söndag 30 mars 2014

En dag man sällan glömmer

"Två människor. Tjugo år. En dag."

I David Nicholls roman En dag lär vi känna Emma och Dexter, unga och törstiga på livet efter avklarade studier. Den 15 juli 1988 är deras sista dag på universitetet och då möts de för första gången. De tillbringar natten tillsammans, men morgonen efter skiljs de åt som vänner. Boken följer deras liv och vänskap i tjugo år. 

Varje år den 15:e juli kastas vi alltså in i Emma och Dexters liv. Ständig högsommar blandas med deras stormiga förhållanden, slitsamma jobb och ovisshet om vad som komma skall. Man reser från åttiotalets axelvaddar till nutidens mobiltelefoner. Tidens anda skildras lika skickligt som livets ständiga bergochdalbana. Deras utstakade bana efter universitetet visar sig vara hur krokig som helst. Emma och Dexter blir vuxna, de hittar sig själva. Det är häftigt att som läsare får vara med på den resan.   

Det långa tidsspannet gör handlingen både spännande och fyllig, utan att bli överdriven eller orealistiskt. Ekorrhjulsvardag blandas med nattsvart tragik och rosenröd lycka. Ibland är allt en promenad i parken, ibland inte. Boken är rolig utan att tappa sitt djup. Lättsam men allvarlig. Övergripande men ändå detaljrik. Rapp dialog, spänning, kärlek, humor och en stor dos verklighet. Berättad på ett sätt som man inte glömmer i första taget. 

Clara, Ung Helg

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar