Dagens poesitips står vår praktikant Emma, på Hisingens bibliotek, för:
Tänk dig att en utomjording eller en tidsresenär skulle landa i en ödslig jordisk stad från 2000-talet. Hur skulle det låta när denne söker bland spår och lämningar för att försöka förklara meningen med den mänskliga aktivitet som utspelats här? Ja, kanske lite som i Sara Hallströms diktsamling Torg, korg, eko.
Titelns tre ord går att läsa som boken tre huvudteman – det offentliga, det privata, historiska avtryck. Dikterna är betraktelser av saker och ting som går att hitta på helt vanliga platser i en stad. Men den främmande rösten i Torg, korg, eko vrider och vänder noggrant på varje ting den utforskar. Och då kan de plötsligt få en annorlunda betydelse. Som tillexempel skulpturen på torget - det historiska avtrycket på den allmänna platsen:
Skulpturer som det inte ska gå att bryta av något från,
vässa något emot, inte gå att måla något på, pissa på,
fräta bort delar av. Som det inte går att bygga in
något i, välta, bära med sig, rulla undan, låna, dela
upp, spela på, ha sex med, under, i, genom eller mot.
Nej, historiska monument på allmänna platser är inte gjorda för att vem som helst i allmänhet ska kunna sätta sina avtryck på dem, noterar rösten. Men den berättar även för mig om andra vägar:
Gå gatan ner till delen där det snart rivs
och där dammet tjocknar över fönstren
Det går att sticka handen i det och skriva
Grå hand, glas, ju tjockare damm, ju
tjockare text, ju fläckigare röst, smulad i zoner
och trådar Var en karta
över i natten i någon stad Var en fråga
om det som saknas kan försvinna en gång till
Om platser bevaras när de inte är
Nedtecknade men tecknade i
Torg, korg, eko är ingen lättsmält diktsamling. Varje kompakt formulerad rad sväller av mångtydlighet, och lämnar mig som läsare med många intressanta frågor om varför staden egentligen ser ut som den gör.
Nu på lördag den 29/10 har du även chansen att vara med i workshopen UngPoesi med Sara Hallström på Lagerhuset vid Järntorget!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar