Den statistiska sannolikheten för KÄRLEK vid första ögonkastet – Jennifer E. Smith

På 24 timmar kan mycket hända.

Speciellt för 17-åriga Hadley som är på väg till London för att vara brudtärna på sin pappas bröllop. Något som hon inte alls vill eftersom:

• Hon är fortfarande väldigt sårad/arg över att han lämnade hennes mamma (och henne) för två år sedan.
• Hon har aldrig träffat pappas nya, blivande fru. Och har ingen lust till det heller.
• Hon ska bara åka över helgen (New York – London) vilket blir en härlig jetlag...
• Hon är dittvingad av sin mamma, som hela tiden tjatar om att om hon inte åker kommer hon att ångra sig senare.
• Hon känner ingen förutom sin pappa på bröllopet och efterföljande fest.
• Hon avskyr trånga utrymmen och får lätt klaustrofobi. Att flyga är alltså inte hennes favoritsyssla.

Med andra ord så är denna resa inget som Hadley ser fram emot. Vilket resulterar i att hon skjuter upp avfärden till flygplatsen in i det längsta. Med resultat att hon missar flyget med fyra minuter.

Hon bokas om till nästa flyg som går tre timmar senare och blir tvungen att spendera tiden med att göra ingenting på flygplatsen.

Men slumpen, ödet, livet... Gör så att hon träffar på Oliver som ska med samma plan till London. Det visar sig också att de nästan har platserna bredvid varandra. Han hjälper henne igenom den långa flygresan genom att prata nonstop. När de landar i London känns det som om de känt varandra för alltid och att skiljas från varandra verkar som en omöjlighet. Men skiljs åt gör de i passkontrollen och de tappar bort varandra bland allt folk. Frågan är bara hur kan man hitta någon igen som man bara precis träffat och som man egentligen inte vet något om. Och kan man verkligen falla för någon som man bara har känt i några timmar?

En härlig kärlekshistoria om möjligheter, avslut och nystart. Man förstår Hadley och hennes kluvenhet inför sin pappas nya liv och om oviljan till förändring när man själv inte valt den. Och vem har inte önskat att drömkillen bara ska dyka upp och rädda en när livet i övrigt känns trist.

Utdrag från boken:

”Hans hand snuddar vid hennes och det känns som om hon får en elektrisk stöt genom kroppen. Till hennes förvåning drar han sig inte undan – i stället tar han hennes hand och drar henne försiktigt närmare sig.

Det känns nästan som om de är helt ensamma – ingen kapten, ingen besättning, inga rader med slumrande passagerare i hela planet – och Hadley drar ett djupt andetag och vänder upp ansiktet mot honom. Men så öppnas plötsligt dörren till en av toaletterna, ett alldeles för starkt ljussken kastat över dem och en liten pojke kommer ut, släpande på en lång remsa toalettpapper som fastnat under hans ena röda sko. Och ögonblicket är förbi.”

Boken finns att låna här hos oss :)