I sin dagbok skriver hon om sin stora obesvarade kärlek till den bohemiske A, som är något år äldre och jobbar extra på Blomsterlandet. Om Fredrik, den nye svenskläraren, som är hur schysst som helst, mer som en kompis, faktiskt, och som bjuder hem Linnéa och hennes kompisar när hans tjej är bortrest (ja, han har vissa problem med gränssättning.) Om den rätt komplicerade relationen till bästisen Janine, som har ett struligt förhållande med sin kille och mer och mer har börjat dra sej undan från Linnéa.
Dagboksanteckningarna blandas med serier som Linnéa gjort, mejlkorrespondens och uppsatser hon skrivit.
När jag läste boken var det som om någon rotat fram mina egna dagböcker från gymnasietiden. Kände så himla väl igen mej i nödvändigheten i att dissekera en händelse in i minsta detalj. Att vara medveten om vartenda steg som föremålet för ens kärlek hade tagit i skolan under dagen. Behovet av att tolka varenda rörelse och blick. Att vara benhårt lojal mot sina vänner, även när de betedde sej knäppt eller rentav var taskiga. Att tycka att allt (eller i alla fall mycket) är pinsamt och att känna sej helt störd och sjuk i huvet, som om ingen annan i hela världen nånsin kommer att förstå en.Jag blir väldigt impad av David Wiberg, som skrivit boken, för att han lyckas göra Linnéa så levande, både i hur hon tänker och hur hon uttrycker sej. Boken bygger på två teaterföreställningar om Linnéa, där David själv spelar Linnéa.
En bok om att känna sej vilsen och missförstådd, om att vara pirrigt (och jobbigt) kär, om knepiga relationer till både vuxna och kompisar, om den frustrerande känslan av att befinna sej mittemellan barn och vuxen, och inte riktigt ha tillgång till någon av världarna.
Komsi, komsi till bibblan och låna (eller reservera här!)
