Den andre Will Grayson

Skriven av John Green & David Levithan.

”Vad händer när två 16-åriga killar med exakt samma namn råkar mötas en kall natt i ett totalt osannolikt hörn av Chicago?”

”Två av USA:s stora ungdomsboksförfattare alternerar kapitlen i denna roliga, råa och sorgliga berättelse.”

Meningarna ovan finns med i baksidestexten på boken ”Den andre Will Grayson” och de gjorde mig nyfiken på boken. Att den även är skriven av David Levithan som också har skrivit böckerna ”Dash och Lilys utmaningsbok”, ”Naomi och Elys kyssförbudslista” (två böcker som jag gillade skarpt) gjorde inte det hela sämre.

Mina förväntningar var ganska höga men infriades tyvärr inte helt. Om ni har läst de andra böckerna så vet ni att kapitlen alternerar mellan huvudkaraktärerna. Så även i denna bok. Ena kapitlet handlar om Will Grayson och det andra kapitlet handlar om Will Grayson. Och så vidare... förvirrande, ja lite. Men efter ett bra tag kan man faktiskt hålla isär de olika karaktärerna. Boken vinner i längden.

Will och Will är alltså två killar som båda är 16 år och går på high school, en sysselsättning som ingen av dem är speciellt förtjust i men något som mer måste genomlevas. Will Grayson (Will 1 kallad hädanefter) bor i Chicago och har två motton som han försöker leva efter: Säg ingenting och gör ingenting. På så vis kommer ingen att störa sig på dig eller lägga märke till dig. Detta är dock svårt att genomföra när man har Tiny Cooper som bäste (och ende) vän. Tiny är allt annat än tyst och försynt. Han är stor både till omfång och tar mycket utrymme. Lägg där till att han är skolans gayigaste gay och dessutom håller på att sätta upp en musikal om sitt liv.

Will Grayson (Will 2) är också 16 år och bor några timmar från Chicago. Han är deprimerad och ogillar livet i stort. Den enda stunden på dagen som är värd något är när han chattar med sin nyfunna kärlek Isaac. Lägg därtill att han inte har ”kommit ut” som homosexuell än...

När dessa båda Willar möts en kall kväll utanför en porrbutik i Chicago blir allt upp och ned. Will 1 befinner sig där för att han inte kom in på en konsert med sitt falsklegg och Will 2 är där för att möta sin Isaac. Tiny finns också med på ett stort hörn och förvecklingar sker. Och det är nu boken börjar bli bra och storyn går framåt.

Som det står på baksidan av boken så är den både rolig, sorglig och rå i sitt berättande. Den handlar om vänskap, känslor och att hitta sin plats i denna många gånger knasiga värld. Och framförallt handlar den om värme och medmänsklighet, om att ställa upp för någon när han/hon behöver det som mest.

Så trots den något röriga inledningen av boken tycker jag den helt klart är läsvärd. En fin historia om kärlek helt enkelt.

Shoo Mannen

Idag tänkte jag tipsa om en bok som jag inte läst ännu, men som jag förutsätter är bra. Det är Douglas Foleys senaste bok: Shoo Mannen.

Ni har säkert läst Shoo Bre och Shoo Len, annars är det dags att göra det. Inte för att ni måste det för att hänga med i Shoo Mannen  (böckerna är fristående från varandra, men med liknande teman) utan för att dom är bra änna.

Det jag förväntar mig av Shoo Mannen är en ganska mörk berättelse fylld med spänning, kärlek och komplicerad vänskap. Och jag är säker på att Foley kommer att leverera även denna gång.

