WTC

Förra veckan tipsade jag om en dokumentär om Leila Khaled, idag tänkte jag tipsa om en skönlitterär bok som beskriver hur 3 vanliga amerikanska ungdomar blir påverkade av bland annat flygkapningar.
David Levithans En bit av mig fattas utspelar sig i New York under attackerna på World Trade Center den elfte september 2001 och veckorna efter.

Men det handlar inte om så mycket om just vad som hände, om flygkapningarna, politik och krig.

Utan det handlar om hur det påverkade de tre ungdomar (peter, claire och jasper) som boken handlar om. Ingen av dom blev direkt drabbade i den meningen att någon som stod dem nära dog. Men de blir alla påverkade på olika sätt. Resterna av World Trade Center ligger som en ram runt hela berättelsen.

Det är intressant att läsa om hur en tragisk och hemsk händelse påverkar personer i deras vardagsliv. Peter och Jasper som träffats på en fest helgen innan ställer in sin date, Claire och hennes familj kan inte bo hemma för att det ligger nära ground zero och områdena nära är avspärrade, hur peter inte kan lyssna på musik för då skulle låtarna för alltid bli sammankopplade med elfte september (undrar hur många låtar och skivor som har förstörts samtidigt som förhållanden tagit slut..?). Men också hur förhållandet mellan alla New York borna temporärt förändras, hur alla verkar se på varandra på ett annat sätt. Hur man på något vis tar kollektivt ansvar för sorgen och hjälper varandra med stort som smått.

En känsla som jag tycker finns genom hela boken är det som Jasper frågar sig själv: Vad är det meningen att jag skall göra nu?

Annat som skall nämnas är kanske att berättarrösten skiftar mellan de tre personerna och man får följa deras tankar, och det är extra roligt när de träffar varandra. Att få höra en händelse berättas av båda parterna, tex peter och jaspers date och hur de uppfattar (och missuppfattar) varandra är riktigt kul.

Och eftersom jag har märkt att väldig många är helt kära i New York och hypar staden så fort de kan så kan det ju vara värt att berätta David Levithan bor i New York och gjorde det när tornen kollapsade. Är du en sån typ så lär du ju gilla alla beskrivningar av staden. Själv har jag aldrig förstått grejen med New York eller USA alls. Varför åka dit på semster när man kan åka till balkan liksom? Men smaken är som baken.

Iaf, en bra bok både innehållsmässigt och språkmässigt. Läs då!

När man skjuter skolkamrater...

Idag till min kanske favoritavart av terrorister, för att det är så fruktansvärt obehagligt, svårt och jobbigt att ens försöka förstå sig på. Ungdomar som begår skolmassaker. Två böcker, en bra och en dålig:

Den sista väktaren av Robert harnum finns på din ungdomsavdelning. Den handlar om Philip, som är en av dem som alla andra på skolan vill vara; smart, snygg och dejtar såklart skolans snyggaste tjej.

Fast, en dag blir någonting bara galet. Philip och en kompis plockar med sig vapen från Philips morbror, de har såklart inte tänkt göra någonting med dem utan tog dem mest bara ”som en kul grej” – men en dag står Philip plötsligt med det automatiska geväret i skolans korridor och mejar ner alla som kommer i maskingevärets väg. Och sedan: arrest, psykiatrisk utredning, rättegång, fängelse. Och under hela tiden säger Philip knappt någonting.

Det tråkiga är att han verkar knappt heller tänka någonting. Boken tuggar på, och vi som läsare får bara ingenting ut kring vad Philip tänker eller känner – han är helt blank, ingen ånger, ingen galenskap, ingen glädje; no nothing. Det kan i och för sig tyda på att något är riktigt riktigt fel, men om det är så så får vi som sagt aldrig veta det. Tänk att lyckas göra en bok om en massmördare tråkig och lam. Robert Harnum lyckas.

Så, skippa ovanstående bok och läs istället Lionel Shrivers Vi måste prata om Kevin. Samma tema, i en bok från vuxenavdelningen, fast vi här får följa Kevin genom hans mammas ögon medan han växer upp. Hon säger att hon känner direkt när Kevin är bebis att något är fel. Hon vet inte vad, men hon tycker att det här lilla, lilla barnet verkar… elakt.

Och det blir inte bättre under hans uppväxt; Kevins mamma anar alltmer oråd, hon börjar må dåligt och tror att någonting hemskt kommer att inträffa, men vet inte hur eller med vem hon ska dela med sig av sin oro. Och en dag, när Kevin är 16 år, skjuter han ihjäl sju av sina skolkamrater och två lärare. De flesta har han stängt in i skolans gympasal och står uppe på en läktare och skjuter ner med armborst, medan de springer runt i salen i panik medan de förgäves försöker ta sig ut.

Vad hände med Kevin? Hur kunde det bli så? Vi får inte höra så mycket från Kevin själv, men väldigt mycket tankar från hans mamma. Det här är ingen lätt bok. Den är tvärtom tjock, tung och svår. Och riktigt obehaglig att läsa. Så att jag inte kunde sluta tänka på den på flera dagar efteråt och i princip hade ont i magen när jag gjorde det. Men den är samtidigt en bok som inte går att slita sig från och som man bara fortsätter och fortsätter att läsa, med växande äckelfascination. Våga orka ta dig an den här boken!

För dig som inte tycker att det räcker: Se även Bowling for Columbine, en dokumentärfilm av Michael Moore som kom ut 2003 och som handlar om skolmassakrar i USA. Finns även den att låna på bibblan.

Nu är det väl revolution på gång?

Det finns en bok om proggiga barnböcker (där en del ungdomsböcker finns med) och nu tänkte jag tipsa om en finfin bok som skulle ha passat i den. Det handlar om Harry Kullmans De rödas uppror. Boken ingår i en serie böcker och utspelas under 1930-talet, en tid full av politiska motsättningar och arbetslöshet. 
Huvudpersoner är den fattige killen Fritte och hans två kompisar Knutte och Sumpan.  Deras kompis Palle får med dem att dela ut kommunistiska flygblad på Östermalm. De åker på stryk av fascister och blir jagade av polisen men vägrar ge upp. De sätter upp affischer, läser politiska böcker och planerar sitt alldeles egna uppror mot rikemansskolan Östra real. Nu är det väl revolution på gång!

Det här är spännande skildring av hur aktivister hade det förr tiden, under kristidens 30-tal. Om förföljelse, slagsmål och hetsiga diskussioner. Det är också en bok som tydligt tar ställning för huvudpersonerna även om engagemanget problematiseras mot slutet. Det gillar jag och är något jag saknar i dagens ungdomsböcker. Jag skulle dock ha velat ha in en dos självkritik vad gäller kommunistpartiet och Sovjetunionen men, men... man kan väl inte få allt. Läs nu De rödas uppror istället för att lyssna på mitt gnäll.

terrorism på film x 3

The Baader Meinhof Complex
(2008, 2 tim 30 min, regi: Uli Edel)

Sann historia om den tyska terroristgruppen "Röda Armé-Fraktionen" (RAF) som genomförde bombningar, rån, kidnappningar och mord under 1960- och 70-talet i Västtyskland.

Ledarna i gruppen: vänsteraktivisterna Andreas Baader och Gudrun Ensslin, samt journalisten Ulrike Meinhof känd för att vara radikal, frispråkig och en engagerad samhällskritiker. Bekämpar ett krig mot vad de ser som fascismens nya ansikte: amerikanska imperialismen som stöds av det tyska etablissemanget. Deras mål var att få till stånd ett mer humant samhälle, men genom sina handlingar spred de inte bara skräck och terror utan de förlorade också sin egen humanitet. Allt medan den västtyska polisen med spaningsledaren Horst Herold, är dem på spåren.

Filmen är baserad på boken med samma namn skriven av Stefan Aust.


München
(2005, 2 tim 40 min, regi: Steven Spielberg)

Oscarnominerad film baserad på boken: "Vengeance; The True Story of an Israeli Counter-Terrorist Team" av George Jonas.

Under de Olympiska spelen i München 1972 togs elva israeliska idrottsmän som gisslan och mördades av en palestinsk terroristgrupp kallad Svarta September. Den israeliska regeringen sätter samman en grupp Mossadagenter för att slå tillbaka och leta upp de ansvariga.



Remember me
(2010, 1 tim 53 min, regi: Allen Coulter)

En kanske lite annorlunda film på detta terrorist/aktivisttema. Ett romantiskt drama med skådespelare som Robert Pattinson, Pierce Brosnan, Lena Olin m.fl. En fin historia som inte skulle vara märkvärdig om den inte utspelade sig under sommaren 2001 i New York City. Det blir inte alltid som man tänkt sig och filmen får ett abrupt slut den 11 september 2001...

En film som berättar de oskyldigas historia. Den vanliga människans sida av en fruktanskvärd händelse.



Naturligtvis kan du låna dessa filmer på biblioteket, klicka på titlarna så kommer du dirket till gotlib (katalogen). Trevlig helg!

Terrorist eller frihetskämpe?

1969 är Leila Khaled (då enbart 24 år gammal) den första kvinnan någonsin som kapar ett flygplan. Under namnet The Che Guevara Commando Unit kapar hon, för PFLPS:s (Folkfronten för Palestinas Befrielse) räkning, ett flygplan som flyger från Rom till Tel Aviv. Hon blev ett ungt ansikte utåt för kampen för ett fritt Palestina och förde ut frågan till människor världen över, människor som tidigare inte hört talas om Palestina. Många blev väldigt inspirerade av Leila (kanske lite extra för att hon var så ung och som sagt den först kvinnan som kapade flygplan) och för många har Leila varit, och är fortfarande, en hjälte.

I dokumentärfilmen Leila Khaled - flygkaparen åker Svensk-palestinska Lina till Jordanien för att ta reda på vem Leila Khaled är idag och vad tycker Leila nu när hon är runt 60 år. Har hon ändrat åsikter om kampen?

Med finns även berättelser från de som var med om kapningen fast på andra sidan: de passagerare och personalen på flygplanen. Vad har de att säga och hur har det påverkats av kapningen?

En bra dokumentär som tar upp många intressanta frågor, bland annat vem som räknas som en terrorist och vem ses som en frihetskämpe?
Och kan man rättfärdiga användandet av våld för att nå politiska mål?

Vad tycker du?