avbilda verkligheten, men är också ett uttryck för politik och
nationers anspråk på makt. Gamla kartor visar länder som inte längre finns och
gränser som flyttats i konflikter om etnicitet och resurser – samtidigt som jordens
landmassor, berg och hav kan tyckas fullständigt beständiga.
Tyskan Judith Schalansky har varit fascinerad av kartors
dubbelhet, alltsedan uppväxten i kalla krigets Östtykland där kartor blev det enda
tillgängliga sättet att ”resa” utanför landets gränser. I boken Atlas över avlägsna öar har Schalansky
samlat in fakta och absurda anekdoter om femtio öar i vår världs otillgängliga
utkanter. Här samsas obebodda, isbeklädda öar med exempelvis S:t Helena där
Napoleon 1821 drog sin sista suck. Boken blir också en presentation och underhållande
uppvisning över nationers fåfängliga strävan efter att placera sin flagga på de
mest obetydliga och avlägsna platser.
Själva boken är makalöst vacker och presentationen stilren –
varje ö har fått ett eget uppslag med en sida information och en helsida med författarens
egen avbildning av ön i skala 1:125 000.
Schalansky manar oss i sitt förord till att betrakta kartor
som poesi och skönlitteratur för dess potential att berätta en historia. Med Atlas över avlägsna öar har hon lyckats
med precis detta, i hennes sällskap blir kartläsningen en upplevelse jämförbar
med att läsa noveller eller ett seriealbum. Här berättar hon själv (tyvärr
något förkortat) för SVT:s fenomenala Kobra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar