Jag återkommer idag till idrott, uppväxt, identitet och England som teman när jag tipsar om filmen ”Billy Elliot” från 2000. En film jag sett minst 10 gånger och kommer att se flera gånger till!
Billy växer upp i en gruvstad i norra England under Margaret Thatchers hårda nedskärningspolitik på 80-talet. Hans far och bror jobbar båda i gruvan men är för tillfället i strejk och hemförhållandena är knappa. Trots detta sparar Billys pappa varje vecka pengar till sonens boxningslektioner – en sport Billy är fullständigt värdelös i. Efter boxningslektionerna är det alltid i samma lokal en balettklass som dansar och, utan att Billy vet hur, så blir han plötsligt en del av denna klass – och att dansa, det är Billy född till.
Filmen skildrar på ett fantastiskt sätt hur en starkt maskulint färgad kultur tvingas att möta sina fördomar om manligt och kvinnligt. Samtidigt som den visar hur en arbetarklassfamilj hanterar mötet med ”finkulturen” mitt under en brinnande politisk maktkamp. I filmen möter vi också vänskap, den första trevande kärleken och uppror mot en oförstående föräldrageneration som skildras med stor värme och humor.
Jag måste också nämna det grymma soundtracket till filmen som rör sig mellan 70- och 80-talens brittiska glamrock- och punkartister som T.Rex, The Jam och mina absoluta favoriter The Clash.
Något att se en regnig sommardag minsann!
/Johanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar