En bok. Två tjejer. En höst i Farsta. Två liv som flätas samman.
Ulrika Lidbos nya roman är stark, smart och trots stor bedrövelse och motgångar, hoppingivande.
Eller som recensenten i Göteborgs Posten uttryckte det: ”Men vilket helvete det kan vara att vara tonåring – och vilken infernalisk skicklighet Ulrika Lidbo visar det med”.
I centrum står två tjejer. Henrika och Mira. De ska precis börja på Farsta gymnasium. Henrika är nyinflyttad till Farstas finare kvarter, med sina föräldrar, från Lund. Det är nu på gymnasiet som hennes ”nya” liv ska börja. Med många kompisar, cool pojkvän och inbjudningarna till alla roliga fester ska börja strömma in. Hon är trött på att vara den ordentliga Henrika som har toppbetyg, spelar piano, och få vänner varav ingen hör till de coola i skolan. Men nu ska det bli ändring. För nu bor hon i Stockholm - där allt kan hända... Sanningen är att de flyttade dit för att hennes pappa fick en hjärtattack under våren och nu bara kan jobba deltid som polis. Hennes mamma jobbar jämnt och är alltid borta på olika affärsresor. Vilket leder till att Henrika känner ett enormt ansvar för sin pappa. Att han lever och sköter sig. Han får inte bli upprörd, arg, eller liknande så att han får en ny hjärtattack. Det hela hade dessutom varit lite enklare om han inte bara var så extremt pinsam.
Mira å andra sidan bor i ett av höghusen i Farsta centrum tillsammans med sin alkoholiserade och pillermissbrukande mamma. Få vet om hennes hemlighet (hur mamman egentligen mår) och hon är trött på att få vara den som tar hand om och sköter om sin mor. I skolan är hon ”ett problem” – den tuffa ledaren för det struliga gänget. Något som hon inte har valt själv, som bara har blivit. De hänger i Farsta centrum, skolkar, tar droger och är allmänt jobbiga. Mira är så trött på det. Hon ser gymnasiet som sin chans att bryta sig fri. Att börja om. Plugga, visa att hon inte är dum utan faktiskt klarar av skolan och livet.
Henrika och Miras vägar möts när de båda blir sammanfösta att jobba ihop i ett projektarbete i skolan. De vill båda förändra sina liv – bli någon annan. Men hur gör man egentligen? Det är inte lätt att bryta upp från gamla vanor och mönster. Möta fördomar och stå upp för sig själv. Och även om de båda är väldigt olika så bär de på samma längtan. De blir förvånade över att de är mer lika än vad de först tror.
I boken får man följa bådas kämpande och vardag. När boken riskerar att bli för klyschig och likna så många andra tonårsböcker, lyckas Ulrika Lidbo vända handlingen till att bli intressant och verklighetsanpassad. Verkligheten/livet är inte tillrättalagt och det finns inte bara lyckliga slut. Men man kan själv bestämma vilka val man vill göra och vem man är. Du formas av din uppväxtmiljö men du är inte dina föräldrar. Du kan själv ta kommandot i ditt liv.
Helt enkelt en bra bok om inre styrka, att komma underfund med vem man är och vill vara. Om vänskap, livets jäklighet och glädje. Och att det aldrig är försent att ändra sig.
Den finns att låna på biblioteket!
