Vendela, som
boken Månfågel av Ingelin Angerborn handlar om, är en vanlig tjej. Hon saknar sin kompis Minna, som
flyttat till England, och drömmer om den snygga musikerkillen Gabriel. Hon
känner sig ensam och skriver ett brev som hon lägger under en sten nere vid ån.
Vendela tänker inte mer på det tills hon en dag får ett mystiskt brev i
brevlådan. Det är skrivet med en konstig skrivstil, har ett väldigt gammalt
frimärke och har ett gammalt språk som ingen skulle använda idag. Det är
underskrivet med Wilhelm Silveus men Vendela tror att det hela är ett skämt av
hennes konstiga granne Cornelia. Trots allt skriver hon ett nytt brev och
lägger under stenen nere vid ån. Och hon får svar igen – hon kikar ut i
trappuppgången för att se vem som lämnat brevet men det är ingen där. Det hela
är väldigt konstigt tycker Vendela. Och varför följer en koltrast efter henne
och sjunger sin sorgliga sång? Vad är det som pågår?
Det här är
en vacker och lite tragisk historia med övernaturliga inslag och jag tyckte
mycket om den. Man blir verkligen nyfiken på de där breven och vem det är som
egentligen skrivit dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar