Skinkägg i gelé, någon?

På braiga förlaget Galago har nu succébloggen Den bruna maten kommit ut i bokform. Den bruna maten-bloggen startades när några vänner hittade en låda receptkort från 70-talet på loppis. De bestämde sej för att laga sej igenom receptkorten och dokumentera sina smakupplevelser i bloggform. De kallar sej familjen Bruun och benämner sej själva matarkeologer.

I förordet till boken Den bruna maten - sanningen om 70-talets kokkonst presenteras 70-talet som "årtiondet som gud och kryddorna glömde" och det säger väl allt om vilken utgångspunkten är. Det är mycket aladåber, gelatin och inälvsmat, ja, sånt som vi i Sverige idag kanske inte förknippar med höjden av gott.

Bloggen fick snabbt många läsare som gärna ville följa familjen Bruuns kulinariska resa och nu har alltså bloggen kommit ut i bokform, med de bästa/värsta recepten samlade. Inte helt förvånande får de flesta rätterna underkänt.

Boken följer den numera välbekanta infotainment-mallen där humor blandas med fakta, gärna på ett estetiskt stilmedvetet och lätt ironiskt sätt. Ett lyckat komplement till recepten är intervjun med Kristina Valentin, som jobbade som matredaktör på tidningen Allt om Mat på 70-talet, och därmed var med och satte tonen för dåtidens mat. Vad tänker hon när hon läser igenom recepten i dag och, framför allt, hur tänkte hon då?

Roligt är också att läsa insändarna till frågespalterna från tiden, där förvirrade läsare vill reda ut begreppen: "Hur var det nu igen? Chokladchips och potatischips, är det samma sak?"

Bananer i skinkrock, Lutfisksufflé och Gurka på överraskningsvis är bara några av alla godbitar som presenteras i boken. Blir du nyfiken, ja, kanske till och med hungrig? Vilken tur då att boken finns att låna här.

Mera Zlatan. Typ.

Som Zlatan fast bättre (skriven av pseudonymet Niclas Christoffer) handlar om 15 åriga Simon och hans familj.  Hans farsa och lillebror Pontus.
Simons morsa har dött några år tidigare och nu skall familjen flytta till Malmö. För att få en nystart, som hans pappa säger.
Men det hela hänger på att Simon kommer in på det fotbollsgymnasium som han sökt till. Simons dröm är nämligen, precis som hans pappas var i hans ålder, att bli fotobollsproffs. Att bli som Zlatan. Fast bättre.

Simon kommer in på skolan, de flyttar och han får lämna flickvännen Sara och kompisarna. Visst saknar han Sara, men han anpassar sig bra. Får direkt en ny kompis, Peter, och fotbollen går bra. Men nya tränaren anmärker på att Simon kanske väger lite för mycket för att orka presentera så bra som han skulle kunna. Kanske han skulle han behöva gå ner lite i vikt.

Och med den kommentaren från tränaren, börjar en spiral av destruktivt beteende för Simon. Med en flytt, en död mor och massa obearbetade känslor i bagaget börjar Simon, sakta men säkert att svälta sig själv. Och han utvecklar strategier för att kunna ljuga för och dölja för familj och vänner.

Det här är en riktigt bra bok om ett viktigt ämne (ätstörningar) som man sällan hör om när det gäller killar. Jag gillade allt med boken. Språket, att hela handlingen känns väldigt trovärdig. Och att det inte bara är ätstörningar som tas upp i boken, utan andra ämnen (vill inte spoila för mycket av handlingen) tas upp på ett riktigt bra sätt. 

Att stå på egna ben.

Vet du hur man lagar en punktering? Hur man rensar en fisk eller ett avlopp? Tvätta fönster?
Inte?
Då är boken Hushållspraktika (av Hans Reuterskiöld) något för dig!

I sju kapitel får du reda på det mesta du behöver för att klara dig själv. Kapitel om kök och mat, tvätt och klädvård, städning, underhåll av lägenhet, elektronik, ta hand om cykel och bil, din hushållsekonomi samt din hälsa.
Författaren tipsar om saker som han lärt sig genom åren, saker man behöver kunna om man skall klara sig själv när man flyttar hemifrån. Men kunskapen är även bra för den som vill hjälpa till hemma, eller den som inte vill vara beroende av någon annan när det är dags att laga kläder eller putsa skor.

Och för den som inte tycker det är kul att göra hushållssysslor är boken ändå ett bra tips, för tid kan alltid sparas om man vet hur man gör saker på ett effektivt sätt. Bättre att lägga tio minuter och läsa på om hur man tapetserar på ett bra sätt än att misslyckas och behöva plocka ner allt och göra om det hela.
Mycket foton och illustrationer tillsammans med lättförståeliga texter gör boken till en riktigt bra resurs.

Annars kan du alltid strunta i det hela och hoppas att någon annan gör allt åt dig. Kanske får vi då se dig i någon framtida säsong av Ung och Bortskämd.

!!! Som bonus får ni ett krukväxt tips av mig: Ampellilja. En växt som verkar kunna överleva hur mycket misskötsel som helst. Den blir lite brun eller så blir den gröna färgen lite blek, men bara man vattnar den lite så kommer den tillbaka. !!!

Japaner, japaner, japaner

Tre nya böcker inne på Hisingens Unga vuxna-avdelning, för dig som inte kan få nog av allt som har med Japan att göra! 

Patrik W. Galbraiths The Otaku Encyclopedia – An Insider’s Guide to the Subculture of Cool Japan är ett lexikon som förklarar alla märkliga ord och begrepp inom områden för manga och anime, spel, cosplay, popkultur och allt, allt allt men kan behöva veta om man ska till Japan och vill komma dit med nödvändiga förkunskaper inom de här områdena – eller om man helt enkelt vill sitta hemma och förkovra sig för att sen kunna slänga ut häftiga ord som ingen annan förstår. Om du vill åka till Japan och hänga med några sjyssta otakus, föreviga era stunder med en cheki, se först till att vägen är fri från kaiju och chikan! Och ja, du måste låna boken för att få veta vad det betyder…

 

Är inte ”klassiska” Japan-teman som manga och tv-spel din grej? Kanske graffiti är. I RackGaki – Japanese Graffiti (av Roy Sanada) får du lära dig mer om graffitin i Japan. Det är mest fokus på snygga bilder (såklart) men även ett par kortare intervjuer med artisterna Zen One, Very och Suiko finns med. Boken inkluderar även en DVD med ytterligare material! Grymt snygga pärmar av tjock papp och en härlig framsidebild gjord av Esow lockar till läsning.

Sist – och minst i formatet, men verkligen inte sämre till innehåll! – är Face Food – The Visual Creativity of Japanese Bento Boxes (av Christopher D. Salyers). Boken handlar om, ja, precis det titeln skvallrar om: japanska så kallade bento-boxar, lunchlådor, som man har bestämt sig för kan innehålla allt annat än vanlig tråkig grå- och brunfärgad lunch. Här har vi luncher i alla möjliga (och antagligen kemiskt framställda) färger, i alla former – som djur, ansikten, figurer från olika sagor – och såklart mangafigurer. Helt galen. Helt underbar och inspirerande. Hur kommer min lunchlåda att se ut när jag läst klart den här…?