För några veckor sedan tipsade Christian om att Göteborgs Folkbibliotek köpt in det nysläppta Blizzard-spelet Diablo III. Jag var tvungen att låna spelet direkt. Här får ni min recension:
Den som har spelat de föregående delarna i Diabloserien kommer
att känna igen sig. Upplägget är i stort sett detsamma, både på gott och ont,
men att behålla ett vinnande koncept är också ett av Blizzards signum.
Handlingen tar vid 20 år efter att hjälten i Diablo II besegrat
mörkrets tre härskare, Mephisto, Diablo och Baal. I katedralen i Tristram, där
det första spelet utspelade sig har helvetets krafter än en gång tagit sig in
till människornas värld. Det är åter dags att välja vilken sorts hjälte som skall
slå/skjuta/besvärja sig fram genom horder av obehagliga monster.
Grafiskt har förstås enormt mycket hänt sedan 2001 när det
senaste släppet i serien gjordes. Grafiken och spelvärldens utseende har
förbättrats enormt (mycket av det visuella känns igen från World of Warcraft)
och spelkaraktärens utveckling har blivit betydligt mer avancerad och
intressant än hos föregångarna. Samtidigt har Diablo sin egen säregna mörka stil
där musiken och till och med ljuden av de helande dryckerna känns igen. Grafiken
är tydlig och stämningsfull och kontrollerna lätta att lära sig.
Spelet är välavvägt utmaningsmässigt och den som spelar på
normal svårighetsnivå kan ändå vänta sig att bli ihjälslagen både en och två
gånger. Personligen föredrar jag spel
med mer avancerad intrig och större valmöjligheter att påverka historiens
utveckling, men det finns andra spel som kan erbjuda detta. Diablo III är inte
den sortens spel. Istället får man följa med på en mörk och fascinerande
historia och under tiden kriga mot den mest varierande faunan av onda fiender,
med mängder av vapen och magier. Själv väljer jag ”Demon Hunter”, en avståndsstridande
klass, vars förmågor drivs av hat och disciplin. En karaktär rätt långt ifrån
de goda hjältar jag brukar välja, och kanske aningens mer ”metal” än jag är bekväm
med…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar