Vi upptäckte att vi allesammans var mer eller mindre begeistrade över denna bok, och det var få ”fel” eller saker att tycka illa om, trots att vi grävde. Det blev mest att vi i kör suckade förnöjt över det snabba språket och rappa, smarta replikerna, och Jägerfelds mänskliga och realistiska karaktärsskildringar. Och vi var tacksamma över hur huvudpersonen Joanna trots att hon har ADHD och är kär i en tjej, är fattig och har det jobbigt hemma, blir boken inte om ”den lesbiska tjejer som heter Joanna” eller ”om ADHD med Joanna” eller liknande – utan det handlar om Joanna som person, i första hand, och de andra sakerna är sekundära eller saker som tillhör hennes situation, men som inte definierar henne som person.
Vår unga vuxna-bokcirkel riktar sig till ca 18-30-årsåldern, och de som var med vid detta tillfället var ungefär 25-30 år. Så vi passade på att ställa frågan hur det kändes att läsa en ungdomsbok? Och vad de ansåg att en ”ungdomsbok” egentligen är.
Svaret blev att våra deltagare såg en ungdomsbok som en bok som är ”lättillgänglig och lättläst”, i jämförelse med skönlitteratur för vuxna-vuxna. Men att denna boken, och vissa andra ungdomsböcker/cross over-litteratur, fungerat som ögonöppnare till ungdomslitteratur, och kan ha kvalitéer som vuxenböcker ofta saknar; att det är en bok du kan läsa i 16-17-årsåldern och kanske inte förstå alla referenser i, men kunna tycka boken är bra ändå. Och när du sedan plockar upp den 10 eller 15 år senare förstår du kanske vissa nya saker, och boken växer och visar nya dimensioner.
Vi fick även höra att en av deltagarna i cirkeln skickat vidare lästa ungdomsböcker från Värsta boken-utdelningen till vuxna på sin arbetsplats, och det måste ju ses som ett väldigt bra betyg både för ungdomsböcker i stort och för Värsta boken-utbudet!
Är du intresserad av att vara med i bokcirkeln? Nästa träff blir onsdag 8 oktober, på Lundby bibliotek, läs mer här och anmäl dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar