inte en kultklassiker för mig...

Att hitta en bok som jag vill varna för har inte varit det lättaste. Ofta när man råkar på en dålig bok lägger man snart ifrån sig den och försöker snabbt glömma innehållet. Radarn är inställd på att hitta guldkornen som man vill tipsa om. Men om sanningen ska fram så börjar man läsa väldigt många mediokra berättelser för att hitta de riktiga guldkornen. I alla fall vill jag nu varna för en, för många, kultklassiker. Men jag har aldrig förstått mig på den…

LIFTARENS GUIDE TILL GALAXEN av Douglas Adams.

Jag vet att det är en kultklassiker och att många har börjat läsa tjockare böcker tack vare att de börjat med denna bok. Men allvarligt. Vem har egentligen orkat sig igenom denna meningslösa serie med fem böcker? Där titlar som ”Restaurangen vid universums slut” och ”Ajöss och tack för fisken” ingår. Bara namnen borde ge en hint om att de inte bör läsas.

För er fortfarande lyckligt lottade som inte läst boken kan jag dra storyn snabbt. Arthur Dent vaknar en morgon och inser att hans hus ska rivas eftersom kommunen ska bygga en motorled precis där han bor. Något som han inte känt till tidigare. När han berättar det för sin vän Ford Prefect visar det sig att denne är en utomjording och att det inte bara är Arthurs hus som ska rivas utan hela jorden håller på att utplånas av Vogonerna som har tänkt att bygga en hypergalaktisk expressled just där jorden finns.

Har ni redan somnat? Jag förstår er.

Efter att ha rest runt i universum så kommer Arthur fram till superdatorn som har svaret på livets stora gåta. Och svaret är…. (snark).

De finns så många bra sci-fi böcker och filmer så gör er själva en tjänst och undvik denna. OBS! Naturligtvis har det även gjorts filmer av boken – undvik även dessa!

Ps. Och på tal om film. Kan jag även passa på att varna för Tarantinos Pulp Fiction. Kunde bara se 12 minuter sedan stängde jag av skiten.

Zooma inte in på den här...

Dagens Varning är Marie-Chantal Longs bok Zoom.

Kort om handlingen; högstadieskolan, Norden skola, som Carro går på skall sätta upp musikalen West Side story. Carro vill mest vara med för sakens skull, eftersom alla andra som är något på skolan kommer vara med och någon snygg dans kille från typ idol skall vara med. Men hon klarar inte av att kvala in till musikalen men får istället i uppdrag att filma förberedelserna, repetitionerna innan med mera. Genom kameran observerar hon de andra eleverna, lärarna och så vidare. Hon upptäcker saker hon inte sätt tidigare... Det är ett schyst upplägg och boken tar upp viktiga saker (ensamhet, vänner som behandlar varandra illa, frånvarande föräldrar med mera).

Problemet är att jag inte kan ta boken på allvar. För man får inte du:a lärarna på skolan och man får kvarsittningar på lördagar (LÖRDAGAR!!) om man bryter mot reglerna.
Man skulle kunna tro att boken utspelar sig förr i tiden någon gång, men boken utspelar sig uppenbarligen i nutid med tanke på hur ofta facebook dyker upp i boken.
Kanske är Marie-Chantal kvar i hur det var när hon gick i skolan, för så är det inte i skolorna i sverige längre (och skönt är det!).

Dom här konstigheterna gör att jag liksom inte kan ta något i boken seriöst. Hela bokens trovärdighet faller och jag tappar intresset totalt. För mig är bokens känsla så viktig och de här konstigheterna förstör känslan helt. Jag blir liksom medveten om att det jag läser bara är något som någon har hittat på, illusionen förstörs.

Någon annan som läst boken? Vad tycker DU om den?

Kill your darlings med Bechdel-testet!

Dags att låta Library Ninjas guida er i en värld av okultur och med varm och trygg hand leda er bort från den värsta skiten. Vi börjar med en film. Eftersom jag älskar föregångarna Sagan om ringen-trilogin (eller efterföljarna beroende på hur man ser det), är det med ett visst motstånd som jag nu vill utfärda en varning för Hobbit - en oväntad resa.

Hobbit har allt det där som jag gillade med Sagan om ringen-filmerna: fantastiska, storslagna miljöer, det onda som kämpar mot det goda, det högtravande, vackra språket och ett spännande upplägg. Så långt allt gott, men efter att ha applicerat det så kallade Bechdel-testet på filmen blir jag bara så TRÖTT.

Bechdel-testet är ett enkelt test man kan göra för att se hur det står till med kvinnonärvaron i en film. Testet har tre enkla kriterier:

1. Det ska finnas minst två kvinnor i filmen ...
2. ... som ska prata med varandra ...
3. ... om något annat än en man.

Låt oss nu applicera Bechdel-testet på Hobbit - en oväntad resa. Det är Bilbo, Gandalf och en stor skara ystra dvärgar (män) som tillsammans ger sej ut på en farofylld resa för att ta tillbaka en skatt från den fasansfulla draken Smaug. När det till slut, en lång bit in i filmen, dyker upp en kvinnlig karaktär är det i form av den överjordiskt vackra alven Galadriel. I den här scenen förekommer även andra kvinnor/alver men de pratar inte med varandra, de spelar flöjt.



"I feel lonely."

Resan fortsätter och ... ja, några fler kvinnliga bekantskaper får vi inte stifta. Slut på analysen och underkänt i testet.
Visst, jag vet att filmen bygger på Tolkiens bok (som inte ens innehöll karaktären Galadriel, som skrivits in i manuset till Hobbit), men hur svårt hade det varit att slänga in några kvinnliga dvärgar i det talrika gänget? Konstiga saker har väl hänt i Tolkiens värld? Just sayin´.

Vill du veta vilka filmer som klarar Bechdel-testet? Gå in på bechdel-test.com och kolla!

Ps: Om Sagan om ringen-trilogin (filmerna) får godkänt i Bechdel-testet vet jag inte, men jag anar oråd. Någon annan som vet?

Tema: Varning!

Hallå hallå gott folk!
Den här veckan och nästa kör vi ett tema på bloggen; Varning!

Vi tipsar om saker vi inte gillat, saker ni bör undvika (eller kanske verkligen borde läsa för att se om det kanske bara är så att vi bok ninjor har dålig smak!) och saker vi tycker är allmänt kassa.

Nu kör vi!

Femtio nyanser bättre

Denna, den senaste boken jag läst, absorberande mig fullständigt i sin värld och gav mig en sällsynt läsupplevelse! 

Karolina Ramqvist har i boken Alltings början (2012) lyckats blåsa liv i det klassiska och ganska uttjatade temat ung-kvinna-förförs-av-äldre-man, som bland annat dragits till sin föga djuplodande spets i den erotiska kassasuccén Femtio nyanser av honom av E.L. James. 

I Alltings början problematiseras den delvis fåfänga och ytligt orienterade relationen med ett politiskt engagemang då författaren anlägger ett feministiskt perspektiv – med en hjältinna som tar för sig och är sexuellt, kulturellt och intellektuellt utmanande.   

Det är en berättelse om vuxenblivande i nittiotalets Stockholm och beskriver Sagas utveckling från brådmogen femtonåring i början av årtiondet, till självklar ung mediaröst vid dess slut. Utvecklingen förs framåt av förälskelsen i den nonchalante festfixaren Victor Schantz och kantas av såväl klassisk feministisk litteratur som lyriska beskrivningar av Stureplans intensiva uteliv. Språket har ett bra driv och är med målande populärkulturella referenser både underhållande och träffsäkert. Ramqvist har lyckats med att levandegöra nittiotalet på ett förtjänstfullt sätt och har med Alltings början skapat en verklig generationsroman för den "ironiska generationen".