Skjuta frukt och hänga i bunkrar...

I skjut apelsinen (låna här) får vi följa en 16 årig kille vars namn vi aldrig får reda på. Boken börjar med att han ger en bukett röda rosor till skolans snyggaste tjej, sen säger han att han älskar henne. Hela korridoren börjar skratta, tjejen släpper blommorna på golvet och går därifrån. Han var inte särskilt populär innan, men nu är han verkligen utanför, den störda killen med rosorna.

De andra eleverna på skolan har han delat upp i skitar och idioter. Skitarna är rikemansungarna som får allt serverat och som går en lysande framtid till mötes. Idioterna vet att det kommer gå dåligt för dem i jämförelse med skitarna, men de nöjer sig med det och smörar hellre för skitarna än försöker ändra på något. Men efter fiaskot i korridoren väljer vår huvudperson att rejält skilja sig från idioterna (någon skit har han aldrig varit och kommer aldrig att bli, han bor ju i en liten tvåa med sin ensamstående mamma som jobbar som undersköterska): bland annat går han till skolan iklädd en ful grön städrock, kletar snor i sitt ansikte och allmänt skiter i vad folk tycker om honom. Han blir hatad, blir kallad för massa skit och får stryk.

Han börjar umgås med den mobbade killen Pålle, skjuter prick med hans revolver och hänger i hans bunker. Pålle blir mobbad och trakasserad i skolan, men han har en tillflyktsort, hans hemliga bunker där han har mat undanlagt för att klara sig länge om han skulle behöva gå under jorden. Vänskapen med pålle växer men även pålles problem växer och hans utvägar blir färre.

Vår huvudperson börjar i smyg skriva dikter (som han gömmer för sin mamma), som han själv tycker är fantastiska. Han anser sig vara ett geni. Han sätter upp en av sina dikter (som bland annat inehåller raderna: Bomba hela skiten och Släng grannater i korridorerna) i korridoren där esteterna går. det skapar reaktioner från både elever och skolledningen!

Han blir även kär i en estet tjej med gröna ögon.

Det är upplägget, sen rullar det på. Jag lovar att du vill veta hur det går med hans dikter, med skitarna, Pålle och den grönögda tjejen.

Boken är full av socialrealism och den är ganska mörk. Men där finns även humor, vänskap och kärlek. Och ett riktigt bra språk! Finns ingen ursäkt för att inte läsa den.