Härliga hästar och Hisingen

Men ta tag i tyglarna då!, av Kristina Westerlund, handlar om Helena som går på högstadiet och som spenderar flera dagar i veckan på ridskolan. Hon är duktig 
och har ridigt i flera år, kanske är det dags att börja tävla snart. Att vinna tävlingar har länge varit en dröm.

I början av boken är hon på ridskolan, hon rider Prippen som hon brukar ta hand om. Prippen är nervös och Helena ramlar av. Hade deras gamla ridskolelärare 
varit kvar så hade det snabbt glömts av. Men hon har slutat och den nya läraren är av en annan sort. Hon är mycket hårdare, hon vill att de hela tiden skall 
visa hästen vem som bestämmer. De skall leda och inte rida i samklang med hästen.

Så Helena tvingas upp på Prippen igen, inget konstigt med det, men hon tvingas att rida honom på ett sätt hon inte vill. Och hon börjar inse att stämningen på ridskolan har blivit ganska tuff.

Helena börjar fundera över hur det egentligen är på ridskolan, hur stämningen är och hur de behandlas av den nya ridläraren och hur de behandlar varandra. Trivs hon egentligen?

När hon, borta i sina tankar, en dag råkar hamna på en buss ut till Hisingen går hon, utan att riktigt tänka på det, av samtidigt som en kille i ridkläder.

Hon följer efter honom och spanar på honom. Han går till en ridskola som verkar vara något helt annat än den som Helena går på. Där verkar de rida på ett annat sätt och stämningen verkar helt annorlunda. De verkar ha roligt, hela tiden! Kanske finns det ett annat sätt, kanske måste man inte rida för att bli bäst och för att tävla? Helena börjar fundera mycket över hur hon skall göra i med ridningen i framtiden.

Jag blir så himla glad över en ungdomsbok som delvis utspelar sig på Hisingen, det är vi inte bortskämda med. Och det är en bra bok, på ett lättläst språk, som nog är extra intressant för personer som rider och som kanske funderar över vad de vill få ut av sin ridning. För oss som inte kan något om ridning (även 
om våra namn betyder hästvän på gammalgrekiska) fångar den ändå upp med bra beskrivningar av hur hästarna är och stämningen på ridskolan och mellan vännerna som går där.

Dock får jag hålla med andra recensenter, boken slutar när det känns som att den verkligen skall börja! Jag hoppas att det kommer en fortsättning (eller tre) för jag vill läsa mer om den fina ridskolan på Hisingen!