Varma kroppar och kalla sinnen

I Varma kroppar av Isaac Marion möter vi ”R” – en zombie i ganska ovanlig tappning. Eller snarare så ger han oss en sån på zombier som vi inte är vana vid – för genom Rs berättelse får vi veta att zombier är inte alls så hjärndöda som vi brukar få veta genom filmer och böcker; de tänker, de filosoferar, de… drömmer om saker. Men de minns ingenting. Om sig själva, om sina egna liv när de var levande, eller om vad som hände som gjorde dem till zombies. Men när en zombie äter en levande människas hjärna, så får de under en liten, liten stund tillgång till den människans tankar, minnen och känslor, och får känna sig levande igen. Det är därför de alltid kastar sig över de levande människornas hjärnor.

En dag när R hugger in på en ung killes hjärna förstår han genom de intryck han får ta del av, att killens flickvän finns i rummet. Fortfarande vid liv. Och vilka starka känslor den här killen har för henne. R blir överväldigad av känslorna, och bestämmer sig för att rädda tjejen. Han letar upp henne och smetar in henne i sitt blod, så att de andra zombiesarna inte ska känna lukten av levande. Och så tar han med henne till sitt hem, där de kommer att utveckla en mycket märklig levande – icke-levande-relation. En relation ingen någonsin har sett förut. Och det är inte alla, varken döda eller levande, som uppskattar deras banbrytande umgänge.

Zombies och dystopier. Människor som av rädsla för världen, vad världen har blivit, valt att leva inlåsta i övergivna hus och idrottsanläggningar, i fabricerade samhällen och relationer. Och en del av dem tänker, att kanske hade de varit bättre om de bara flydde ut på landet, fick leva på riktigt en stund, även om det leder till en säker död. För vad är det att leva som de gör, är det verkligen att leva? Precis min sorts bok! De riktigt dystopiska delarna, med bara förfall och ångest. Å andra sidan var det lite svårt att sätta sin in i det nya synsätt på zombies man tvingas ha när man läser Varma kroppar (Warm bodies på engelska), och det var ibland svårt att ta berättelsen på allvar. Samtidigt, det är någonting nytt av någonting välkänt, och jag gillar det. Fler zombies åt folket! PS. På g även som film, nångång under 2013.