Enders spel är en sci-fi-roman ifrån 1980-talet där huvudkaraktären Ender lever i en tid då Jorden – eller snarare människorna – legat i kring med utomjordingar ifrån en annan galax i över 80 år. För att försöka vinna detta kring sker en genetisk manipulation; de styrande på Jorden försöker avla fram barn som förhoppningsvis ska vara mänsklighetens räddare. Och genom tester visar sig Ender vara det Stora Hoppet, han är kanske mänsklighetens sista chans. Därför tas han vid ung ålder ifrån sina föräldrar och drillas hårt i en militärskola för lovande barnsoldater; en värld där ingenting spelar någon roll förutom att vinna det kommande stora sista slaget.
Boken är som nämnt skriven på 1980-talet, men har nu kommit ut i nyutgåva därför att den även kommer som biofilm i höst. Jag tycker boken känns ovanligt ”ny” för att vara ”gammal” science fiction; den har inga löjliga eller omöjliga (?) framtidsvisioner utan känns väldigt verklig. En rolig detalj är att de ”plattor” som beskrivs i boken att alla använder för att arbeta med, skriva foruminlägg på något som liknar Internet, eller spela spel på, är oerhört lika det som är dagens surfplattor!
Den femte vågen är å andra sidan en rykande färsk dystopi; den startar dagen då De andra anländer, och först tror alla människor att det är något som liknar ”de vänliga marsianer” som vi alla sett på film och TV som dyker upp; för att lära människor nya sätt, kanske rent av för att rädda mänskligheten. Det visar sig vara fel. De har kommit för att utrota oss.
”Efter första vågen finns bara mörker. Andra vågen överlever bara de som har tur. Tredje vågen överlever bara de som har otur. Och när fjärde vågen har passerat finns bara en regel: lita inte på någon.” Den här boken har många snabba och otippade vändningar, man blir överraskad gång på gång och det går inte att räkna ut hur den ska sluta. Det är härligt!
Gemensamt för båda böckerna, som var bland de saker jag tyckte bäst om med dem, är att de båda har originella syner på vad som är ”utomjordingar”/De andra. Inga fåniga gröna marsmänniskor som nästan ser ut som människor och inga slemmiga jätteinsekter. Istället är det nydanande och intressanta exempel på De andras fysik/utseende och deras psyke och intelligens. Tumme upp för dessa böcker!