Från bokens baksida:
"Djano är 18 år och går på restauranglinjen i Stockholm. Hans mål är att en dag öppna eget. Men det kostar.
Vännen sedan barndomen, Rafa, vill också starta eget och är otålig. Han har stora ambitioner trots att han har hoppat av gymnasiet och driver omkring. En dag säger han till vännerna att det enda sättet att skaffa pengar fort är att råna McDonald’s. Efter mycket tvekan ställer Djano upp. De är ju ändå bästa vänner.
Men när Djano förälskar sig i Nadia som spelar fiol som en gudinna och gör Djano lycklig som ingen tidigare gjort, förändras villkoren. "
　
I början av året kom ju även filmatiseringen av Shoo Bre. Personligen blev jag inte direkt jätteimponerad, boken är mycket bättre. Men filmen går ju att låna gratis från biblioteket så det kostar dig inget att kolla…

Presentationskväll på Hisingens bibliotek!

Ikväll är det dags för dig (mellan 13-18 år) att komma till Unga vuxna rummet på Hisingens bibliotek. Medan du sitter och tar det lugnt i våra soffor så presenterar vi nya böcker, TV-spel och annat som kommit in till biblioteket. Du har också chans att låna dem först av alla! Vi drar igång kl 18 och du får gärna stanna till kl 20 (även om inte presentationen håller på så länge).

VÄLKOMNA! :)

Obehagliga rasister

Om jag inte var sådär överförtjust i Christina Wahldéns bok Ingen du känner gillar jag hennes Om ni bara visste (låna här) desto mer. Det är en lättläst historia som jag tycker är väldigt obehaglig. Den handlar om en ung somalisk kvinna som man aldrig får reda på namnet på. Hon har inte varit i Sverige så länge och längtar tillbaka till Somalia och sina släktingar där även om det inte går att resa dit då det råder ett krigstillstånd där och många hon känner blivit dödade. Hennes son Ali går i förskola och på vägen dit får de går förbi en högstadieskola. Där går det två killar som heter Kevin och Conny som ofta väntar på henne och ropar rasistiska saker och är allmänt hotfulla. Hon vet inte hur hon ska göra för hon måste gå förbi där för att komma till förskolan men hon känner sig samtidigt rädd för de båda hotfulla killarna. Och en dag går killarna alldeles för långt…

Det här är en historia som är baserad på en sann berättelse och det som det berättas om i boken har alltså hänt på riktigt vilket gör att man verkligen blir förbannad när man läser att sådana här saker ska få förekomma. Lättläst och bra är det i vilket fall.

Spelet som botade min WoW-abstinens

Det kom ut i våras och har varit i min PS3:a många timmar sedan dess. Nu är det hög tid att rekommendera spelet för er som missat det; Kingdoms of Amalur: The Reckoning!

Reckoning har hämtat mycket från World of Warcraft designmässigt. Både i high fantasy-utformningen av utrustning och menyer såväl som de gula utropstecknen över NPC:er (Non-Player Character), men spelet är också mycket snyggare. Exempelvis är alla områden i spelet unika trots att världen är riktigt, riktigt stor. Dessutom pratar alla hundratals questgivare och voice-actingen är oftast skitbra!

Världen är i jämförelse med exempelvis Skyrim (som jag också älskar) extremt high fantasy och lägger mycket mer tonvikt på att vara visuellt häftig än på realism. Samtidigt är både berättelsen och spelvärlden mycket utvecklad och originell, mycket tack vare att den amerikanske fantasyförfattaren R.A.Salvatore har skapat ramberättelsen.

Ett område som Reckoning utmärker sig särskilt på, i jämförelse med andra RolePlayingGames är det välgjorda stridssystemet. Striderna brukar vara det minst genomarbetade i fantasyspel men i Reckoning flyter de extremt bra. Dessutom är vapenarsenalen fantasifullt utformad och visuellt cool när man hackar sig igenom horderna av monster.

Med tanke på att det nu var ett tag sedan spelet kom ut så är det tydligt att det verkligen håller i längden. För dig som tycker om att uppleva häftiga strider och en engagerande och mäktig main-plot så rekommenderar jag Kingdoms of Amalur: The Reckoning starkt! Och till skillnad från World of Warcraft så går det att pausa...